Frustrerande jobberbjudande

I mitten av förra veckan kom plötsligt ett mail från HR ansvarige på Ermenegildo Zegna´s (be mig inte utala det;) huvudkontor. Hon hade för väldigt länge sen, antagligen innan det tog slut med mitt ex, fått mitt CV från exets pappa och lagt in det i företagets databas. Nu hade det dykt upp ett jobb som hon tyckte kunde passa mig, OM det passade mig! Det var ett fantastiskt ekonomijobb med mycket kontakt med andra Zegna-kontor runt om i världen. Kunde varit lite av ett drömjobb. Bara ett litet problem. Tjänsten var på huvudkontoret som ligger i Stabio, en liten håla i Schweiz/gränsen till Italien. Man kan inte komma dit på annat sätt än med bil, och jag har inte ens körkort.

Jag har hela helgen vägt fördelar mot nackdelar med mig själv och mina närmaste. Skulle varit en jättebra start i Italien, jag skulle garanterat kunnat lära och utvecklas mycket och tjänat lite pengar. Jag skulle även jobbat ganska nära ihop med min kompis som jobbar för Zegna här i London, vilket skulle varit kul. Nackdelarna kändes oändliga. Jag vill flytta ner till Italien för att jobba men också för att lära känna den Italienska kulturen, träffa nya människor och ja skaffa mig ett Italienskt liv. Inte för att isolera mig i en liten håla med enbart fabriker och nagra enstaka pensionärer omkring mig. Det går bara inte för en superaktiv och social filur som mig. Så mycket till karriärstjej är jag. En riktig karriärsmänniska skulle följa ett bra jobb vart som i världen, men det kan inte jag!

Så idag har jag kontaktat dem och tackat nej. Känns väldigt dumt på något sätt men jag hoppas det kommer andra jobbmöjligheter när jag väl kommer ner till Milano! Fingers crossed!

xoxo