Sträva framåt, inte bakåt...

Det var nu lite över tre år sedan jag flyttade hem till Stockholm efter mer än 9 år utomlands. Jag bodde i Limerick på Irland ett halvår, i Bologna i Italien i lite över ett halvår, nästan 4,5 år i London och lite under 4 år i Milano i Italien. Sen flyttade jag hem, till mina rötters hemstad Stockholm. Jag får ofta frågan om jag inte saknar de liv (ja jag ser det som flera olika liv) jag hade utomlands men mitt spontana svar är alltid nej. Visst jag saknar Italiens klimat, både Milano och framför allt Londons flexibilitet och enkelhet i att träffa och lära känna nytt folk och framför allt saknar jag mina närmaste vänner jag fick under åren jag bodde i de olika städerna. Jag saknar dock inte den ständiga kampen. Jag kan inte sticka under stolen med att livet utomlands var hårdare än vad det är här hemma i trygga lilla Sverige. Ville jag få vänner på mina nya platser fick jag kämpa för det, relativt hårt. Lika så för att passa in i gängen, lägenheterna (flat shares) och framför allt arbetsplatserna. För att inte tala om kampen att lära mig (acceptera) städerna med dess kultur, funktionalitet och för vad de faktiskt är. Italien är ett land där mycket vi i Sverige tar för givet helt enkelt oftast inte fungerar, t ex kollektivtrafiken. I gott och ont stormtrivdes jag mina år utomlands och de har gjort mig till en annan person än vad jag var innan jag åkte. En starkare, mer förstående och mer accepterande person. Och jag är otroligt tacksam för alla erfarenheter jag fick och minnena jag bär med mig för alltid.

Men, jag är inte en person som längtar tillbaka särskilt ofta. Jag strävar ständigt framåt på det som komma skall. På det som väntar runt hörnet. Ibland mer än vad jag verkligen borde.

Idag yr någon typ av snöblandat regn över huvudstaden. Riktigt depp-väder, framför allt då första snön kom redan den 2 november. Jag är ingen vintermänniska. Jag tycker om att åka skidor och jag tycker vinterlandskap är vackra men jag är frusen av mig och tycker mig frysa hela vintern igenom och vill därför att vintern ska var så kort som möjligt. I Sverige är den lång.

Men senast idag kom frågan, vill jag inte flytta tillbaka till Italien där mina vänner idag, 2 november, fortfarande går i shorts och kan ta ett kvällsdopp i havet efter jobbet? Men just idag vill jag inte det, kanske om några år, vem vet. Istället tittar jag tillbaka på de mängder av bilder jag har från min tid där och ler av minnena som ploppar upp. Bjuder på några av dem här ovan.

xoxo