Sträva framåt, inte bakåt...

Det var nu lite över tre år sedan jag flyttade hem till Stockholm efter mer än 9 år utomlands. Jag bodde i Limerick på Irland ett halvår, i Bologna i Italien i lite över ett halvår, nästan 4,5 år i London och lite under 4 år i Milano i Italien. Sen flyttade jag hem, till mina rötters hemstad Stockholm. Jag får ofta frågan om jag inte saknar de liv (ja jag ser det som flera olika liv) jag hade utomlands men mitt spontana svar är alltid nej. Visst jag saknar Italiens klimat, både Milano och framför allt Londons flexibilitet och enkelhet i att träffa och lära känna nytt folk och framför allt saknar jag mina närmaste vänner jag fick under åren jag bodde i de olika städerna. Jag saknar dock inte den ständiga kampen. Jag kan inte sticka under stolen med att livet utomlands var hårdare än vad det är här hemma i trygga lilla Sverige. Ville jag få vänner på mina nya platser fick jag kämpa för det, relativt hårt. Lika så för att passa in i gängen, lägenheterna (flat shares) och framför allt arbetsplatserna. För att inte tala om kampen att lära mig (acceptera) städerna med dess kultur, funktionalitet och för vad de faktiskt är. Italien är ett land där mycket vi i Sverige tar för givet helt enkelt oftast inte fungerar, t ex kollektivtrafiken. I gott och ont stormtrivdes jag mina år utomlands och de har gjort mig till en annan person än vad jag var innan jag åkte. En starkare, mer förstående och mer accepterande person. Och jag är otroligt tacksam för alla erfarenheter jag fick och minnena jag bär med mig för alltid.

Men, jag är inte en person som längtar tillbaka särskilt ofta. Jag strävar ständigt framåt på det som komma skall. På det som väntar runt hörnet. Ibland mer än vad jag verkligen borde.

Idag yr någon typ av snöblandat regn över huvudstaden. Riktigt depp-väder, framför allt då första snön kom redan den 2 november. Jag är ingen vintermänniska. Jag tycker om att åka skidor och jag tycker vinterlandskap är vackra men jag är frusen av mig och tycker mig frysa hela vintern igenom och vill därför att vintern ska var så kort som möjligt. I Sverige är den lång.

Men senast idag kom frågan, vill jag inte flytta tillbaka till Italien där mina vänner idag, 2 november, fortfarande går i shorts och kan ta ett kvällsdopp i havet efter jobbet? Men just idag vill jag inte det, kanske om några år, vem vet. Istället tittar jag tillbaka på de mängder av bilder jag har från min tid där och ler av minnena som ploppar upp. Bjuder på några av dem här ovan.

xoxo

Att flytta hem till Sverige...

Jag och mina väskor på väg från Milano 3 sep 2013

Idag är det, enligt facebook memories, exakt 2 år sedan jag flyttade hem till Sverige efter mina, nästan 9, år utomlands.

Jag stormtrivdes utomlands både i Milano och i London. Livet var egentligen lite sämre men samtidigt lite roligare. Mina veckor fylldes till maxgräns av vänner, god mat, bra väder, fina platser, nya människor, konstiga händelser och ständig personlig utveckling. Jag pratade dagligen 3 flytande språk, lärde mig konstant nya saker och slutade aldrig att fascineras av hur annorlunda allt var, enligt mig. Mina år utomlands var fantastiska och de gav mig oslagbara minnen och vänner för livet.

Beslutet att flytta hem var inte lätt men jag har aldrig ångrat mig en sekund. Sverige är ett fantastiskt land på så många olika sätt. Levnadsstandarden är högre. Livet är tryggare. Jag mår helt enkelt bättre här. 

Jag är glad för åren jag fick i både London och Milano men idag är jag lycklig här, i min hemstad Stockholm. Jag utesluter dock inte att jag någon gång i framtiden kommer flytta utomlands igen. Något jag rekommenderar alla att testa på om ni får chansen.

xoxo

Midsummer in Flen 2015

A rainy Swedish midsummer at its best!

I am so fed up with the Swedish summer weather. Whole June has soon passed and we haven’t had more than a couple of days of summer weather. Gah!

Anyway, midsummer passed and we really made the best of it. We were a gang of almost 30 people of mixed ages (from 8 months until 89 years old) and we celebrated a real traditional Swedish midsummer.

We all arrived at lunch time. We prepared the paypole full of flowers and leaves. And then of course we danced around it.

After that we had the traditional herring lunch followed by the even more traditional strawberry and cream cakes. Few midsummer shots together its “shots songs” (nubbevisor) warmed people up.

Then it was time for the games. We were split into teams and completed 6 tasks together. Much fun.

In the evening we had BBQ, more singing and a music quiz.

The weather was crap but our day was great fun anyway. More Swedish than that is hard to get :)

xoxo

Wind music awards at Rai Tv

I miss Italy! I miss Italy so much that it hurts some times.

The summer in Sweden has still not started. It is the beginning of June. The spring has hardly arrived in my opinion. I still walk around with a duvet jacket and gloves in the mornings. That is winter for me. We have got between 5 and 15 degrees. It has been raining most days in the whole 2015. Just boring!

I am happy I got such a great life that the weather is not the main focus even if it annoys me. Best boyfriend, a great job and a new house soon to settle into brightens my mood up. I have also been crazily busy so even if we would have had sunny days I would have spent them inside.

However, yesterday evening I ended up in front of the TV. (It happens very rarely) But my sixth sense turned the TV on and immediately put the Italian Rai uno on and just happend to find the amazing Wind music awars show. I melted. Italy! My lovely Italy. The wonderful Italian music. The heat. They have 30 degrees in Italy at the moment, 22 by night and people in the crowd were sweating. I so wish I was there but I wasn't. 

Today I will book tickets to go to Italy in August. Can't wait.

xoxo

Yes, we used to live abroad...

Tobi and Zuz's place. I felt in love with their kitchen lamp. 

Swedish people are famous world wide for being a very kind, educated and organized population. Equally we are known for our lack of flexibility and spontaneously and I can actually agree with all these things. 

Everything is about planning!

People (me included) have our agendas full for at least the next coming 7-14 days. If you wanna see a friend or invite someone for dinner you need to plan it days and sometimes even over a week before.

I used to be like that before I moved abroad. Then for nine years abroad I suddenly became much more spontaneous and could plan my evenings the day before or even the same day. Now, back in Sweden and adopting to Swedish life, once again I have become that planning freak. 

Yesterday my only plans were go shopping a warm winter jacket and then meet Cicci in the evening. I didn't find the winter jacket I wanted and Cicci didn't feel well so we cancelled our evening. So even in Sweden, plans don't always work out...

On my way home I meet Tobi, my friend from university that also used to be my best friend while living in London. We talked for few minutes and then it was decided I was invaded for dinner at his and his girlfriend's place. Tobi is one of the few Swedish people I know that doesn't like planning so spontaneity is one of his greatest straights, just like most people in our adorable London. 

After dinner, Tobi, Zuzana and I sat down watching the "Allsång på skansen" program on TV. A entertaining summer show with lots Swedish celebrities. Once again I realized I am not a "normal" Swede as I didn't know a single of those very famous (?) Swedish singers and actors. I might not be very interested in celebrity gossip but more than that, I have been away for far to long to know the new Swedish TV stars. I should start watch TV much more, it is just that I find it so boring... 

xoxo

Get the Christmas shopping started

I am back in Stockholm after 4 very busy and great fun days in Milano and many have asked me how I feel...

It did give me some strange but also great feelings being back in Milan surrounded by my amazing friends down there. A part of me will always belong to Milan but I can confess I felt great when arriving at Arlanda, the airport here in Stockholm. I do feel at home here. In Stockholm things works as I want them to work. People in Stockholm (most of them) rationalize more and less like I do. Swedish people might be seen as cold and closed minded but they are educated.

Stockholm is the place where I, at the moment, feel I belong. 

Yesterday I started off my Christmas shopping. My mum, Stella and I went to town and started planning, looking for and buying presents. I hate Christmas shopping! Normally I start planning and buying my Christmas presents in October/November when I normally do my yearly London-trip but this year I didn't manage to go and therefor I haven't started my Christmas shopping until now. Far to late. I guess I gonna pass some stressful days to get all the presents bought and done before Tuesday... 

Above you see my mum and Stella having a well needed shopping break enjoying a massive raspberry cheesecake-muffin with ice-cream. No-one's on a diet during Christmas, right? ;-)

xoxo

All in for Christmas

1st Advent and I decided to go all in for a cosy Christmas. 

There is nothing like Swedish Christmas! Or, I guess that Christmas is fantastic everywhere, but Sweden is special when it comes to Christmas preparations. There is so much decorations around town, in people´s houses and especially in people´s windows. I just love it. 

The winter might be dark in Sweden but December is really adorable thanks to all the decorated windows all town.

Today has been a quite boring Sunday, or at least far to unsocial for someone like me. It has been all about studying except when I took a three hour break for candles shopping, body balance and food shopping. But at least I enjoy my cosy house, some gingerbread and this years' first lussebulle. 

Even at the body balance we had some Christmas spirit with candles around the room. I had a really good hour of training, relaxation and stretching. 

xoxo

Fredagsmys

"Fredagsmys" is a very commonly used Swedish expression meaning "cosy Friday".

When I lived abroad I kept seeing lots of facebook statue updates or blog posts about "fredagsmys" every single Friday and I kind of found it a bit ridiculous. Not until now, when I live in Sweden myself I have understood the true meaning of it. 

The Swedish cosy Fridays is an expression for staying in with friends (I guess you can use it if you are alone or with your partner too...) cooking dinner and eating together, watch the Swedish Idol, watch a movie, eat nice snacks and yea, just have a good (cosy) time together. 

Last night Cicci and I were planning to go out but just before we met we agreed to have a "fredagsmys"-evening instead. I cooked salmon with bulgur, vegetables and a feta-herb-sauce, we watched the Swedish Idol, ate crisps with dip and enjoyed some episodes of sex and the city. 

A great friend, good food and entertaining TV was just a perfect Friday evening. 

But now you non-Swedes might think, "she is becoming one of those boring Swedish never going out girls" and maybe I am, who knows? ;-)

xoxo

Why do Sundays go so fast?

Before moving home to Stockholm a Swedish friend of mine tried to warn me about the boring Swedish Sundays. She has lived in London and just like me she was used to have very social Sundays - in London everyone meets up with friends to see the football games, go for long walks, have Sunday roast lunches, dinners or drinks together. Maybe all days are social days in London but Sundays are for sure a day when you meet with family and friends. 

Stockholm is different. Many restaurants are even closed as people don't tend to go out on Sundays. It is the day you relax at home, either alone, with a partner or family. My friend told me that she just hated the Sundays here in Stockholm as they made her depressed and gave a feeling of loneliness. 

After two and a half month here in Stockholm I know that she was right in her theory about what I would call "Stockholm's lazy Sundays" but I kind of like it. I prepared so well for these boring(?) and lazy Sundays that I now almost get annoyed if someone wants to go out on a Sunday evening - the one and only day I allow myself being lazy!

Yesterday I had a good Sunday anyway. I stayed home studying in the morning. Went for a sunny walk after lunch before I headed to the gym for a hard hour of body pumping. Studied some more in the afternoon before I went to N for a delicious dinner, another long evening walk and then sat down to watch the animated movie RIO. Suddenly it was already late and time for sleep and I tough that the (very good) day had passed far to fast.

xoxo 

Moving to Stockholm

Yesterday was a really sad and stressful day. But I survived it!

With over 100 kg of luggage my mum, Cicci and myself managed to bring it all the way "home" to Stockholm without to much problems or overweight charges. Great. 

So much emotions to leave Milan. I have had 3,5 amazing years. Very busy years full of challenges, great people, lots of travel around Italy, fun and happiness. And a thing is that I am leaving it all in the middle of a great period. Many people make changes when things doesn´t go well but I do this BIG change even if everything actually was going great. 

I loved my job. And my colleagues. I enjoyed the gym. I had lots and really good friends. And my best friend Stefania has just moved back to Milan....

So why did I move? I decided it after the election in February. Italy has amazing people but I actually don't get the mentality. It is too much egocentric voting and thinking in the election and that kind of was the final push when deciding if moving home - something I have been thinking about since almost three years ;)

I love Italy! It is an amazing country. Delicious food, fun people and a real beautiful country. Another big plus is the weather. 

But I love Sweden as well. I do believe I belong here. My future should be here. So now it is time to get it a try... HELLO Stockholm!

xoxo

Hur hamnade jag i London?

För någon dag sen fick jag mail från en Svensk tjej som säger sig tröttnat på Sveriges "Svensson-crap" och vill ge sig ut i världen för att söka spänning och livserfarenhet. Hon frågade om jag kände igen mig... Om jag gör! Vidare frågade hon hur jag hamnade här, om jag trivs etc och jag ska försöka sammanfatta mitt Londonliv lite kort här nedan och hur jag hamnade här.

This is my story:
Efter ett års utlandsstudier kom jag hösten 2005 tillbaka till Sverige. Året som Erasmusstudent på Irland och Italien hade varit det bästa året i mitt liv. Aldrig tidigare hade jag fått erfara så mycket och träffat så många nya och underbara människor som jag gjorde under det här året. Mina 5 månader på Irland var toppen men ganska oseriöst. Jag bodde på unversitetets campus och direkt träffade jag mängder med vänner, både Irländare och så klart andra utbytesstudenter. De här 5 månaderna bestod mest av roligheter som fester, utflyter och middagar samt lite studier. Allt var så lätt och så kul!

När min termin på Irland var slut åkte jag direkt till Italien för att plugga ett halvår på Bolognas Universitet. Det var något helt annat, motsatsen till lätt. Det var svårt att träffa vänner och hitta bostad. Skolan var allmänt oorganiserad och man fick ligga på som sjutton för att få igenom det man ville. Och framför allt var studierna sjukt svåra. Jag pluggade säkerligen 60-70 timmar i veckan men hade ända svårt att klara mig igenom tentorna. Jag träffade en del vänner till slut, några andra skandinavier och en del Italienska killar men jag trivdes även att vara sjalv. Bara sitta på en piazza med en citronsorbet och en tidning eller bok i handen tillhörde min vardagslyx. All stress som en vanlig Svensk bar inom mig försvann sakta men säkret, allt var så harmoniskt.

Jag ville verkliegn inte flytta ifrån Italien men för att få ut min examen från Uppsala Universitet var jag tvungen att åka hem och göra min C uppsats så det gjorde jag men det blev inte så bra. Inte nog med att jag kom hem precis då hösten började smyga sig på med kyla och mörker så trives jag inte med min C uppsatsgrupp. Jag skulle skriva uppsatsen med två tjejer - tre tjejer är sällan en bra kombination och det var det inte den här gången heller. De andra två gjorde allt för att få mig känna mig utanför och satsade även helhjärtat för att vända läraren mot mig, de ville få högsta betyg och ville få mig underkänd. God knows why? De lyckades inte få mig underkänd men de lyckades få mig må dåligt och det kombinerat med det tråkiga vädret, drömmen om Italien och en trasslig men kort kärlekshistora fick mig att bestämma mig att jag ville flytta utomlands igen, asap, så det gjorde jag.

En kompis erbjöd direkt efter min examen kundtjänstjobb på Betssons kontor i London och jag nappade direkt. Samma kompis fixade även så jag hade bostad när jag kom ner vilket så klart underlättade en hel del. Jag kände i stort sätt ingen när jag kom hit men det dröjde inte många dagar innan jag redan hade en handfull skara vänner. Jag trodde aldrig jag skulle tycka om London (hade bara varit här på kortare besök tidigare) och planerade bara att stanna några månader men det blev inte riktigt som jag tänkt. 4 år senare är jag fortfarande kvar och jag helt enkelt älskar London.

London är en stad där man känner sig levande, där man träffar och lär känna nya människor så fort man sticker nästan utanför huset. Människorna här är från precis hela världen, mentaliteten är öppen, folk är hjälpsamma och det tillhör vanligheten att börja prata med okända människor på bussen, cafeet eller pubben. I love it! Största nackdelen med London är vädret. Rykten säger att det är regnets stad men faktan säger att London har mindre nederbörd än både Oslo och Stockholm, men fortfarande så är det ofta grått och vintertid även mörkt och kallt.

Men jag skulle ändå rekommendera alla att flytta hit; bara att bo här ett år ger en erfarenhet man sent i livet kommer glömma! Jag är fantastiskt glad för tiden jag haft här, trots att jag inte har lyckats skaffa mig en storslagen karriär är jag ända jätteglad för tiden jag haft här, för det jag gjort och människorna jag har mött!

xoxo

Soltimmar

Som jag namnt 1000 ganger i den har bloggen ar jag en soldyrkare som alskar sol, varme och ljus. Varfor jag storsta delarna av mitt liv valt att leva i Sverige och England som maste vara tva av varldens lander dar solen visar sig minst kan ses som ett mysterium, haha.

I Mandags pa middagen med tjejerna var det nagon som berattade att nagon Svensk stad inte haft mer an 10 soltimmar senaste manaden. Idag borjade mina brittiska kollegor av nagon anledning diskutera antal soltimmar i skandinavien och de hittade en lista som visade att den stad med minst soltimmar i varlden var Borlange som senaste manaden sett solen 8 timmar. Helt sjukt! Och i den staden har jag bott i ett ar vilket ocksa var ett av de roligaste aren i mitt liv. Men ush va sorgligt det later anda, 8 soltimmar pa en hel manad. Det ar vad man vill ha per dag! Stockholm i sin tur verkade ha mellan 12-17 soltimmar (olika internetsidor visar olika siffror), Goteborg hade 11 medans Visby hade 37.

Av ren nyfikenhet googlade jag o mina kollgor vidare for att kolla olika stader och hittade foljande resultat av antal soltimmar i olika stader i November 2009:

London 46
Dublin 27
Edinburgh 18
Milano 89
Rom 108
Paris ca 50
Barcelona 107 (later lite?)
Algarve 176
Istanbul ca 150
New York ca 90

Hurvida de stammer eller inte vill jag inte ta pa mig men det ar vad mina forskande kollegor hittade pa olika websidor. Tror snittet stammer ganska bra anda aven om siffrorna kanske inte ar exakta. Hur som helst kan vi saga att November har varit en skitmanad for de allra flesta landerna men Borlanges 8 timmar kanns verkligen deprimerande och Londons 46 ar inte mycket att hanga i julgranen heller.

xoxo

Vem har hög status?

Har ar en intressant lista jag fann pa Newsmill for nagon vecka sedan som beskriver vad som kravs for att fa status i Sverige - alla punkter ska uppnas!

- Vara allmänbildad
- Vara duktig på sitt arbete
- Ha många vänner
- Ha en egen hoparbetad förmögenhet
- Vara en engagerad och duktig förälder
- Ha ett långt och stabilt äktenskap
- Att flytande kunna tala många språk
- Ha en examen från ett toppuniversitet
- Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor
- Ha en egen stil
- Kunna bestämma över sin egen arbetstid
- Ha en klar och tydlig livsåskådning
- Vara underhållande och rolig
- Vara en duktig talare
- Ha möjlighet att vara ledig en längre sammanhängande period

Citat fran artikeln:
"Status ger lycka. Hög status gör att man blir friskare och troligen lever ett längre liv än vad man annars skulle ha gjort. Men det är ett stort misstag att tro att status handlar om stora bilar, plastikopererade bröst eller ett lyxhustruliv som Anna Ankas. Hon är så långt bort från status man kan komma. Allt hon står för är raka motsatsen till det som vi svenskar tycker ger status."

Jag tyckte faktiskt att det var en bra artikel men jag ogillar ordet status.

Vem har hog status egentligen? Amerikas president kan nog de flesta halla med om har hog status, men om vi tittar pa oss "vanliga" manniskor tror jag inte vi lika latt kan komma overens om vilka av oss som skulle ha hogre status an nagon annan. Jag har vanner jag ser upp till for att jag tycker de ar helt underbara manniskor och for att de gor nagot bra med sina liv, men det finns nog manga som skulle tycka att helt andra manniskor har hogre "status".

Jag tycker i alla fall att listan ar intressant, den speglar lite det jag diskuterade i bloggen i borjan av forra veckan hur vi prioriterar i vara liv. Eftersom jag inte gillar ordet status ser jag punkterna mer som standpunkter for ett lyckat liv. jag tror de flesta av oss skulle vilja vara/ha allt som listan beskriver men det kan nog vara valdigt svart. Vissa av oss valjer istallet att ha lite av varje punkt medan andra satsar fullt ut pa bara nagra fa av punkterna.

Sjalv har jag hittills satsat ganska lite pa karriaren medan vanner, forhallande, utbildning, livsaskadning, stil och resor tagit upp stor del av mitt liv och darfor har jag verkligen inte hog status, men jag ar lycklig for det.

xoxo

Tryggt på kvällarna

Fick foljande mail skickat till mig idag:

"Hej

Nu finns ett telefonnummer man kan ringa om man är ute och går på helgkvällar/nätter och vill ha”sällskap” i luren medan man går. Du talar om var du är och vart du ska, och har linjen öppen medan du går och skulle något hända så ser personen i andra änden, som följer dig på en karta, till att du får omedelbar hjälp.VB detta till alla tjejer du känner, och knappa in numret i din mobil!

Tel Nattknappen, polisens jourtelefon nr. 08-50 44 66 66

Läs mer på:http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Stadsdelssajter/Sodermalm/Soderandan---Det-lokala-brottsforebyggande-radet/Artiklar/Nattknappen/"

Tycker det ar en helt galet bra ide och tycker verkligen att ni som bor i Sverige ska spara numret!! Undra om det finns nagot liknande har i London/England med?

xoxo

Britt vs Svensk

Eftersom jag inte har nagot battre for mig nar jag ligger hemma sjuk, sa luslaser jag allt jag kan hitta pa internet och eftersom tycker om att dela med mig av det jag tycker ar lasvart lagger jag upp det har pa bloggen...

Onsitelondon skrev ett bra inlagg om den har artikeln VS den har i aftonbladet och jag kan inte lata bli att kommentera den med.

I en Brittisk undersokning kom det fram att den vanligaste anledningen for "dissappointment" i England ar nar de far daligt vader pa semestern. Aftonbladet kommenterade detta med att britterna lever i disneyworld, dvs inte tar sina liv tillrackligt seriost.

Aftonbladet menade istallet att storsta "besvikelsen" skulle vara "Nära anhörigas sjukdom och död. " Jag ar ganska saker pa att ordet dissappointed for britterna inte innebar storsta sorg i deras liv utan ser det mer som nar nagot hander som inte nar upp till ens forvantningar, som t ex nar man aker pa strandsemester och det regnar hela veckan eller nar ens bagage inte kommer fram. Jag skulle svarat precis likadant.

Jag tycker det har kanns sa typiskt Svenskt, att hela tiden se dodsallvarligt pa allt de ser och hor. Varenda diskusson verkar vara pa liv och dod medans man allt oftare i t ex sodra delarna av Europa kan ta livet och diskussioner med en nypa salt.

Nar jag tanker vidare pa det, sa tror jag det ar en av anledningarna till att jag trivs sa bra har i England och likasa gjorde nar jag bodde pa Irland och Italien. Mentaliteten ar helt enkelt lattsammare! Man ar aven mer oppen for att lara kanna nya manniskor och aven for andras asikter. Sverige ar ett sa otroligt organiserat land och manniskors liv ar otroligt valstrukturerade och foljer en rak linje, det finns inte plats for spontanitet eller overraskningar. Svensken forvantas vara, tycka och se ut pa ett visst satt och foljer man inte den normen anser man inte langre vara "normal". Jag vet att jag generaliserar otroligt mycket just nu men i det stora hela ar det sa jag ser pa Sverige och Svensken. Jag vet att Sverige ar ett bra land som erbjuder en enorm trygghet men jag tycker att manga skulle behova tagga ner och inte se pa saker med onda ogat hela tiden.

Jag fick harrom dagen en kommetar fran nagon som sa till mig att jag borde vaxa upp och sluta se livet som en lek. Jag ser det som att den har personen tycker att jag ska skaffa mig ett riktigt jobb, forlova mig, gifta mig, kopa villa och volvo och skaffa barn och folja den dar vagen som man som Svensk forvantas gora. Men nej tack, jag ar inte alls sugen pa det just nu. Visst skulle jag valdigt garna fa ett nytt jobb dar jag skulle kunna trivas battre men i ovrigt sa "leker" jag hellre vidare ett par ar innan jag svanger in pa den forvantade banan.

xoxo

Flest våldtäkter i Sverige

Fick en lank till en tuskisk artikel skickad till mig imorse och under lanken stod det "wonderful Sweden, heh?"

Efter mycket om och men fick jag artikeln oversatt och lyckades forsta att den handlade om att Sverige har flest anmalda valdtakter i Europa. Hade helt missat det men det publicerades tydligen lite overallt igar, tex pa DN som jag laser dagligen. Sverige skulle enligt den har studien ha dubbelt sa manga anmalda valdtakter an England som lag pa andraplatsen. Inte nog med det sa ligger Sverige lagt pa listan att klara upp valdtaktbrott.

Tidig sexdebut, hog alkoholkonsumtion, fri sexualitet och "ratten till ett sent nej" sags helt enkelt locka till fler valdtakter i Sverige an i andra Europeiska lander. Tror ni detta stammer?

Nu kan man IGEN borja diskutera om IGEN ar sa att statistiken ar snevriden bara for att vi rapporterar allt i Sverige. Ar det darfor vi dricker mest kaffe i Europa? dricker nast mest alkohol i Europa? och har nast flest sjalvmord i Europa...? Det maste vara nagot fel pa det svenska sattet att fora statistik helt klart. Jag tror fortfarande inte en sekund pa att Svenskarna skulle dricka mer kaffe an de gor i de syneuropeiska landerna, det ingar inte i var kultur att dricka SA mycket kaffe som de gor dar nere. Jag tror heller inte vi dricker mest alkohol, det ar helt enkelt for dyrt.... Och jag maste aven saga att jag inte tror att vi skule ha flest valdtaktsfall i Europa. England som pastas ligga tvaa pa listan tror jag slar Sverige med hastlangder i den fragan.... Men vad vet jag... Ska bli intressant och se vad vi ska toppa med nasta gang en san har studie kommer ut?

Hur som helst ar det helt fruktansvart att siffrorna for valdtakter okar sa dramatiskt. Jag tror anledningarna namda ovan till viss del kan ligga som grund men det kan anda inte vara hela sanningen bakom varfor folk valdtar. Jag tycker att varlden borjar bli helt sjuk, ibland kanns det som vi lever mitt i en skrackfilm. Det hander sa mycket fruktansvarda saker runt om pa jorden och jag kan inte forsta vart folk ens far sina ideer ifran. Hamd och maktkanslor verkar pusha folk att gora de mest fasansfulla saker. Vart ar varlden pa vag?

xoxo

Klass

Fick den har lanken skickad till mig igar kvall och kunde inte lata bli att rynka ogonbrynet.

"Sweden's crown princess to marry. Sweden's Royal Court has announced the engagement of Crown Princess Victoria to her long-term boyfriend, commoner Daniel Westling".

Sa typiskt england att pa en gang poangtera att den Svenska prinsessan ska gifta sig med en ICKE adlig person. Har i England ar klasskillnaderna stora och otroligt viktiga. Det markeras redan som litet barn vilken klass man tillhor genom barnen placeras i privata forskolor som kostar multum redan nar de ar i 5-6ars aldern och likasa forvantas man att gifta sig inom sin egen klass, vilket nu den svenska kronprinsessan inte gor och darfor maste det pekas ut i Engelsk media.

Sjalv bryr jag mig inte ett skvatt om den svenska kungafamiljen men ar glad att Viktoria funnit en man hon alskar och inte bryr sig att han kommer fran en helt vanlig familj fran liten en hala in the middle of nowhere. Killen verkar helt klart duktig och smart sa tror det kan ga bra for dem.

xoxo

Stockholm byter om

Jag blev positivt overaskad nar jag kom hem till Stockholm den har gangen nar jag sag hur Stockholmarna har borjat kla sig. Forut kandes det som alla helt enkelt var tvugna att alltid se likadana ut. Alla skulle ha Timberlandkangor, Canada Goose- eller Fjallravensjackor, Tiger- eller J Lindebergtrojor, Fornarinajeans, Supergaskor, Friisvaskor etc etc Fortfarande hanger Canada Goosejackorna kvar och Converseskor har tagit over stan men i ovrigt tycker jag att manga ser ut att anstranga sig for att inte se ut som alla andra, nagot jag tycker ar jatteskoj. Nu bertyder inte det att folk klar sig battre, kanske till och med tvart om men folk vagar i alla fall vara annulunda och det ar huvudsaken.