Hur hamnade jag i London?

För någon dag sen fick jag mail från en Svensk tjej som säger sig tröttnat på Sveriges "Svensson-crap" och vill ge sig ut i världen för att söka spänning och livserfarenhet. Hon frågade om jag kände igen mig... Om jag gör! Vidare frågade hon hur jag hamnade här, om jag trivs etc och jag ska försöka sammanfatta mitt Londonliv lite kort här nedan och hur jag hamnade här.

This is my story:
Efter ett års utlandsstudier kom jag hösten 2005 tillbaka till Sverige. Året som Erasmusstudent på Irland och Italien hade varit det bästa året i mitt liv. Aldrig tidigare hade jag fått erfara så mycket och träffat så många nya och underbara människor som jag gjorde under det här året. Mina 5 månader på Irland var toppen men ganska oseriöst. Jag bodde på unversitetets campus och direkt träffade jag mängder med vänner, både Irländare och så klart andra utbytesstudenter. De här 5 månaderna bestod mest av roligheter som fester, utflyter och middagar samt lite studier. Allt var så lätt och så kul!

När min termin på Irland var slut åkte jag direkt till Italien för att plugga ett halvår på Bolognas Universitet. Det var något helt annat, motsatsen till lätt. Det var svårt att träffa vänner och hitta bostad. Skolan var allmänt oorganiserad och man fick ligga på som sjutton för att få igenom det man ville. Och framför allt var studierna sjukt svåra. Jag pluggade säkerligen 60-70 timmar i veckan men hade ända svårt att klara mig igenom tentorna. Jag träffade en del vänner till slut, några andra skandinavier och en del Italienska killar men jag trivdes även att vara sjalv. Bara sitta på en piazza med en citronsorbet och en tidning eller bok i handen tillhörde min vardagslyx. All stress som en vanlig Svensk bar inom mig försvann sakta men säkret, allt var så harmoniskt.

Jag ville verkliegn inte flytta ifrån Italien men för att få ut min examen från Uppsala Universitet var jag tvungen att åka hem och göra min C uppsats så det gjorde jag men det blev inte så bra. Inte nog med att jag kom hem precis då hösten började smyga sig på med kyla och mörker så trives jag inte med min C uppsatsgrupp. Jag skulle skriva uppsatsen med två tjejer - tre tjejer är sällan en bra kombination och det var det inte den här gången heller. De andra två gjorde allt för att få mig känna mig utanför och satsade även helhjärtat för att vända läraren mot mig, de ville få högsta betyg och ville få mig underkänd. God knows why? De lyckades inte få mig underkänd men de lyckades få mig må dåligt och det kombinerat med det tråkiga vädret, drömmen om Italien och en trasslig men kort kärlekshistora fick mig att bestämma mig att jag ville flytta utomlands igen, asap, så det gjorde jag.

En kompis erbjöd direkt efter min examen kundtjänstjobb på Betssons kontor i London och jag nappade direkt. Samma kompis fixade även så jag hade bostad när jag kom ner vilket så klart underlättade en hel del. Jag kände i stort sätt ingen när jag kom hit men det dröjde inte många dagar innan jag redan hade en handfull skara vänner. Jag trodde aldrig jag skulle tycka om London (hade bara varit här på kortare besök tidigare) och planerade bara att stanna några månader men det blev inte riktigt som jag tänkt. 4 år senare är jag fortfarande kvar och jag helt enkelt älskar London.

London är en stad där man känner sig levande, där man träffar och lär känna nya människor så fort man sticker nästan utanför huset. Människorna här är från precis hela världen, mentaliteten är öppen, folk är hjälpsamma och det tillhör vanligheten att börja prata med okända människor på bussen, cafeet eller pubben. I love it! Största nackdelen med London är vädret. Rykten säger att det är regnets stad men faktan säger att London har mindre nederbörd än både Oslo och Stockholm, men fortfarande så är det ofta grått och vintertid även mörkt och kallt.

Men jag skulle ändå rekommendera alla att flytta hit; bara att bo här ett år ger en erfarenhet man sent i livet kommer glömma! Jag är fantastiskt glad för tiden jag haft här, trots att jag inte har lyckats skaffa mig en storslagen karriär är jag ända jätteglad för tiden jag haft här, för det jag gjort och människorna jag har mött!

xoxo