Internationella mansdagen

Idag är internationella mansdagen. Tycker ni det är något man bör fira? 

I Italien firas internationella kvinnodagen ganska ordentligt. Killarna ger sina närmaste (mamma, syster, flickvän och nära tjejkompisar) en gul mimosablomma medan tjejerna oftast passar på att ta kvällen till ära som en riktig tjejkväll med spa, god mat eller slorslagna fester på schemat. Många barer och nattklubbar ser till att enbart tjejer kommer in fram till en viss tid och personalen är ofta extra elegant klädda eller minimalt klädda. Vissa ställen har live musik medan andra bjuder på en roligare variant av strip show. Dvs, internationella kvinnodagen firas ganska ordentligt. Under mina år i Italien har jag aldrig hört talats om den internationella mansdagen. 

Nu bor jag i Sverige där kvinnodagen uppmärksammas medan den internationella mansdagen passerar utan att de flesta ens vet om det. Varför är det så? Vi som lever i landet där mannen och kvinnan ska vara så lika. 

Jag är feminist i den bemärkelsen att jag står får jämställdhet. En man och kvinna som har samma jobb och presterar lika ska tjäna samma pengar. En man som vill jobba som sjuksköterska, sekreterare eller förskolepedagog ska vara lika välkommen på sin arbetsplats som en kvinna som vill jobba som rörmokare, byggtekniker eller brandman. Man ska se till personens kompetens och inte dess kön. Låter det inte självklart? 

Nu råkar det ju vara så att mannen och kvinnan inte är lika med bägge delar behövs för att generationerna ska leva vidare. För att få en balans i samhället. Och därför tycker jag att om kvinnan ska firas på sin dag så ska mannen firas på sin dag.

På nätet läste jag och mina kollegor idag att Internationella mansdagen avser att fokusera mannens hälsa, uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder. Så jag tänkte lyfta fram mina manliga förebilder, min sambo, min pappa, min chef och min svärfar. 

Min sambo för att han är mitt allt. Han har sedan vi träffades visat mig var riktig kärlek är, Han ställer upp i vårt och torrt och finns där varje stund jag behöver honom. Vi har redan hunnit gå igenom massor av gott tillsammans men även en helt del jobbiga faser som fört oss allt närmare varandra.

Min pappa för att han är den största manliga förebilden i mitt liv. Trots att mina föräldrar skiljde sig när jag var liten har han alltid funnit där för mig. Stöttat mig i stora beslut i livet. Peppat mig när tiden varit svår. Har alltid överöst mig med kärlek och generösitet.

Min nuvarande chef, och enda kollega på finance, som med en enorm nyfikenhet och intelligens alltid ser komplicerade problem som ett sätt att lära sig något nytt. Som har ett tålamod som aldrig verkar ta slut. Som gett mig ett otroligt förtroende och frihet att sköta mitt jobb. Som verkligen tror på mig, lyssnar på mina åsikter och ständigt försöker öppna nya dörrar för att jag ska gå vidare inom min yrkesroll.

Min svärfar som inte bara är min sambos största förebild men numer även min. Som med en händighet, uppfinninghet och klipskhet som få förunnat kan lösa varenda problem som uppstår och därmed bidra till en enorm trygghet.

Jag har egentligen även många nära manliga vänner som jag ser upp till men är ingen nämnd så är ingen glömd. Alla dessa män är otroligt viktiga i mitt och värda en extra tanke dagen till ära. 

Bilden är på min sambo under sommarens roadtrip i Italien. 

xoxo