Jag har tankt pa det har ganska lange och bestamde mig i helgen for att blogga om det, trots att det ar ett lite kansligt amne.
Jag hor allt for ofta folk som klagar pa andra manniskors liv och hurvida andra tar emot gavor/pengar m.m fran foraldrar, vanner och partners.
Har ar nagra exempel;
"Hur kan han trivas i den dar lagenheten nar den egentligen inte ar hans. det var ju foraldrarna som betalade halva..." Flera av mina vanner har fatt delar eller hela sina bostadsratter betalda av sina foraldrar och det finns de som tycker det ar fel att ta emot det. Deras asikt ar istallet att alla ska jobba och tjana sina pengar till sin egen lagenhet, for att det ska kannas som sin egen. I mina ogon tycker jag inte alls det ar nagot fel om foraldrarna har det sa pass bra ekonomiskt stallt att de kan skjuta in en hjalp till sina barns forsta bostad.
Sen har vi det har med resor... Manga partners eller forladrar betalar aven delar av mina vanners resor. Nagra slanger helt enkelt bara fran pengar for resan medan andra far den som en extra present (battre anledning att ge bort nagot) pa fodelsedagen, julafton, 1-ars dagen (i ett forhallande) etc. Aven har jag hort otroligt manga asikter om det, de tycker inte att personerna i fraga ska aka med pa resan om denne inte kan betala den sjalv. Men arligt talat, vem vill inte komma ivag pa en liten semester med sina foraldrar eller partners for att komma bort fran vardagen lite? Jag har sjalv otroligt svart att ta emot storre presenter som resor och kanner mig i skuld om jag gor det, men jag tycker fortfarande inte att den som glatt tackar ja gor nagot fel.
Nasta grej handlar om hyran. "Hon borde inte bo sa dar fint och centralt nar hon bara jobbar som receptionist". Nehe, varfor inte? Ska en person, den som nu betalar den storre delen av hyran bosatta sig i nagon laskig forort bara for att pojkvannen/flickvannen tjanar mindre och inte har rad att bo sa som den andre vill. Tjanar man bra ar det val sjalvklart att man aven vill bo bra; vart man vill och hur man vill. Jag ar sjalv uppvuxen i innerstan i Stockholm och har svart att se mig sjalv flytta till Rinkeby/Hasselby eller nagon annanstans far away fran stan for att min partner inte har rad att bo narmare stan. Nej, om jag skulle ha kommit sa pass langt i mitt forhallande att vi bestamt att bo ihop sa skulle jag kunna betala mer i hyra om min partner for tillfallet hade det ekonomiskt svart, bara for att kunna bo dar jag vill bo.
Sen har vi bilen... "Hon tror att hon ar nagot bara for att hon aker omkring i den dar flashiga bilen, men det ar ju hennes pappas". Den kommenteren hor man val mest bland killar och den far mig faktiskt att skratta. De flesta killar vill ju aka omkring i shyssta bilar, inte bara for att impa pa tjejer utan for att bara fa kora vralaket, vem som ager bilen spelar val ingen roll, sa lange man inte ljuger och sager att den ar ens egen.
Sist men inte minst sa har vi rena kontanter... Ska man ta emot pengar av sina foraldrar eller partners for att kunna leva ett battre liv? Har tycker jag inte svaret ar lika sjalvklart. Jag skulle sjalv ha lattare att ta emot en resa eller en middag med personen som bjuder an rena kontanter men i slutandan ar det ju anda nastan samma sak. Far man resor, lagenheter, middagar etc etc sa far man ju pengar over till annat... pengar ar anda alltid pengar. Jag kanner nagra i Sverige som helt slapp ta CSN for att foraldrarna gav dem pengar och jag vet att manga satte sig emot det. Men vadda, en utbildning ar bland det basta man kan ge sina barn sa jag ser inte varfor en foralder inte ska ge sina barn den hjalpen om de nu kan,sa de sedan ska slippa den dar J**** CSN skulden. Andra jag kanner far fortfarande pengar av sina foraldrar for tills man fatt igang en riktig karriar och tjanar tillrackligt bra anda. Jag tycker inte det finns nagot ratt och fel. I grund och botten ar nastan alla av mina vanner valdigt ambitiosa och duktiga; hogutbildade och siktar efter en karriar och ett bra liv. Ingen vill ha ett liv dar man lever pa sina foraldrar, sin partner eller bidrag fran staten och det tycker jag ar huvudsaken. Om foraldrar eller partners hjalper till med en slant pa vagen borde val inte andra ha med saken att gora?
I grund och botten tror jag det mesta jag tagit upp handlar om avudsjuka. Vem vill inte ha en fin lagenhet, ha ett bra forhallande, aka pa spannande resor och ata goda middagar...? Det ar ju alltid den som inte far en resa fran sin partner eller foralder som klagar...
Nu ber jag er lasare snalla, ta inget har personligt! Jag tycker bara att tanken bakom dessa kommentarer ar intressanta nar man val funderar lite djuppare pa det och det var darfor jag ville skriva nagra (manga) rader om det.
xoxo
I grunden vill väl alla vara självförsörjande och ha möjligheten att påverka sitt eget liv. Vårt samhälle ser ju ut så att ekonomisk frihet är frihet generellt, pengar är av väldigt stor betydelse för hur man kan leva sitt liv. Blir man försörjd av ngn annan är man inte fri på samma sätt som om man försörjer sig själv. Kan man betala sin egen lägenhet och sina egna resor osv är det väl mer att vara avundsjuk på än tvärt om, att man skulle avundas dem som har ngn annan som betalar? Är det inte bättra att tjäna egna pengar än att gifta sig rikt?
ReplyDeleteInnan man har pluggat klart t ex är det förstås lyxigt att bli bjuden på en resa av säg familjen men nåt jag skulle unna vilken vän som helst. Men det tror jag du med gör. När personen har fast jobb osv lär han/hon väl börja betala själv. Tror också det kan handla om avundsjuka!
Omjämställda förhållanden där den ena blir försörjd av den andre vet du redan vad jag tycker om. Sorgligt att samhället ser det som självklart och något accepterat. Att få en enstaka resa som present tycker jag är något annat.
Bra inlägg!
Jag haller med Erika! Sa lange man studerar eller gor interns sa ar det ju jattebra om ens foraldrar kan hjalpa en med pengar, men darefter ska man val forsorja sig sjalv.
ReplyDeleteIofs sa vet jag att mina foraldrar betalar mina brorsas resor nar han aker med familjen och han ar 29, hihi.
Jag vill inte att min pojkvan ska forsorja mig men bjuda pa resor far han hemskt garna gora, hihi
Bra och tankvart inlagg! Skrev nagra rader om det: http://www.stinailondon.com/index.php?/archives/1825-Att-kunna-gladjas-at-andra.html
ReplyDeleteStina
Men vad spelar det egentligen for roll vem som betalar for saker? Vill ens foraldrar och har rad att lata ens barn slippa CSN studieskuld, hjalpa till med att kopa en lagenhet etc. sa ar det val jattebra? Grunden i det hela ar val att man inte forutsatter det?
ReplyDeleteMin foraldrar har aldrig sponsrat natt och jag sitter pa enormt mkt CSN lan och kommer inte kunna kopa en lagenhet pa massor med ar. Min kompis daremot hans foraldrar sag till att han inte behovde ta nagra studielan, satte in en rejal insatts i hans bostadsratt for nagra ar sen och det var aldrig nagot som han forutsattar utan nagot som de ville gora for att de hade rad och vill ge sitt barn en bra start.
Jag har en annan kompis daremot som standigt rinner ut pa pengar och inte har rad med sin nagot dyra livsstil och springer standigt till mamma och ber om rad eller forutsatter att foraldrarna ska sta for notan nar pengarna inte racker. Det gor mig valdigt acklad och forbannad. Man ska ju inte forutsatta att nan annan star for notan av ens liv. Det ar bara fel.
Hur som helst. Det har med att man ska klara sig sjalv ar ett typiskt Sverige syndrom. Jag har bott i Usa i 6 ar och dar forutsatts det att foraldrar ska betala barns nota for college och i stort satt under hela deras liv, under forutsattningen att de har rad med det. Har staller sig foraldrar (som har bra ekonomi) sig jattefundersamma till nar jag sager att mina foraldrar inte har betalat nagot for mig sen 8 ar tillbaka. Jag ar 20 something nu.
Iaf, vill nan annan betala notan for en och det sker utan att den andra personen forutsatter det. Just go for it. Lagg ner avundjukan och inse att vi alla pa den har planeten aldrig komemr bli likadana. Vi har alla olika forutsattningar och man maste bara deal med den situationen man hamnar i och gora det basta av det. Sitta och vara bitter och peka finger pa andra ar ju bara dumt, sloseri med tid och menlost.