Nu behover jag er asikt om vad ni skule gjort i hans och/eller min sits.
For en riktigt karriarhungrig manniska ar valet tydligen valdigt latt, ta jobbet, punkt slut. Dromjobben vaxer inte pa trad och allra minst i modebranchen (dar min pojkvan jobbar) och i dessa tider. For en sadan har sa kallad karriarsmanniska ar jobbet livets viktigaste komponent; ar man inte nojd med sitt jobb sa ar man inte nojd med sitt liv. Andra andra delar av livet verkar i deras ogon agera som biroller. Nu har jag fatt det har tankesattet bekraftat fran bade min pojkvan och 2 valdigt nara vanner sa det verkar inte vara sa ovanligt, trots att jag aldrig stott ihop med det forut. Vad tycker ni?
Som ni forstar sa kallar jag mig sjalv inte langre for en karriartjej som jag en gang i tiden var saker pa att jag var. Jag stravar inte tillrackligt mycket efter makt och pengar utan vill ha ett jobb som far fram mina basta sidor, som far mig motiverad, dar jag trivs med mina kollegor och sjalvklart vore jag glad for en hog lon men det ar anda inte det viktigaste delen. Jobbet ar en stor del av mitt liv men andra delar som vanner, familj och relationer ar for min minst lika viktiga.
Hur som helst sa verkar det som Marcello (min pojkvan) kommer ta jobbet aven om det inte ar 100% klart an sa ar det val till 90% bestamt. Eftersom det ar en sa otroligt stor och utmanande roll skulle han behova stanna dar i minst 2-3 ar for att lara sig vad han behover for att kunna ta med kunskapen tillbaka till Europa och jobba vidare med nagot liknande. 2-3 ar distans, i stort satt obestamd tid, tror jag inte det ar manga som skulle tro pa eller rekommendera? Eller?
Ett alternativ var att jag skulle flytta med, men dumma visa-regler sager att jag bara for vara dar i 3 manader om jag inte har nagot arbetsvisum. Har ingen aning om hur man loser det? Nagot som vet????
Ar det nagon som har nagra rad eller forslag?
Ush kan inte minnas nar jag senast madde sa har daligt. Idag aker jag till Sverige dar tanken var att jag skulle ha en trevlig semester, good luck liksom.
xoxo
Uscha, jag kanner for dig, vilket dilemma!
ReplyDeleteVad som ar sakert ar att ingen av er vill vara i en situation dar ni angrar nagot.
Tyvarr ar jag ingen expert pa distansforhallanden, eller jag skulle aldrig klara av det. Punkt slut.
Men alla ar vi olika! Jag ska be min syster lasa det har inlagget och kommentera, for hon har stor erfarenhet pa just det har omradet.
Hon har jobbat/ pluggat i USA och haft distansforhallanden fran sin pojkvan/ make langa tider.
Jag hoppas det loser sig, det kommer det gora!
Kram
Hej tjejen! Ahh jag lider med dej! Jag kan bara prata fran min egna erfarenhet och sa, men jag har verkligen inte all fakta som du skulle behova....
ReplyDeleteJag och Kevin hade langdistans i ca 2 ar innan jag flyttade hit - jag rekommenderar verkligen inte det - speciellt som ni redan bor tillsammans (verkar det som?) och det kommer kannas skitjobbigt att inte kunna umgas som ni brukar. Dessutom ar det svart att lita 100% pa varann nar det kommer till att ses kanske var 2-3 manad eller sa, och det tar verkligen pa ens energi och forhallande! Meeeeen, som du kanske fattar sa kan man verkligen fa det att fungera ocksa - men det tar mycket tarar och sjukt mycket jobbiga dagar/natter.
Ehhmm....USA har ju 10000-tals regler, speciellt nar det kommer till att flytta hit...anatar att din kille kommer pa arbetsvisum? Du har i stort sett ingen ratt att bo och jobba har (hur hemskt de an later). Studentvisa skulle vara mitt basta forslag just nu iaf, plugga (jag vet inte vad du gor nu?!) och da far du ocksa jobba deltid pa ex ditt universitet eller bibliotek... du kan ocksa soka turistvisa och kan fa i upp till flera ar, men da far du inte jobba vilket ar skit. Jobba svart ar okej - men med risken att om du aker fast blir du avvisad fran landet....
Ehhmm..jag ska koilla runt lite och lyssna pa vad folk sager, och lasa pa lite om olika satt....
Tank iaf - en dag i taget - aven om ni kanske blir att ha langdistans i nagra manader medans du fixa med papper / visum ifran sverige sa kan det vara vart det!
Kram
Oj, sorry sag att du hade en fraga jag absolut kan svara dig pa!
ReplyDeleteAtt hitta ett jobb / foretag som "sponsrar" dig med arbetsvium ar ingen lek....det ar valdigt svart har jag forstatt, min van hade en great deal med ett foretag men blev anda avslagen visum fran the government da de inte tyckte att hon var "all that" for foretaget och att de borde kunna hitta nan med arbetstillstand som kan gora samma sak.... dessutom ligger en hel del papperarbete och pengar bakom att de gar i god for dej....
Kram
Oj, vad jobbigt! Jag och J började vårt förhållande på distans, men sen flyttade jag tillbaka till London där han bodde så att vi kunde bo ihop. Det är förstås knepigare med USA och visum. Om ni inte är gifta är det nog inte så lätt, men jag vet inte, det finns kanske utvägar.
ReplyDeleteÖnskar er lycka till!
Magnus brukar säga rätt bra saker till mig när jag är ledsen över hur vi har det: "det handlar bara om ett par år, det är en väldigt liten del av hela livet och väldigt kort i jämförelse mot alla de år som vi sedan kommer att bo tillsammans"
ReplyDelete