Jag har tankt pa det har ganska lange och bestamde mig i helgen for att blogga om det, trots att det ar ett lite kansligt amne.
Jag hor allt for ofta folk som klagar pa andra manniskors liv och hurvida andra tar emot gavor/pengar m.m fran foraldrar, vanner och partners.
Har ar nagra exempel;
"Hur kan han trivas i den dar lagenheten nar den egentligen inte ar hans. det var ju foraldrarna som betalade halva..." Flera av mina vanner har fatt delar eller hela sina bostadsratter betalda av sina foraldrar och det finns de som tycker det ar fel att ta emot det. Deras asikt ar istallet att alla ska jobba och tjana sina pengar till sin egen lagenhet, for att det ska kannas som sin egen. I mina ogon tycker jag inte alls det ar nagot fel om foraldrarna har det sa pass bra ekonomiskt stallt att de kan skjuta in en hjalp till sina barns forsta bostad.
Sen har vi det har med resor... Manga partners eller forladrar betalar aven delar av mina vanners resor. Nagra slanger helt enkelt bara fran pengar for resan medan andra far den som en extra present (battre anledning att ge bort nagot) pa fodelsedagen, julafton, 1-ars dagen (i ett forhallande) etc. Aven har jag hort otroligt manga asikter om det, de tycker inte att personerna i fraga ska aka med pa resan om denne inte kan betala den sjalv. Men arligt talat, vem vill inte komma ivag pa en liten semester med sina foraldrar eller partners for att komma bort fran vardagen lite? Jag har sjalv otroligt svart att ta emot storre presenter som resor och kanner mig i skuld om jag gor det, men jag tycker fortfarande inte att den som glatt tackar ja gor nagot fel.
Nasta grej handlar om hyran.
"Hon borde inte bo sa dar fint och centralt nar hon bara jobbar som receptionist". Nehe, varfor inte? Ska en person, den som nu betalar den storre delen av hyran bosatta sig i nagon laskig forort bara for att pojkvannen/flickvannen tjanar mindre och inte har rad att bo sa som den andre vill. Tjanar man bra ar det val sjalvklart att man aven vill bo bra; vart man vill och hur man vill. Jag ar sjalv uppvuxen i innerstan i Stockholm och har svart att se mig sjalv flytta till Rinkeby/Hasselby eller nagon annanstans far away fran stan for att min partner inte har rad att bo narmare stan. Nej, om jag skulle ha kommit sa pass langt i mitt forhallande att vi bestamt att bo ihop sa skulle jag kunna betala mer i hyra om min partner for tillfallet hade det ekonomiskt svart, bara for att kunna bo dar jag vill bo.
Sen har vi bilen...
"Hon tror att hon ar nagot bara for att hon aker omkring i den dar flashiga bilen, men det ar ju hennes pappas". Den kommenteren hor man val mest bland killar och den far mig faktiskt att skratta. De flesta killar vill ju aka omkring i shyssta bilar, inte bara for att impa pa tjejer utan for att bara fa kora vralaket, vem som ager bilen spelar val ingen roll, sa lange man inte ljuger och sager att den ar ens egen.
Sist men inte minst sa har vi rena kontanter... Ska man ta emot pengar av sina foraldrar eller partners for att kunna leva ett battre liv? Har tycker jag inte svaret ar lika sjalvklart. Jag skulle sjalv ha lattare att ta emot en resa eller en middag med personen som bjuder an rena kontanter men i slutandan ar det ju anda nastan samma sak. Far man resor, lagenheter, middagar etc etc sa far man ju pengar over till annat... pengar ar anda alltid pengar. Jag kanner nagra i Sverige som helt slapp ta CSN for att foraldrarna gav dem pengar och jag vet att manga satte sig emot det. Men vadda, en utbildning ar bland det basta man kan ge sina barn sa jag ser inte varfor en foralder inte ska ge sina barn den hjalpen om de nu kan,sa de sedan ska slippa den dar J**** CSN skulden. Andra jag kanner far fortfarande pengar av sina foraldrar for tills man fatt igang en riktig karriar och tjanar tillrackligt bra anda. Jag tycker inte det finns nagot ratt och fel. I grund och botten ar nastan alla av mina vanner valdigt ambitiosa och duktiga; hogutbildade och siktar efter en karriar och ett bra liv. Ingen vill ha ett liv dar man lever pa sina foraldrar, sin partner eller bidrag fran staten och det tycker jag ar huvudsaken. Om foraldrar eller partners hjalper till med en slant pa vagen borde val inte andra ha med saken att gora?
I grund och botten tror jag det mesta jag tagit upp handlar om avudsjuka. Vem vill inte ha en fin lagenhet, ha ett bra forhallande, aka pa spannande resor och ata goda middagar...? Det ar ju alltid den som
inte far en resa fran sin partner eller foralder som klagar...
Nu ber jag er lasare snalla, ta inget har personligt! Jag tycker bara att tanken bakom dessa kommentarer ar intressanta nar man val funderar lite djuppare pa det och det var darfor jag ville skriva nagra (manga) rader om det.
xoxo
(kanske inte jordens storsta midsommarstang, men den racker gott och val)
Jag pa vag fran jobbet till middagen pa Tsuru igarkvall. Dalig bild men som ni ser slipper jag bade langbyxor och kavaj.
