The Pink Ceiling - Why do ambitious young women say they hate working for other women?

Laste den har artikeln i Marie Claire imorse vilken vackte gamla tankar. Varfor har kvinnor sa svart att leda andra kvinnor? Varfor ar det ofta en standig rivalitet mellan karriarskvinnor? Varfor kan kvinnor inte bara vara glada om det gar bra for nagon annan kvinna pa foretaget istallet for att bli avundsjuk och forsoka forstora?

Sjalv har jag haft 2 kvinnliga chefer, bada dessa pa mina tva senaste jobb. Pa mitt forra jobb gick det verkligen spikrakt at skogen. Samtidigt som jag blev befodrad till team manager blev hon befodrad som chef over min avdelning samt tva till. I borjan gick det toppenbra. Jag jobbade hart och tillsammans lyckades vi forbattra avdelningen markant. Men sen borjade andra chefer pa foretaget uppmarksamma mig. Jag blev nara van med nagra av de saljcheferna och aven VD'n gav mig mycket berom och da helt plotsligt andrade min chef totalt sin attityd mot mig. Det var som en helomvandning, fran att ena dagen vara jattetrevlig och stottande borjade hon vara otrevlig, ignorant och hon gjorde allt for att forsvara mitt arbete.

Pa mitt nuvarande jobbar ar det battre men fortfarande inte bra. Nar jag borjade har hade jag den basta chef jag nagonsin haft. En otroligt duktig och framgangsrik man som enbart anstallde folk som han trodde pa till 100%. Mitt team bestod enligt honom av 6 executives (det ar ju faktiskt var titel) och darmed var vi vara egna chefer och skulle darfor ha ansvar for vart eget arbete. Vid problem kom han och hjalpt till och nar vi gjorde bra ifran oss kom han med berom. Aven om vi gjorde fel sa sa han alltid att det viktigaste var att vi larde oss av vara fel! Han var verkligen toppen! Efter nagra manader bytte vi chef och vi har nu sedan ett ar tillbaka haft en kvinnlig chef. Hon var hans motsatts. Hon vill ha kontroll pa varje steg vi tar. Hon synar vilka internetsidor vi anvander och vilka vi e-mailar med. Hon har elefantoron och hor allt och nu har det aven kommit fram att hon valde ut den "svagaste" tjejen i vart team och har mutat henne for att fa veta allt gossip fran teamet. Vad vi sagt om henne etc etc. Hon var i borjan bra och liksom min forra chef pushade hon mig att ta mer ansvar och engagera mig i storre projekt i foretaget MEN liksom min forra chef, sa fort jag borjade kunna arbeta sjalv och hade kontakt med de andra avdelningarna utan att ha henne som mellanhand blev hon irriterad och gjorde allt for att jag skulle fa mindre inflytande i projekten genom att "glomma" bjuda in mig till moten och "raka" inte forse mig med den information jag behover for att gora min del av arbetet.

Man blir sa trott.... Nu ska chefen sluta och jag haller tummarna att var nya chef ska bli en man! Jag ar ledsen, jag anser mig vara feminist men nar det komemr till egen karriar underlattar det otroligt att ha en man som chef. Nagon som inte blandar in personliga problem och asikter i sin chefsroll, nagon som leder sitt team pa ett rakt och satt och som inte ser mig som en konkurrent om jag gor bra ifran mig i mitt jobb!

Nar jag anda skriver om kvinnligt ledarskap kan jag passa pa att rekommendera Elisabeth Andersson's bocker. Hon skriver valdigt bra om problem som uppstar nar kvinnor ska forsoka leda kvinnor. Verkligen lasvarda!

xoxo