Man står sig själv närmast

Jag har den senaste veckan plojt igenom bockerna Gömda och Asyl av Liza Markulnd. Att jag har drojt sa lange att lasa bockerna har berott pa att jag mest hort att de skulle vara jobbiga att lasa, inte att de skulle vara bra eller varda att lasa. Jag kan halla med om att de var jobbiga att lasa, jag blev bade upprod och ledsen men kunde inte sluta lasa. Bockerna ar, som alla Lizas bocker, otroligt valskrivna och man kan inte sluta lasa foran sista meningen ar avslutad. Helt plotsligt ser man att Sverige, som manga sager ar det perfekta landet, star som miffon nar nagot sker i samhallet som bryter det vanliga mönstret. Bockerna far en att tanka till! Saker som vi i var vardag ser som en sjalvklarheter ar for andra en ren lyx, som till exempel ga till affaren och handla mat,.ga till parken och leka med ungarna, traffa och prata med familj och vanner nar vi vill etc.

Dagligen laser vi i tidningarna eller ser pa nyheterna om alla otroligt fruktansvarda saker som sker runt om i varlden.Det ar allt fran naturkatastrofer som dodar massor och forstor folks allt till misshandlade, kidnappade, valdtagna eller mordade manniskor. Trots detta har vi mage att klaga pa lara liv! Sjalv ar jag inte helt nojd med min tillvaro, jag ar uttrakad pa jobbet och inte tjanar tillrackligt med pengar. Jag forsvarar mig sjalv med att jag faktsikt star mig sjalv narmast. Det ar mitt liv och jag stravar hela tiden efter att na framat, till det battre.

Jag vet att jag sagt det forr men vill saga det igen, satt dig ner och tank pa allt bra du har i livet. Skank en tanke at de som har det samre. Du kanske inte har det sa daligt trots allt?

Jag vill varmt rekommendera bade Gömda och Asyl! De ar intressanta, lattlasta och otroligt gripande. Bockerna beror ett viktigt amne da det finns manga kvinnor i liknande situationer och bockerna borde uppmarksammats an mer an vad de redan har.

xoxo

tankar liv boktips