Min underbart vackra stad

Som jag nämnde i gårdagens blogginlägg så har jag bott på ganska många olika platser i Europa och har faktiskt trivts väldigt bra på samtliga platser. Alla ständer har sin egen charm och är man öppet inställd så finner man den charmen förr eller senare. Det är alltid lite jobbigt i början på en ny plats. Men ska lära sig hitta och förstå staden. Man ska hitta nya vänner. Och ja, man ska skaffa sig ett liv. 

När jag flyttade till Borlänge var jag ung och jag flyttade dit för att på den tiden var Högskolan i Dalarna var enda stället i Sverige som erbjöd Ekonomiprogrammet med Italiensk inriktning. Första dagarna var jobbiga minns men jag kom att trivas väldigt bra väldigt fort. Jag fick en studentlägenhet i ett fint och bra studenthus och kom till en väldigt mysig korridor. Vi fick snabbt bra sammanhållning på våningen och jag stormtrivdes. Än idag har jag fortfarande kontakt med flera av de underbara människorna jag träffade i Borlänge. Hur som helst var Borlänge som stad, förlåt att jag säger det här, den fulaste staden jag bott i och nog en av de fulaste städerna jag sett. Utåt sätt var den nog inte så trevlig heller då den påstods vara (är?) ganska kriminell. Men, jag trivdes stormtrivdes som fisken i vattnet. 

Milano är en annan stad som jag bott i och som inte kan anses vara så vacker, framför allt inte för att vara en Italiensk stad. Staden är ganska smutsig och luften förorenad. I stan fanns det varken vidare mycket natur eller vatten. Men Milano gav mig ett liv jag bara kunnat drömma om. Även här fick jag vänner för livet, jag njöt av klimatet, maten, människorna, utbudet och att bara få lyckan att få bo och jobba i Italien. 

Resterande städer jag bott i; London, Bologna, Malmö, Halmstad, Västerås, Uppsala och till och med Limerick på Irland, har alla varit fina städer. Vackra, karaktäristiska och charmiga. Men dit jag vill komma är att den absolut vackraste staden jag någonsin bott i är Stockholm!

Var man än är så har man nära till både vatten och natur. Luften är frisk. Det är rent. Hur kan man inte älska Stockholm? 

Jag saknar min studentkorridor i Borlänge. Jag saknar mångfalden, utbudet, öppenheten och den ständigt vakna staden London. Jag saknar solen, maten och havet i Italien. Jag saknar havet även från Halmstad. Jag saknar alla vackra promenadstråk i Västerås. Jag saknar studentlivet från Uppsala och Limerick. Och jag är trött på vintern och kylan här i Stockholm. Men idag, när jag och mamma tog oss en långpromenad längst Norrmälarstrand på väg hem från jobbet, så insåg jag att jag just nu inte vill bo någon annanstans än just i mitt fantastiskt vackra Stockholm.

xoxo