Det där med att tävla...

Jag är en riktig tävlingsmänniska. Oavsett vilken tävling jag är med i så går jag all in… Det kan vara allt ifrån sällskapsspel till tävlingar om flest träningspass före midsommar på jobbet. 

Jag tävlar också mycket med mig själv. Sätter upp mina egna mål och hoppas på att övervinna dem. Detta gör jag både på jobbet, med träningen och i privatlivet. På jobbet består mina mål ofta vad jag vill hinna lära mig, alltid inom en viss tid. Och vad jag vill hinna få gjort under en arbetsdag, vecka eller en längre period. I träningen kan målen vara att jag vill kunna springa en viss sträcka på en viss tid, orka lyfta ett visst antal kg på body pump-klasserna eller uppnå en viss vighet på yogan. I privatlivet har jag också en del mål som ofta består i vad jag vill hinna göra. T ex läsa böcker, se klart en serie eller få något speciellt gjort hemma. 

Att vara målinriktad och tävlingsbenägen med mig själv ser jag främst som något positivt, det motiverar och ger mig energi. Men jag vet att det även ligger en del stress i det vilket jag aktivt numera försöker arbeta emot. 

Något jag sällan gör är att tävla med andra. Jag gjorde det mer i tonåren tror jag, men jag tror inte jag någonsin tävlat så mycket med andra. Antagligen för att jag sett mig själv som annorlunda och speciell så det var lika bra att bara tävla med mig själv. Alla mina vänner var långa och blonda och jag var liten och mörk så jag kunde ju knappast vara med i tävlingarna om vem som mättes som längst i mellanstadiet eller vem som fixade den snyggaste sommarblekningen av håret. Jag minns att det var lite en hets om få högst betyg i högstadiet med mycket mer än så tror jag inte att jag tävlat med mina kamrater. Något jag är glad för.

Istället har jag sett mina vänner som inspirationskällor. Min barndomskompis Erika hade alltid så fint hemma så när jag varit där gick jag hem och städade. Förstå vilken bra inspiration hon var! Amanda var alltid så glad så när jag hängt med henne insåg jag vilken energi hennes glädje gav så jag försökte ta efter. Ja det är bara exempel av massor av vänner jag hade omkring mig som inspirerade mig på olika sätt, och gör än idag. Av exakt samma anledningar som då är Erika och Amanda fortfarande förebilder för mig. 

På senare tid har jag sett några avsnitt av den Svenska tv-serien solsidan. Ja jag vet, jag är lite efter. Men jag bodde utomlands när den var som populärast så istället har jag sett några avsnitt nu på senare tid, bättre sent än aldrig heter det ju. Den serien är lite som en parodi på vad jag ser som ganska typiskt Svenska människor. Det är ett evigt tävlande och jämförande med andra. Med en viss överdrift så ser männen till vem som tjänar mest pengar och kvinnorna tävlar om vem som ger sina barn bäst mat. Vem som har finast hus är också viktigt. 

När detta diskuterades på kontoret härom dagen så insåg jag att det inte är så långt ifrån verkligenheten trots allt. Många lägger otroligt mycket tid på att skapa det perfekta hemmet för att kunna visa upp det för vänner och bekanta. Att jämföra sina barn om vem som börjar gå först, utvecklas snabbast eller lyckas bäst i skolan verkar också vara vanligt betingat. Likaså vem som gör de mest exotiska resorna eller har flest högutbildade vänner. Ju mer jag tänker på det ju mer patetiskt blir det. 

För att ta det här ett steg länge så har jag sedan de här diskussionerna börjat tänka till varje gång jag läser en blogg. Vill inredningsbloggarna bara visa upp sina tjusiga hus, barnbloggarna få visa hur perfekta deras barn är eller träningsbloggarna visa hur jäkla duktiga de är som tränar så mycket? Jag vet faktiskt inte! Men jag läser andras bloggar för att jag inspireras av dem. Jag gillar att se bilder på folks fina hem för att jag kan få idéer. Jag gillar att läsa träningsbloggar för att jag får energi. Jag gillar att läsa personliga bloggar för att jag är nyfiken på hur andra lever och once again, inspireras. 

Jag må tävla lite för mycket med mig själv(!) men jag är otroligt glad att jag slipper ödsla energi på att jämföra mig med andra eller ren stress av att tävla mot andra som jag inte har en chans att vinna emot.

xoxo