Bodil Malmström - Priset på vatten i Finistére

Senaste veckan har Bodil Malmsten och hennes Priset på vatten i Finistére varit mitt sällskap på lunchpromenaderna och till och från jobbet. Jag har lyssnat på Bodil som berättat om känslan att tröttna på Sverige, om att våga bryta upp, om drömmar om att finna sitt egna paradis och flytten utomlands. Vidare handlar den om Finestére, om tulpan- och pionodlingar, om trädgårdsproblem, om oväntad vänskap och om kulturkrockar. Boken börjar med att understryka att den är påhittad, att bokens  jag inte är Bodil själv och att om det som händer i boken råkar överensstämma med verkligheten är detta bara en slump. Ändå handlar boken om hur det var att skriva just den här boken. Lite förvirrande men listigt.

Det är en vacker bok, skrivet med Bodils underbara språk och rapphet. Men, det är inte mycket av en Maria-bok. Trots att den var fin så tyckte jag den var lite långtråkig. Att jag lyssnade klart på den var enbart för att jag älskar Bodils språk, hennes sätt att uttrycka sig och hennes val av ord. Men förutom det är Priset på vatten i Finistére tyvärr inte min kopp te.

***

Idag är det fredag vilket känns skönt. Det har varit en lite så där vecka tycker jag, i alla fall på jobbet. Och hemma satte vår vän målaren igång med sitt jobb igår så det är lite stökigt även på hemmaplan. Idag på lunchen blir det löpträning och ikväll middag på restaurang med några Italienska bekanta vilket ska bli skoj. Vad helgen bjuder på återstår att se.

Trevlig helg alla söta!

xoxo