Gillinge Halkbana

Igår var jag på Gillinge för att köra halkbanan vilket är ett av två obligatoriska riskmoment i körkortsutbildningen.

Riskutbildning nummer ett var en 3,5 timme lång lektion om diverse risker i trafiken. Vi diskuterade trötthet, läkemedel, alkohol, droger och andra riskfaktorer man ska tänka på när man kör bil. Mycket var självklarheter men det var ändå en bra lektion.

Riskutbildning nummer två var den jag var på igår, den så kallade halkbanan. Jag var inte alls pepp när jag gick dit. Jag har knappt kört bil utan någon bredvid mig i passargerarsätet så bara det kändes… konstigt (läs läskigt). Kursen skulle ta halva dagen vilket var tid jag inte riktigt kände att jag hade till övers för bil-sladdande på olja. 

Väl på plats på Gillinge i Vallentuna blev vi uppdelade i grupper om åtta personer. Jag var bland de äldsta i gruppen då majoriteten var gymnasieelever. Jag var fortfarande skeptisk när jag satte mig i klassrummet och vi gick laget runt när vi skulle presentera oss själva. Där efter skulle hela gruppen diskutera våra förväntningar på dagen. Värt att nämna är att ”risktvåan” (halkbanan) numer är ett test man ska passera och inte bara ett moment man måste ha gjort som det tydligen var på den gamla goda tiden, så engagemang i diskussioner var ett måste för att man skulle bli godkänd. Jaja, vi diskuterade och alla var delaktiga duktiga som vi var. Det här var del 1 av testet. 

Del 2 bestod i att vi skulle få känna på att sitta i en bil som välts upp och ner. Få känna på hur det känns att krocka. Få känna på hur mycket en handväska väger som i 50 km/h kommer flygandes från baksätet mot framsätet. Good points och jag kommer absolut vara mer varsam hur jag placerar lasten i bilen framöver! Gruppen fick bra sammanhållning under de här momenten, spänningen släppte och jag började tycka att det var rätt kul. En gravid i gruppen slapp de olika prova-på-momenten medan vi andra gjorde dem och alla blev godkända.

Del 3 av risktvåan är själva halkbanan. Man har en bil per person och man får testa kraftiga inbromsningar på torrt, vått och halt underlag. Jag fick en helt underbar bil, en Mazda 3 av sen årsmodell, som var otroligt lättmanövrerad och rolig att köra. Det visade sig att den även hade de bästa däcken för att mina bromsträckor var mycket kortare än de andras och bilen sladdade mindre. Jag låtsas att jag var en bättre förare och jag kände mig som ett glatt barn när jag stolt gick hemåt med mitt diplom i handen. I slutändan så klarade alla i min grupp risktvåan trots att en var gränsfall. Två personer i parallellgruppen såg dock ut att få åka hem utan diplom. 

Med facit i hand tycker jag det var väldigt kul att köra halkbanan och skulle gärna göra det igen.   

xoxo