Maria-dagen med familjen

I min familj firar vi namnsdagar. I alla fall ibland. Men för det mesta firar vi bara min namnsdag. En av de fyra namn jag har. Ibland firas även mammas namnsdag, vilket egentligen även är min namnsdag. 

Igår var det i alla fall den stora Maria-dagen och så klart skulle det firas. Jag, min småkrassliga pojkvän och mina föräldrar sågs för lunch i Birkastan. Anledningen till att vi alltid äter på någon av Birkastans restauranger är för min mammas lilla vovve inte vill vara ensam allt för länge så därför går vi till något närliggande ställe varje gång. Igår blev det den relativt nya och populära hamburgerrestaurangen Burgers and Beer. Det var första gången jag var där och  jag fick ett gott intryck av den. Kort och gott ett trevligt ställe med god och prisvärd mat. Efter lunchen hämtade vi vovven och tog en långpromenad i det härliga vädret nere i Karlbergsparken. 

Söndagskvällen med superlugn hemma med thaigryta och Netflix-dokumentär. 

xoxo

Härliga lördag!

Fredagsplanerna gick i kras då C hade ont i magen så fredagskvällen bjöd istället på sushi take away, basa i den öppna spisen, soffhäng och filmen Gone baby gone. Det blev en lugn och mysig kväll och vår sedan länge planerade middag med de nyvunna Italienska vänner blev framskjuten. 

Lördagen bjöd på sol och tänk vad lite sol kan göra för humöret! Bara för att vädret är vårlikt och solen strålar så märker man att folk blir på bättre humör, kryper ut ur sina små hus och börjar leva lite mer. Eftersom vi gick och la oss riktigt tidigt på fredagen var vi uppe med tuppen på lördagsmorgon och åkte först och storhandlade i Bromma för att sedan rulla ner till vattnet vid Grimsta och bara hänga. Vi hann även med en kort promenad men smest satt vi baa vid en stenvägg vid vattnet och njöt av solen vilket var helt otroligt härligt. (Bild 2)

På kvällen var vi hos Laura på hennes inflyttningsfest/ 30 årsfest. 25 glada människor var samlade i hennes nya lilla tvåa och skålade både för att hon blivit ett år äldre och för att hon fått en sån fin lägenhet. Bild 1 är den enda vettiga bild som togs under kvällen och är på mig och Finska Marika som tillsammans med vårt lag tog hem segern i Laura-tävlingen. Så stolta vi var! :)

xoxo

Bodil Malmström - Priset på vatten i Finistére

Senaste veckan har Bodil Malmsten och hennes Priset på vatten i Finistére varit mitt sällskap på lunchpromenaderna och till och från jobbet. Jag har lyssnat på Bodil som berättat om känslan att tröttna på Sverige, om att våga bryta upp, om drömmar om att finna sitt egna paradis och flytten utomlands. Vidare handlar den om Finestére, om tulpan- och pionodlingar, om trädgårdsproblem, om oväntad vänskap och om kulturkrockar. Boken börjar med att understryka att den är påhittad, att bokens  jag inte är Bodil själv och att om det som händer i boken råkar överensstämma med verkligheten är detta bara en slump. Ändå handlar boken om hur det var att skriva just den här boken. Lite förvirrande men listigt.

Det är en vacker bok, skrivet med Bodils underbara språk och rapphet. Men, det är inte mycket av en Maria-bok. Trots att den var fin så tyckte jag den var lite långtråkig. Att jag lyssnade klart på den var enbart för att jag älskar Bodils språk, hennes sätt att uttrycka sig och hennes val av ord. Men förutom det är Priset på vatten i Finistére tyvärr inte min kopp te.

***

Idag är det fredag vilket känns skönt. Det har varit en lite så där vecka tycker jag, i alla fall på jobbet. Och hemma satte vår vän målaren igång med sitt jobb igår så det är lite stökigt även på hemmaplan. Idag på lunchen blir det löpträning och ikväll middag på restaurang med några Italienska bekanta vilket ska bli skoj. Vad helgen bjuder på återstår att se.

Trevlig helg alla söta!

xoxo

Inte så duktigt på att ta det lugnt...

Det var inte länge sedan jag skrev på bloggen att jag känt mig väldigt stressad och skulle börja ta det lugnt. Det höll i sig en dryg vecka. Sen glömde jag bort att ta det lugnt och tutade på i mitt liv precis som vanligt. 

Sedan i helgen har jag varit som mest upptagen. I helgen hann vi knappt städa undan efter ett besök innan nästa kom. Samtidigt fixade vi klart golvet i hallen. Nu i veckan har jag haft extra mycket på jobbet, vi har haft viktiga möten och mer än vanligt att tänka på. Vädret har varit underbart om än lite kallt, så den enda dagen jag inte hade lunchdejt tog jag mig ut på en timmes lång promenad till Djurgården och tillbaka. Både onsdag och torsdag kväll hann jag med träning (dans och yoga) efter jobbet tätt följt av middag med Anna i onsdags och mamma igår. 

Hemma skulle vi lägga renoveringsplanerna på hyllan ett tag för att varva ner lite men så blev inte fallet utan redan ikväll börjar en målare med arbetet att måla om matsalen/vardagsrummet och lilla sovrummet. Vi hade först tänkt göra det själva men sen dök det upp en bekant som till och från extraknäcker som målare och kunde hjälpa oss med det så nu kör vi på det. Fredagens middag, lördagen och söndagens fika med vänner och familj har nu fått omplaneras och vi gör oss redo att leva i kaos några dagar, något jag hatar. 

Ja ni ser, ni blir säkert trötta bara av att höra om mitt fullspäckade schema men så ser den här veckan ut. 

Bilderna är från gårdagens mysiga middag med mamma på Esa Sushi, en sushi-restaurang vid St Eriksplans med otroligt god mat som varmt rekommenderas. 

xoxo

AfHo och Wagamama

AfHo är en aerobics-dansklass inspirerad av afro (Af) och house (Ho) och är en av SATS nylanseringar i år. På hemsidan presenteras klassen som en lättsam dansklass med mycket energi, känsla och driv. 

Igår kväll var planen middag med Anna men eftersom hon slutar jobba senare än mig så hade jag ett par timmar "håltimme" så jag passade på att boka ett AfHo-pass på 45 minuter. Att kalla klassen lättsam kan man nog ifrågasätta. Jag har dansat mycket i mitt liv men nu var det över ett år sedan jag senast tog en dansklass så koordinationsförmågan var lika med noll och konstigt nog även danskonditionen. Jag som förr kunde gå på 2-timmars zumba-event var igår helt slut efter 45 min AfHo. Upp till bevis att danskonditionen är en annan är löparkondition eller spinningkondition. Likaså fick hjärnan sig en riktig utmaning då jag fick kämpa hårt för att hänga med i de enligt dem enkla dansstegen. Men näst intill hela gruppen var medelmåttiga i dans så det kändes okej ändå, och riktigt riktigt kul var det. 

Efter dansen mötte jag i alla fall upp Anna på Wagamama. Wagamama är en asiatisk matkedja jag brukade gå till när jag bodde i London men att den fanns i Stockholm visste jag inte ens om till för bara några veckor sedan. Maten var okej men inget så där jättespeciellt kan jag tycka. Vi satt i alla fall kvar länge, försjönk oss i djupa samtal tills vi insåg att klockan blivit sent och det var dags att åka hem. 

Både dansen och middagen med Anna var väldigt energigivande och jag har sällan känt mig så pigg när klockan passerat elva på kvällen som jag gjorde igår kväll. 

xoxo

Det där med att tävla...

Jag är en riktig tävlingsmänniska. Oavsett vilken tävling jag är med i så går jag all in… Det kan vara allt ifrån sällskapsspel till tävlingar om flest träningspass före midsommar på jobbet. 

Jag tävlar också mycket med mig själv. Sätter upp mina egna mål och hoppas på att övervinna dem. Detta gör jag både på jobbet, med träningen och i privatlivet. På jobbet består mina mål ofta vad jag vill hinna lära mig, alltid inom en viss tid. Och vad jag vill hinna få gjort under en arbetsdag, vecka eller en längre period. I träningen kan målen vara att jag vill kunna springa en viss sträcka på en viss tid, orka lyfta ett visst antal kg på body pump-klasserna eller uppnå en viss vighet på yogan. I privatlivet har jag också en del mål som ofta består i vad jag vill hinna göra. T ex läsa böcker, se klart en serie eller få något speciellt gjort hemma. 

Att vara målinriktad och tävlingsbenägen med mig själv ser jag främst som något positivt, det motiverar och ger mig energi. Men jag vet att det även ligger en del stress i det vilket jag aktivt numera försöker arbeta emot. 

Något jag sällan gör är att tävla med andra. Jag gjorde det mer i tonåren tror jag, men jag tror inte jag någonsin tävlat så mycket med andra. Antagligen för att jag sett mig själv som annorlunda och speciell så det var lika bra att bara tävla med mig själv. Alla mina vänner var långa och blonda och jag var liten och mörk så jag kunde ju knappast vara med i tävlingarna om vem som mättes som längst i mellanstadiet eller vem som fixade den snyggaste sommarblekningen av håret. Jag minns att det var lite en hets om få högst betyg i högstadiet med mycket mer än så tror jag inte att jag tävlat med mina kamrater. Något jag är glad för.

Istället har jag sett mina vänner som inspirationskällor. Min barndomskompis Erika hade alltid så fint hemma så när jag varit där gick jag hem och städade. Förstå vilken bra inspiration hon var! Amanda var alltid så glad så när jag hängt med henne insåg jag vilken energi hennes glädje gav så jag försökte ta efter. Ja det är bara exempel av massor av vänner jag hade omkring mig som inspirerade mig på olika sätt, och gör än idag. Av exakt samma anledningar som då är Erika och Amanda fortfarande förebilder för mig. 

På senare tid har jag sett några avsnitt av den Svenska tv-serien solsidan. Ja jag vet, jag är lite efter. Men jag bodde utomlands när den var som populärast så istället har jag sett några avsnitt nu på senare tid, bättre sent än aldrig heter det ju. Den serien är lite som en parodi på vad jag ser som ganska typiskt Svenska människor. Det är ett evigt tävlande och jämförande med andra. Med en viss överdrift så ser männen till vem som tjänar mest pengar och kvinnorna tävlar om vem som ger sina barn bäst mat. Vem som har finast hus är också viktigt. 

När detta diskuterades på kontoret härom dagen så insåg jag att det inte är så långt ifrån verkligenheten trots allt. Många lägger otroligt mycket tid på att skapa det perfekta hemmet för att kunna visa upp det för vänner och bekanta. Att jämföra sina barn om vem som börjar gå först, utvecklas snabbast eller lyckas bäst i skolan verkar också vara vanligt betingat. Likaså vem som gör de mest exotiska resorna eller har flest högutbildade vänner. Ju mer jag tänker på det ju mer patetiskt blir det. 

För att ta det här ett steg länge så har jag sedan de här diskussionerna börjat tänka till varje gång jag läser en blogg. Vill inredningsbloggarna bara visa upp sina tjusiga hus, barnbloggarna få visa hur perfekta deras barn är eller träningsbloggarna visa hur jäkla duktiga de är som tränar så mycket? Jag vet faktiskt inte! Men jag läser andras bloggar för att jag inspireras av dem. Jag gillar att se bilder på folks fina hem för att jag kan få idéer. Jag gillar att läsa träningsbloggar för att jag får energi. Jag gillar att läsa personliga bloggar för att jag är nyfiken på hur andra lever och once again, inspireras. 

Jag må tävla lite för mycket med mig själv(!) men jag är otroligt glad att jag slipper ödsla energi på att jämföra mig med andra eller ren stress av att tävla mot andra som jag inte har en chans att vinna emot.

xoxo

En helg med många besök

Planerat för helgen var att vi skulle ha två besök vilka har varit bokade sedan flera veckor tillbaka. På fredagen skulle vi bjuda en barndomskompis till mig med man och bebis på middag och på lördagen skulle mina fd kollegor från banken med killar och en bebis komma på middag. Planerna gick i lås och i fredags bjöd vi på smödegsinbakad lax och i lördags gjorde jag storkok av Morbergs lasagne. Utöver dessa två middagsbjudningar kom även C’s föräldrar spontant över på fika i lördags vid lunch och på eftermiddagen plingade det plötsligt på dörren och två av C’s bästa vänner stegade in och hann med en eftermiddagsöl ihop. Igår söndag kom en kollega till C över med kille och bebis och vi bjöd på mer fika.  Så var förra helgen extremt osocial blev denna det motsatta vilket var kul.

Vi har inte hunnit så mycket mer än att umgås med våra nära och kära den här helgen men golvet i hallen har vi i alla fall hunnit göra klart (bildbevis kommer). I övrigt har vi eldat mycket i den öppna spisen, druckit många koppar te, jag har läst bok och färglagt lite i min "målarbok". 

Bilderna är från middagen i lördags vilket jag insåg är de enda tagna bilderna på hela helgen. Jag måste verkligen bli bättre på att ta kort, igen.

xoxo

John Green-böcker och Italienska restauranger

John Green är mest känd som ungdomsboksförfattare och för sin you-tube-kanal.

Hans bok "Förr eller senare exploderar jag" läste jag för ett par år sedan. Jag minns att jag satt på flygplanet ner mot Italien tillsammans med min bästa kompis Cicci och jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Det slutade med att jag satt och storgrät, verkligen hulkade, och Cicci fick be flygvärdinnan om servetter för att torka mitt dyvåta ansikte. Jag minns att boken var segstartad, att det tog över 100 sidor innan jag ens tyckte den var intressant att läsa. Men väl inne i boken var den så fantastiskt vacker. Så fin. Så djup. Så romantisk. Och alldeles underbar. Boken blev senare en hyllad film men den har jag inte lyckats se än så länge. Men det är en rekommenderad bok för både ung som gammal.

I veckan läste jag ut ytterligare en bok av John Green, Pappersstäder / Paper towns. Den var lite underhållande, speciell och fin men inte i närheten så bra som Förr eller senare så exploderar jag. Pappersstäder är en ungdomsbok rakt igenom och jag tror att en tonåring kan uppskatta den mycket mer än vad jag gjorde. Språket är kul och enkelt och historien är lite annorlunda men i det stora hela tyckte jag boken var lite seg.

Nu blir det nog inga fler John Green-böcker för min del men jag säger det återigen, boken Förr eller senare så exploderar jag bara måste ni läsa!

Men fredag mina vänner. Så underbart. Jag sitter på tunnelbanan på väg till jobbet och känner mig fortfarande mätt efter gårdagskvällens middag. Jag var ute och åt med två vänner, Eric och Robert, på den populära Italienska restaurangen La Famiglia på Kungsholmen. Jag åt spagetti med salsiccia och svamp vilken var väldigt god men otroligt mäktig. Restaurangen La Famiglia har jag skrivit om på bloggen tidigare här. Det är en otroligt omtyckt Italiensk restaurang i den innersta Italienska kretsen i Stockholm. Är man Italienare här i stan så äter man inte på de trendiga Italienska restaurangerna Il tempo, Trattorian eller Ciao Ciao. Utan det är La famiglia, La vecchia Signora, Capri Due eller ev Il Conte som man går till. Där maten är enkelt Italiensk och tillagad av Italienare. Min egen favorit finns inte med på varken trendiga listan eller Italienska topplistan, men favoriten heter i fall Hosteria Tre Santi på söder!

Idag väntar en ganska arbetsam dag på kontoret, lite träning på lunchen och ikväll myskväll hemma med några vänner plus en bebis.

Önskar er alla en riktigt bra fredag!

xoxo

En lista med 3 saker av olika slag

3 saker jag ser fram emot:
- Sommaren!
- Årets alla (än så länge 4) bröllop vi är bjudna på
- Få börja pyssla i trädgården hemma

3 saker jag gillar:
- Omtänksamma människor
- Mysa med bebisar och djur
- Läsa en riktigt bra bok

3 saker jag ogillar:
- Långvarig vinter och kyla
- Renoveringsproblem
- Egoistiska människor

3 saker jag borde:
- Samla in offerter från målare
- Plugga aktiemarknaden – Vill kunna men orkar inte lära mig
- Sortera bilder på dator och mobil och spara dem på lämpliga platser

3 saker jag blir lugn av:
- Kramar
- Goda vänner
- Yoga

3 saker jag blir stressad av:
- Svårlösta problem
- Köra bil på Essingeleden
- Läskiga och hektiska filmer/serier

3 saker jag är glad över:
- Min underbara sambo
- Min underbara familj
- Mina underbara vänner

3 saker jag saknar:
- Min fina vän
- Italien
- Hästar och ridning

3 saker jag önskar mig:
- Sol och värme!
- Ett körkort
- En robotgräsklippare

3 saker jag ska göra idag:
- Arbeta med revisorerna som kommer att inta mitt kontor idag och imorgon
- Skicka veckans cash flow rapporter till vår treasury-ansvarige i UK
- Gå på fin restaurang med två vänner ikväll

3 saker jag ska göra i helgen:
- Middag med goda vänner både fredag och lördag kväll
- Fixa klart golvet i hallen
- Fortsätta planeringen av trädgården

3 saker jag ska göra i år:
- Mysa massor i vår trädgård
- Åka till Italien
- Förhoppningsvis även åka till London

Bilden är tagen vid Gardasjön för 3-4 år sedan. Time flies...

xoxo

En kväll med viktiga papper

Jag fortsätter på temat fina Stockholmsbiler, denna gång från gårdagens spontana lunchpromenad till Kastellholmen och tillbaka. 

Jag kom senare till jobbet igår än vanligt och hade egentligen tänkt att bara ta en kort lunch men när solen strålade, arbetsbelastningen var relativt låg så fick jag ett enormt sug av att komma ut i solen och röra på mig, så det blev en spontan promenad på nästan en timme. Det var otroligt härligt och än en gång förundrades jag hur vackert Stockholm är sånna där soliga dagar!

Resterande dag var otroligt ospännande. Efter jobbet stod jag i valet och kvalet om jag skulle hänga med kollegorna och se på fotboll på O'Learys eller bara åka hem och vara tråkig. Jag valde att åka hem och bara vara tråkig så det var precis vad jag gjorde. C skulle ha någon release på jobbet så jag såg fram emot en lugn och mysig kväll i min ensamhet. Jag fixade en smaskig nachotallrik till middag och hade Cicci på telefon som middagssällskap. Efter maten tog jag tjuren vid hornen och drog fram en bunt av sk viktiga papper. Dvs papper vi lagt undan för att de är värda att sparas men ingen av oss har sedan vi flyttade in i villan orkat sortera dem. Jag organiserade dem, fixade en pärm med register och satte in dem. Likaså fixade jag en separat pärm där jag sorterade in alla fakturor och kvitton som vi samlat på oss iom alla renoveringar hemma, vilka måste sparas om vi inom fem år skulle vilja sälja villan. På apple-tv'n spelades gamla x-factor uppträdanden. 

Jag gillar ju att organisera och fixa så i slutändan var det ju ett ganska kul projekt så man kan ju fråga sig varför jag skjutit på det så himla länge? Fast det är väl så, alla måsten blir lätt till en börda som man gärna skjuter framför sig, orkar liksom inte ta tag i dem. Men nu ska jag verkligen hålla koll på våra papper kontinuerligt. Hur håller ni reda på alla viktiga papper?

Så spännande var iaf min tisdag...

xoxo 

25 av 100 träningspass

En fjärdedel av målet 100 träningspass före midsommar blev igår uppnått. 30 min spinning HIT (intervall spinning) på lunchen blev det 25e passet på listan och jag måste säga att jag är nöjd med min prestation. Mitt personliga mål är att träna kortare/enklare pass men oftare vilket så klart gör det enklare att nå målet. 

Mina träningsveckor har hittills bestått av:

Måndagar: spinning

Onsdagar: body pump

Torsdagar: yoga

Fredagar: löpning

Valfritt helgpass. 

Nu är body pumpen borttagen från schemat så jag måste lägga om veckoplaneringen och vi får se hur det blir. Jag är en rutinmänniska och gillar att ha ett rullande schema när det kommer till träningen. Jag gillar även att lära mig träningsklasserna utantill så vet exakt hur jag ska belasta kroppen under träningens gång.  

Eftersom jag tränade på lunchen igår så hade jag kvällen fri och efter jobbet tog jag en promenad från city, där jag jobbar, till Kungsholmen där jag mötte upp bästa Erika. Vi åt en mysig middag på tapasrestaurangen Caliente, smuttade på en drink och pratade i timmar. En riktig myskväll. Bilden är tagen på från Kungsbron, längst min promenad mot Kungsholmen. Så skönt att det nu börjar bli ljusare om kvällar och mornar. Nu vill jag bara bli av med snö, is och minusgrader också. 

xoxo

Alla hjärtans hemmahelg

Det har varit en bra helg. Dock väldigt osocial för att vara oss. Jag och C har bara umgåtts med varandra och spenderat ovanligt mycket tid hemma. 

Det mest romantiska alla hjärtans helgen bjöd på var middagen på Knut i fredags, vilken var supermysig. Resten har helgen har vi mest jobbat och slappat. 

I lördags stack vi iväg till Bauhaus ganska tidigt på morgonen och köpte material och redskap inför helgens stora projekt - golv/klinker-läggning i hallen. Vi hyrde även en fenomenal kakelskärare vilken visade sig vara till stor hjälp.

Resten av lördagen spenderades hemma. C arbetade i hallen och påbörjade förarbetet inför golvläggningen. Jag städade och fixade i resten av huset. På kvällen glodde jag på tv (hör och häpna!) och såg både Melodifestivalen och QX-galan. Ingen direkt kvalitets-tv men det var lite underhållande. 

På söndag åkte vi förbi Vällingby centrum där C köpte ett kompletterande redskap och jag storhandlade veckans mat. Väl hemma igen satte vi fart, bägge två. Vi blandade fixet (tungt) och påbörjade sedan arbetet med att lägga klinker. C skar passande klinkerplattor i den fantastiska maskinen vi hyrt medan jag mätte, geggade fixet och la plattorna med precision. Tro det eller ej så var det ett otroligt kul jobb och jag skulle nu gärna lägga fler klinkergolv, synd bara att vi inte har några ytor där det behövs. 

Vi lämnade tillbaka kakelskäraren med fem minuters marginal och åkte sedan hem och beundrade vårt mästerverk. Vi vet ännu inte hur väl det sitter men utseendemässigt är vi otroligt nöjda med vår prestation. Ingen av oss har tidigare lagt golv men nu är vi plötsligt experter :)

För att försöka göra kvällen lite romantisk hade jag köpt taccos för kvällen (mysmat) och vi tände ljus och brasa för att mysa till det lite. I slutändan handlar ju alla hjärtans dag om att visa sin kärlek till de man älskar och umgås med sin älskade, och det är ju precis det vi har gjort. Veckan som kommer ska bli väldigt mycket mer social, det set jag i kalendern. 

xoxo

Romantisk middag på Knut

I helgen är det alla hjärtans dag, en dag jag har lite motstridiga känslor mot. Men trots att jag tycker att dagen är lite för kommersiell för min sak så har jag alltid på något sätt firat den, antingen med min partner eller någon nära vän eller min familj. Jag har alltid velat göra något extra av just den dagen.

I år infaller sig alla hjärtans dag på en söndag men eftersom vi ville fira genom att gå ut och äta så tyckte vi det var lämpligare att fira på fredagen istället för söndagen. Detta helt enkelt för att det tar mig lite emot att åka in till stan en söndagskväll bara för att gå på restaurang, den spontaniteten försvann liksom i och med att vi flyttade till en villa utanför stan. 

Så igår efter jobbet mötte jag upp min andra hälft i stan, vi slank förbi Hifi klubbens butik för att spana in ett ljudsystem vi tror vi ska köpa och gick sedan genom Vasastans gator till Restaurang Knut. 

Knut är en välkänd Svensk restaurang med Norrländskt tema som ligger på en parallellgata till Drottninggatan. Knut är väl som mest känd för vilt-meny men de erbjuder även ändra Norrländska specialitéer både i mat- och dryckesväg. Den har funnits med på min lista av restauranger jag vill besöka i flera år men det har helt enkelt aldrig blivit av. 

Jag tyckte om Restaurang Knut direkt när jag kom in. Det var lite fjällstugeinspirerat, otroligt mysigt, och romantiskt. Och personalen var väldigt trevlig och hjälpsam. Jag och C delade på en förrätt med flera olika små Norrlänska specialitéer och till huvudrätt valde vi till slut båda Älg-wallenbergare vilken var otroligt god. Jag hade spanat in lingonsorbet till efterrätt men när jag väl fått i mig min Älg var vi så mätta att det inte blev någon efterrätt för oss. Som vanligt. Men kära vänner, jag vet flera av er som jag är säker på skulle tycka om Knut lika mycket som mig, så jag rekommenderar den starkt.

När vi kom ut från restaurangen höll Norrlandskänslan i sig då en snöstorm dragit in över stan, snön yrde i luften och marken var vit. Var tog våren vägen? 

xoxo

Så här var jag som ung...

Eftersom förra veckans roliga faktainlägg om mig själv blev så uppskattat så kommer här ett till. Fast mer inriktat på mig själv som ung.

* När jag gick på gymnasiet var jag inte bara en hiphop-tjej utan jag var även en liten rave-tjej. Tillsammans med Amanda gick jag då och då på riktiga raveklubbar. Vet inte ens om våra föräldrar visste om det, men vi hängde i alla fall på klubbar som Docklands från strax efter midnatt tills när första bussarna började gå hem på morgonen vid 06-07 tiden. Vi har aldrig testat en drog i våra liv och kvällarna på Docklands var helt alkoholfria till skillnad från alla andra nattklubbar i stan så det var väldigt mycket mer oskyldigt än det låter. Både rave och Dockland klingar liksom inte bra i öronen men iklädda i små neonfärgade kläder dansade vi i alla fall natten lång till riktig trance-musik och jag minns att det var en riktigt härlig känsla att bara släppa loss till den musiken.

* År 2000 var jag på Roskilde festivalen. Jag sov i ett lerigt tält, levde på ljummen öl och baguetter och jag umgicks nog mer med okända folk än med de vänner jag var där med. På festivalens största event (enl mig), Robbie Williams konsert lyckades jag svimma och sedan bli överdragen stängslet (jag stod nästan längst fram). När jag sedan vaknade och lyckades få tillbaka min plats längst fram vid stängslet (efter viss övertalan) hade en väktare stenkoll på mig och sa till de bakom om de råkade ens nudda mig.

* I kontrast mot smutsiga Roskildefestivalen så jobbade jag flera år senare (en kort period) som nattklubbspromoter för några av de allra finaste nattklubbarna i London. Iklädd riktiga partyklänningar (alla England-stilen) och klackar på minst 10 cm hängde jag ett par gånger i veckan på nattklubbarna. Jobbet bestod av att fixa ”de rätta gästerna” åt klubbarna och i gengälld fick jag inte bara lön utan även bord på klubbarna fyllda med champagne- och spritflaskor att festa loss med mina gäster på.  Man kan säga att jag fick en inblick i en otroligt ytlig och pengafixerad värld som jag ganska snabbt flydde ifrån. Men det var en intressant erfarenhet.

* Vi tar ett hopp tillbaka till barnåldern… När jag gick i mellanstadiet och högstadiet var jag tillsammans med bästa kompisen Amanda helt galen i hästar. Vi hade våra ponnys i ett stall längst ut på Färingsö och åkte dit så ofta vi kunde. Vi klev av bussen vid Svartsjö slott och gick sedan 3 km på vägar helt utan belysning precis bredvid det stora kvinnofängelset som finns där ute på Svartsjölandet. Jag minns minst två tillfällen då polisbilar, som då och då åkte omkring där, stannade och frågade oss om vi sett en kvinna med ett visst utseende i något dike. Nej sa vi och traskade vidare som om inget hade hänt. Nu i vuxen ålder skulle jag ha blivit livrädd av att gå på mörka vägar med vetskapen om att antagligen hade en fängelsedömd kvinna rymt och var på flykt bland åkrarna.

* För att fortsätta på banan om att vara orädd… I stallet där vi red fanns en liten Shettlandsponny. Ni vet en sån där liten otroligt söt knubbig liten häst med ganska stor överkropp med massa päls och relativt korta ben. Pontus hette han. Trots att vi var lite för långa vägde vi inte över 35 kg så Pontus kunde med lätthet bära oss och då och då gav vi oss ut på en tur med honom vilket varje gång bjöd på äventyr. Det fanns inte en gång då han inte bockade av oss och vi landade på rumpan (eller huvudet om vi hade otur) på marken framför honom. Vi fick lite blåmärken men tyckte det var hur kul som helst så vi hoppade bara upp på bushästen igen och red vidare till samma sak upprepade sig igen. Nu förra våren då jag red på ridskola var jag plötsligt livrädd för att ramla av hästen och skulle aldrig i mitt liv sätta mig på en som jag vet skulle bocka av mig.

* Likaså så kunde jag på den tiden svischa ner för vilken skidbacke som helst i hög hastighet och gärna med hopp längst vägen trots att jag egentligen inte var så där överdrivet världsvan på skidorna. Trix i ankarliften var också kul. Jag var helt orädd och gillade adrenalinet i kroppen som hastigheten och utmaningarna gav. Idag åker jag max röda backar och i väldigt mycket mer kontrollerade former.

* Jag är vad folk brukar kalla för ett asfaltsbarn. Jag är född och uppvuxen mitt i centrala Stockholm. Men det var inte så illa som folk tror utan jag hade en underbar uppväxt. jag gick i en otroligt bra lågstadieskola där vi hade 5 lärare/fritidspedagoger på 21 barn och på dagis hade varje dagisfröken (som det hette på den tiden) bara två barn var att ta hand om. Både lågstadieskolan och dagiset låg i älskade Birkastan där jag bodde. Runt huset där jag bodde fanns det en jättefin innergård där vi barn lekte i sandlådorna, på gräsmattorna och klättrade över till andra gårdar. Både Karlbergsparken, Hagaparken och Vasaparken låg nära så där spenderades mycket tid både på fritiden och med skola/dagis så att säga att det är dåligt för barn att växa upp i stan tycker jag är bullshit.

* Jag har alltid varit en aktiv person. Som barn spelade jag teater, gick på balett, simmade i simklubb, spelade piano, red, gick på musikalkurs (minifunkarna), tränade hundar, spelade tvärflöjt, ledde på ridskolan, sjöng i kör och ja säkert något mer jag har glömt. Utöver det umgicks jag och mina föräldrar ofta med andra familjer eller så hade jag kompisar över. Jag har verkligen vuxit upp med ett liv rikt på vänner och aktiviteter tack vare mina föräldrar.

* Sen, sist men inte minst, så har jag varit fotbollshuligan. Skämt å sido, men jag jobbade för den stora Stockholm/Solna-klubben AIK och deras Tifo-grupp i några år. Vi var två unga tjejer och resten blandade åldrar av killar och män som planerade tifo’t för herrlagets hemmamatcher. Jag gick med andra ord på nästan alla hemmamatcher i ett par år. Jag blev hotad av djurgårdsupportrar, fick en gång en spark i magen och en annan gång en flaska i huvudet men inte avskräckte det mig. Kärleken till laget, gemenskapen med gruppen och stämningen på Råsunda var värt allt tjafs runt omkring matcherna. Idag hejar jag väl fortfarande på AIK men är ganska ointresserad av att följa ligan eller gå på matcherna, trots att jag vet att väl på plats är stämningen helt fantastisk.

Trevlig helg och en mysig alla hjärtans dag önskar jag er alla.

xoxo

Antipasti-buffé på Bianchi Stockholm

Bianchi är i grunden ett fint Italienskt cykelmärke och jag tror till och med att det är ett av världens bästa cykelmärken!? Butikerna där cyklarna säljs är ett kul koncept där de Italienska cyklarna säljs i en restaurang/café-miljö med fokus på Italiensk mat, dryck och stämning.

I Stockholm ligger Bianchi på Norrlandsgatan 20, dvs ett stenkast från mitt jobb. Igår gick jag och fyra av grabbarna från kontoret dit för lunch och avnjöt en underbar antipasti-buffé med grönsaker tillagade på Italienskt vis, parmaskinka, salami, mozzarella, tomater, gott bröd och några få varma rätter. I priset ingick även en espresso. I högtalarna spelades Italiensk radio och samtliga kypare jag träffade var Italienare. Två av kollegorna jag var där med är också Italienare så Italienkänslan var total och jag fick en släng av längtan tillbaka till mitt liv i Milano. Antipasti-lunchbuffén kostade 160 kr vilket jag egentligen tycker är lite mycket för det som bjöds men det en kul lunch och Bianchi får ändå bra betyg av mig för ett kul koncept, trevlig personal och god mat.

Onsdagen bjöd i övrigt på ett kort onödigt läkarbesök vilket gjorde mig på dåligt humör; goda nyheter från Skåne där en av mina bästa vänner äntligen fått en liten dotter; tråkiga nyheter från en annan vän och ett härligt body pump pass på Sats Regeringsgatan. Det sista pump-passet på ett tag då Regeringsgatan nu ska byggas om och stänga ner i 6 veckor, så tråkigt när man äntligen hittat ett kul och bra pass och fått in det i rutin. Väl hemma lagade jag spenatlax i ugn och slötittade på ett gammalt avsnitt av solsidan innan jag relativt tidigt stängde ner för natten.

xoxo

Halloumipannkakor

Igår var det både pannkakans dag och semmeldagen. Varför semlan och pannkakan måste dela dag har jag inte riktigt förstått? 

Jag är i alla fall en av de där udda fallen som inte gillar semlor. Jag tycker de är fina bakverk men eftersom jag starkt ogillar mandelmassa och inte är så förtjust i grädde så blir det inte så mycket kvar till mig att äta. Med andra ord firar jag sällan semmeldagen och så blev även fallet igår. Istället beslutade jag mig för att fira pannkakans dag och göra något lite extra kul av den. Jag hade för mig att jag hade sett ett annorlunda recept i en av våra vegetariska kokböcker och bläddrade fram det. Så istället för att äta efterrättspannkakor med sylt och grädde så åt vi lite matigare pannkakor med riven halloumi och färsk chili i och det blev himla gott. 

xoxo

Tre spänningsromaner

Under julledigheterna och i januari har jag inte bara läst många självbiografier, utan varannan bok jag läste var en spänningsroman. Jag älskar deckare och framför allt Svenska sådana. Men Gone girl är inte Svensk utan Amerikansk. Det är heller ingen sedvanlig deckare utan den lever verkligen upp till kategorin spänningsroman. Jag fick den här boken av min fina vän och därför ligger den extra varmt om hjärtat. Men jag ska erkänna en sak. Jag började läsa Gone girl när jag var på Curacao förra året. Jag låg där på de i stort sätt perfekta paradisstränderna och började läsa bokens första 100 sidor. Längre än så kom jag inte. Jag fastnade helt enkelt inte. Antingen för att boken var svår att komma in i eller för att vackra stränderna och havet tog för mycket uppmärksamhet. Väl hemma blev boken sedan liggandes fram till nu i julas då jag äntligen tog tag i den och läste den till slutet. 

Det är en annorlunda bok som gärna lurar läsaren lite grann. Den är välskriven och väl genomtänkt. Den var både känslosam, spännande, psykologisk och lite frustrerande. Jag läste den på Engelska och tyckte om det använda språket. Absolut en bra bok trots att jag inte hissar den till någon topplista. Men jag blir nyfiken på författaren och på hennes finurliga sätt att skriva. Tror nog det blir fler böcker av henne framöver.

Lars Kepler har gått och blivit min favoritförfattare i deckarvärlden. Jag vet att jag är lite efter, att hans (deras?) böcker var som mest populära för flera år sedan men då bodde jag utomlands och det var ingen som rekommenderade hans böcker till mig då. Men nu är jag igång och läser hans böcker i kronologisk ordning. Jag har läst tre av böckerna om kriminalkommisarie Jonna Linna och har älskat dem alla. Eldvittnet var verkligen spännande från första till sista sidan. 

Av skuggor märkt av Marianne Cedervall har jag haft med mig som ljudbok på tunnelbanan senaste veckan. Boken lockade antagligen mig enbart för att den handlade om hästar. 

Det var väl egentligen ingen toppenbok. Den är skriven med ett lite för enkelt språk och den var lite förutsägbar. Men jag gillade ändå handlingen. Kombinationen av en hästbok blandad med deckare var lite kul men det var mest delen om hästar, hästskötsel, hierarkier och mobbning i stall som fängslade mig. En värld som jag själv varit del av så många år av mitt liv och som den här boken beskrev väldigt bra. 

Just nu har jag påbörjat en bok av John Green men sedan blir det nog en Kepler-bok igen vilket jag ser fram emot. Vad läser ni för böcker just nu?

xoxo

Nu längtar jag till sommaren

Ytterligare en härlig helg har sprungit förbi. Precis som förra helgen bjöd den på vårliknande väder och nu bara längtar jag till sommaren. Kunna äta frukost i trädgården, ha fönster på vid gavel och lulla omkring i mindre kläder. Men vi är inte riktigt där ännu :)

I fredags hade jag hemmakväll, själv. Eldade i spisen, åt rotfrukter med dipp och såg den romantiska Woody Allen-filmen Midnight in Paris. Ingen höjdarfilm men lite mysig var den ändå. 

På lördag förmiddag blev det städ, tvätt och fix hemma. Vid 14-tiden plingade det på dörren och våra Skånevänner Cicci och Johan kom på besök och resten av eftermiddagen slappade vi tillsammans. Fikade, pratade och spånade mängder med villaidéer. För bara ett år sedan skulle jag tycka våra samtalsämnen var dötråkiga men plötsligt har villalarm, elektroniklösningar, renoveringar, inredning och trädgårdsplanering blivit ett väldigt stort gemensamt intresse. På kvällen var vi på middag hos Andrea och Johan med bebis vid Odenplan tillsammans med Robert och Moa. Vi åt god mat och spelade sällskapsspel. En riktigt mysig kväll, så pass att jag som brukar somna vid 22 på kvällen inte ens insåg när klockan passerat 01 på natten. 

Söndagen blev lugn. Halva dagen spenderades ute i trädgården där vi sittandes i solen lekte trädgårdsarkitekter och skissade trädgårdsidéer. Vi påbörjade sedan nerskärningen av en stor buske/litet träd(?) som vi bestämde oss för att göra oss av med. När det kommer till trädgårdsarbete har vi mycket att lära och mycket vi vill göra om. Som sagt, ser fram emot våren och sommaren. Vi hann även förbi Lövsta återvinning med ris och karonger. På kvällen lagade jag en stor Bombeygryta och såg sedan en snabbrepris av lördagens Mello-kväll. Under mina två år i Sverige har jag insett att Melodifestivalen under februari är en ständig snackis. Har man inte sett programmet riskerar man att hamna utanför i många diskussioner och det går ju inte för sig ;) Jag tycker mycket med programmet är löjligt men samtidigt gillar jag show så jag ser det gärna ändå. Från första delfinalen tycker jag absolut att rätt två låtar gick vidare! 

xoxo