Sverige har skramlat

Har precis avslutat en ovanligt stressig arbetsdag och sitter nu och väntar på att möta upp Moa för en burgare på härliga Vigårda.

På jobbet idag har vi pratat en del om gårdagens gala ”Hela Sverige Skramlar”. Vad tyckte ni om den?

Jag brukar ha relativt bra koll på storslagna event i staden jag bor i men den här hade jag missat. Först i söndags jag fick nys om den och igår googlade jag fram information. När jag läste om att alla kändisar och personal skulle ställa upp gratis och att globen lånade ut lokalen utan kostnad ville jag direkt köpa en biljett och vara med, jag bara älskade initiativet. Men sen såg jag att det skulle hålla på till kl 23 vilket är för sent för små flickor som mig som vill vara i säng redan 22.30 om vardagskvällarna.

Istället fullföljde jag mina kvällsplaner, gick och tränade och sen hem för att laga mat till min förkylda sambo. Galan såg jag från TV soffan vilket passade mig prima. Jag kunde ta en paus för dusch och hann fixa lite annat också. Direkt swishade vi in biljettpriset som gåva och vid 23.30, precis innan de slutade satt vi fortfarande bänkade och dubblade vår gåva och hoppades att insamlingen skulle nå 40 miljoner, vilket den till slut gjorde! Helt otroligt! Jag gick och la mig stolt för att vara Svensk. Hela arrangemanget var fantastiskt, massor av bra uppträdanden och fina tal. Det fanns en del bitar jag inte gillade men jag kan vara lite kritisk av mig så i det stora hela var det en riktigt bra välgörenhetsgala.

xoxo

Det här med bloggar

Som ni kanske har märkt har jag börjat blogga allt mer igen. Det här är inlägg nummer 25 bara nu i september och jag känner mig nöjd. Så klart är kvalitet viktigare än kvalitet men ett inlägg om dagen är ju inte så svårt bara man har tid och inspiration till det.

Jag bloggar inte lika mycket nu som jag gjorde när jag bodde utomlands men jag bloggar i alla fall mer än jag gjorde mitt första år i Sverige. Trots att min vardag inte alls känns lika unik nu som den gjorde när jag bodde utomlands så tycker jag det är kul att dela med mig av mitt liv. När man tänker efter är det ganska konstigt att vilja göra det, man får ju helt enkelt mindre privatliv. Men jag tycker det både är kul att skapa blogginläggen och att sedan att kunna gå tillbaka och se det jag lagt ut tidigare månader och år. Som en dagbok. Facebook har jag sedan länge tröttnat på trots att det tillsammans med Instagram och Pinterest, kan vara mitt tidsfördriv på tunnelbanan då och då.

Jag bloggar även för att jag gillar att skriva och fota. Jag gillar även att iden att vara en inspirationskälla för andra, samtidigt som bloggen mestadels inspirerar mig själv. På min blogg diskuterar jag mina träningsmål, mina personliga visioner och andra tankar med mig själv. Hur dumt det än låter så uppskattar jag det.

I samband med att jag bloggar mer har jag även börjat följa fler bloggar. Vid närmare eftertanke har jag insett vilja bloggar jag gillar och söker aktivt efter fler sådana.

De bloggar jag tycker om ska för mig framför allt vara inspirerande! De ska vara positiva, kreativa och skrivna med ett fint språk. Fina bilder är också kul. Jag gillar ärliga bloggar, de som vågar lämna ut även dåliga sidor av sig själva och sina liv. Ingen är perfekt och malliga bloggar som bara vill visa hur bra de är eller vilket perfekt liv de låtsas leva lockar mig inte, för de är ju inte ärliga. Jag läser bloggar som ger mig energi, idéer och som är kul att läsa.

Det finns hur många bloggar som helst där ute i cyberspace och det ligger i läsarens ögon att välja vad de vill läsa. Jag har senaste månaden hittat bloggar som verkligen inspirerar mig, som gör mig glad och som får mig att vilja gå tillbaka till just den bloggarens sida för att läsa om dennes öden.

På min egen statistik kan jag se att besöksantalet (långsamt) ökar igen. När jag bodde utomlands hade jag ett snitt på 300 unika läsare om dagen, nu kan jag erkänna att jag har knappa en tredjedel av det. Men det spelar faktiskt ingen roll, jag blir glad om bloggen uppskattas av andra men bloggar framför allt för att bloggen uppskattas av mig själv.

xoxo

Ett blommande hem

Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig har varit intresserad av blommor, växter eller trädgårdsarbete. Medan både min mamma och min bästa kompis Cicci har extremt gröna fingrar och får varenda växt att må prima så har jag varit den som knappt kunde få en kaktus att överleva. 

Sen träffade jag Christoffer som också hade ett visst växtintresse och hemmet (över)fullt av krukväxter. Nu i villan har till och med jag förändrats och tycker plötsligt också att det är kul att ha fina växter och blommor hemma. Det är ju så fint och ger en riktigt glad och levande känsla. Det kan bero på att det här är första gången jag har ett riktigt eget hem där jag planerar att bo en länge tid och därför är vikten att få det hemtrevligt stor.

Så nu förtiden planerar jag mina fönster med massor av gröna vänner och blir väldigt glad om vi får fina snittblommor när vi får besök. Att jobba nära Hötorget som varje dag strax före kl 18 rear ut fina buketter gör att det då och då kommer hem lite färgglada blommor även från mig. 

xoxo

Kvarnviken

Underbara söndag! Jag tycker verkligen söndagen generellt är en mysig dag. Jag och sambon började dagen med en långfrukost med rostade mackor, äggröra och högläsning ur DN. Sen blev det lite fixing hemma, vi har sen vi flyttade till villan en konstant lång lista på saker som måste göras och idag stod uppsättning av lampor på undervåningen överst. 

Därefter tog vi oss ut på en promenad nere vid Kvarnviken, utkanten av Grimstaskogen och hamnade på en klippa i solen där vi slappade ett tag. Riktigt skönt. Det gäller att passa på att njuta av solen när den är framme!

Just nu fixar sambon vidare i huset medan jag tänker slappa ett tag innan vi ska iväg på familjemiddag i kväll.

xoxo

SATS Vällingby C

I morse vaknade jag pigg och glad klockan 07. Varför vaknar jag aldrig självmant den tiden på vardagarna när jag måste gå upp kl 07? Nej istället vaknar jag 07 på helgen när jag skulle kunnat få sova till klockan 10 om jag velat. Men eftersom jag kände mig utvilad klev jag upp, tillsammans med sambon som skulle rulla iväg till segelbåten. 

Jag åt frukost, läste morgontidningen och bestämde mig för att cykla iväg till Vällingby centrum för att utforska nya SATS som öppnat där.

Värt att nämna är att när vi köpte villan vi bor i så var en av plussen närgången till SATS Vällingbyparken som låg med 5 min promenadavstånd. Jag var så glad. Tills jag råkade höra att både SATS Vällingbyparken och SATS Vällingby skulle slå igen och istället skulle ett SATS Vällingby C öppna upp i centrum. Kunde inte låta bli att bli besviken.

Men idag tog jag i alla fall cykeln och trampade iväg och blev positivt överraskad av att nya SATS Vällingby C bara ligger 5 min cykelavstånd från mig. Det är ju säkert 20 min promenad men med cykel var det både smidigt och lätt att ta sig dit. Det nya träningscentret visade sig vara otroligt stort och fint med cardio maskiner framför stora fönster mot centrum. Riktigt snyggt. Det finns fina salar för gruppträning, spinning, bikramyoga, sjukgymnastik samt specialutrymmen för performance-klasserna. Samtliga redskap var av senaste modell och splitter nya. De hade även ett väldigt stort rum inrätt för mini-sats där alla mammor kan lämna sina barn medan de tränar. Med andra ord ett riktigt tjusigt gym där jag hoppas spendera mycket tid framöver. 

Idag var jag på ett body pump-pass för att fylla veckans kvot av styrketräning. Jag tycker body pump-klasserna är otroligt jobbiga och 60 minuter känns så otroligt långt, men än nöjdare är jag är klar.

På vägen hem hann jag handla mat till kvällens middag med Anna och Fredrik, fördelen med att ha gymmet i Vällingby centrum är att i stort sätt allt man behöver finns runt om. 

Snart kommer mamma på lunch och sen är dagens plan att klippa gräsmattan och plocka äpplen och plommon, och att ta det lugnt.

Ha en toppenbra Lördag allesammans!

xoxo

The trip 4 - Immersive Fitness

Det har varit en riktigt dålig träningsvecka den här veckan. Mitt mål om minst tre pass i veckan fördelat på kondition, styrka och smidighet har gått i botten då jag har tränat.... exakt noll pass, fram till idag. Det har varit middagar med vänner, halkbana och frisörbesök om kvällarna och tack vare för mycket jobb, tjejlunch, jobblunch, halkbana och körlektion har jag inte ens kommit iväg på lunchen. Tråkigt så klart men ibland får man inse att träningen tyvärr måste prioriterats bort.

I kväll kom jag i alla fall iväg. Fredag kväll och jag går till gymmet istället för att ta ett glas vin med vännerna eller gå på den stora oooaw-festen. Prioritet. Jag gick på SATS’ Immersive fitness the trip 4, Stureplans hypade spinningpass. Jag har varit på The trip 1 och 2 tidigare vilket är 30 minutersklasser. The trip 4 är 45 min och har bättre grafik än de tidigare klasserna. 45 min spinning är alldeles lagom långt och jag tycker the trip-klasserna är fantastiskt roliga och motiverande.

Just nu står maten på spisen, jag är härligt nyduschad med en ansiktsmask påsmetad och ser fram emot ett krypa upp i soffan med levande ljus och se idol. En lugn och mysig tjejkväll med mig själv med andra ord, medan sambon är på killmiddag.

xoxo

GREY

Jag har precis lyssnat klart på ljudboken Grey, uppföljaren till triologin Fifty Shades of Grey. Det har varit mitt sällskap på tunnelbanan senaste två veckorna för det är en lång bok, hela 19 timmar ljudbok vilket är minst 5 timmar längre än standard. Jag var väldigt besviken och har mest sett fram emot att boken skulle ta slut. För det första är det i stort sätt en kopia av första boken i triologin vilket var meningen då detta skulle vara storyn ur hans synvinken. Men för mig blev det mest en upprepning skriven i ett mer vulgärt språk. Verkligen inget för mig!

Jag var dock en av de miljoner människor i världen som tyckte om Fifty Shades of Grey böckerna. Jag läste dem på Engelska och uppskattade språket. Böckerna var annorlunda mot allt annat jag läst och jag såg dem som en riktig kärlekshistoria där två helt olika typer av människor ska försöka hitta en balans tillsammans. Böckerna igenom var jag nyfiken på att få reda på vad som gjort den här mannen (Mr Grey) så… konstig och därför såg jag fram emot den här boken där storyn skulle vara vinklad utifrån hans tankar och inte hennes. Men som sagt, jag ger den ett stort minus och hoppas att författarinnan E L James inte sjunker så lågt och ger ut två böcker till ur hans perspektiv.

xoxo

Nu är det höst

Jag i jobb-hissen med sallader från Bröd & Salt i kassen

Idag har jag bestämt att det är höst. Dagen då jag tar på säsongens första svarta strumpbyxor till mina kjolar/klänningar betyder det att jag accepterat att hösten är här. Dagen när jag tar på stövlar betyder att det är vinter. Det brukar hinna gå en månad eller två emellan de här två dagarna.

Jag vill egentligen se september som en ”sommarmånad”. Det var oftast en av de bästa månaderna både när jag bodde i Italien och England och blev därmed en av mina favoritmånader. I år började hösten den 23 september, på höstdagjämningsdagen för övrigt,  vilket är helt ok enligt min personliga årstidskalender. Nu kommer jag ta fram mina mysiga koftor, dricka mer te, ha mer levande ljus hemma och… bäst av allt, snart inviga våra två öppna spisar, allt som hör hösten till. Jag ser även fram emot färgglada höstpromenader.

xoxo

Gillinge Halkbana

Igår var jag på Gillinge för att köra halkbanan vilket är ett av två obligatoriska riskmoment i körkortsutbildningen.

Riskutbildning nummer ett var en 3,5 timme lång lektion om diverse risker i trafiken. Vi diskuterade trötthet, läkemedel, alkohol, droger och andra riskfaktorer man ska tänka på när man kör bil. Mycket var självklarheter men det var ändå en bra lektion.

Riskutbildning nummer två var den jag var på igår, den så kallade halkbanan. Jag var inte alls pepp när jag gick dit. Jag har knappt kört bil utan någon bredvid mig i passargerarsätet så bara det kändes… konstigt (läs läskigt). Kursen skulle ta halva dagen vilket var tid jag inte riktigt kände att jag hade till övers för bil-sladdande på olja. 

Väl på plats på Gillinge i Vallentuna blev vi uppdelade i grupper om åtta personer. Jag var bland de äldsta i gruppen då majoriteten var gymnasieelever. Jag var fortfarande skeptisk när jag satte mig i klassrummet och vi gick laget runt när vi skulle presentera oss själva. Där efter skulle hela gruppen diskutera våra förväntningar på dagen. Värt att nämna är att ”risktvåan” (halkbanan) numer är ett test man ska passera och inte bara ett moment man måste ha gjort som det tydligen var på den gamla goda tiden, så engagemang i diskussioner var ett måste för att man skulle bli godkänd. Jaja, vi diskuterade och alla var delaktiga duktiga som vi var. Det här var del 1 av testet. 

Del 2 bestod i att vi skulle få känna på att sitta i en bil som välts upp och ner. Få känna på hur det känns att krocka. Få känna på hur mycket en handväska väger som i 50 km/h kommer flygandes från baksätet mot framsätet. Good points och jag kommer absolut vara mer varsam hur jag placerar lasten i bilen framöver! Gruppen fick bra sammanhållning under de här momenten, spänningen släppte och jag började tycka att det var rätt kul. En gravid i gruppen slapp de olika prova-på-momenten medan vi andra gjorde dem och alla blev godkända.

Del 3 av risktvåan är själva halkbanan. Man har en bil per person och man får testa kraftiga inbromsningar på torrt, vått och halt underlag. Jag fick en helt underbar bil, en Mazda 3 av sen årsmodell, som var otroligt lättmanövrerad och rolig att köra. Det visade sig att den även hade de bästa däcken för att mina bromsträckor var mycket kortare än de andras och bilen sladdade mindre. Jag låtsas att jag var en bättre förare och jag kände mig som ett glatt barn när jag stolt gick hemåt med mitt diplom i handen. I slutändan så klarade alla i min grupp risktvåan trots att en var gränsfall. Två personer i parallellgruppen såg dock ut att få åka hem utan diplom. 

Med facit i hand tycker jag det var väldigt kul att köra halkbanan och skulle gärna göra det igen.   

xoxo

Lunch på Gute Grill

Lisa och Zarah utanför Gute Grill

Idag släpade Zarah med mig och Lisa på fin-lunch på Gute grill. Eller släpade gjorde hon så klart inte men det var Zarah som föreslog restaurangen och det var en riktig hit! 

Gute Grill ligger nära Stureplan men ändå lite avskilt på Brunnsgatan, en parallellgata till Kungsgatan, och man skulle nog sällan bara råka gå förbi detn utan måste helt enkelt veta om det för att gå dit. Maten var väldigt god och salladsbuffén var exceptionell så vi var riktigt nöjda och kände att våra 120 kr varit väl spenderade. It was a first, men jag kommer helt klart gå dit igen!

xoxo

Shanti Touch of Bengal

Jag gillar egentligen att spendera helgdagarna hemma nu för tiden. Jag vill pyssla i trädgården, städa huset, renovera, laga mat och bara få vara. Men idag blev inte en sån söndag. 

Christoffer med vänner spenderade dagen på havet. Nästan lite avis på att få segla i det fina sensommarvädret vi har haft idag. Jag fick en bild på grabbarna som seglade i bara kallingarna och nakenbadade. Guu så härligt.

Själv började jag dagen med en långpromenad med Stella (vi var hundvakter i helgen). Därefter lämnade jag vovven hos matte och mötte upp Jessica för ett hårt Power step pass inne i stan. Efter dusch och bastu tog vi en lunch på stan och vandrade sedan in och ut i butiker resten av eftermiddagen. Kan inte minnas när jag ”var på stan och shoppade” senast, för det är väl det fenomenet heter när man irrar omkring i butiker i jakt på något fint? Jessica hittade rätt mycket snyggt medan jag fick nöja mig med att komma hem med ett par nya gröna byxor. 

Dagen avslutades med en riktig god middag på Indiska Shanti Touch of Bengal på Rörstrandsgatan. Jag och pappa har testat de andra två Shanti-restaurangerna vilka är jättebra och ikväll var både jag, mamma och pappa riktigt nöjda med maten på Shanti Touch of Bengal. Rekommenderas varmt för alla älskare av Indisk mat. 

xoxo

Äppelpaj på egna äpplen

Idag gjorde jag min första äppelpaj på min trädgårds egenodlade äpplen. Det var en speciell och härlig känsla!

Garanterat var det här den första av väldigt många äppelpajer jag kommer göra under hösten och för att var helt ärlig kommer vi antagligen ha mer äpplen än vi kommer kunna göra av med. Planen är att det ska bli både pajer, äppelmos och äppelmust på våra äpplen men om det är någon som vill ha en låda äpplen är det bara att titta förbi då det finns gott om samtliga tre sorters äpplen vi har i trädgården.

Idag blev det en sockerfri paj mestadels gjord på äpplen, havregryn, kokos och honung som våra gäster såg ut att tycka om. Om någon har något gott äppelpaj-recept att dela så tar jag väldigt gärna emot det.

xoxo 

Eken på Härmanö

För exakt en vecka sedan promenerade jag och Toffe till den kända Eken på Härmanö (Gullholmen). Jag tyckte det var otroligt roligt och läst på lite om den sedan jag kom tillbaka till Stockholm.

Jag har lärt mig att Härmanö naturreservat är ett av Västra Sveriges största reservat, ca 6 km långt och omkring 2 km brett. Området är fullt med uppmärkta stigar, vandringsleder och utflyktmål och det var en av de stigarna vi tog sikte på, nämligen Eken.

Eken är som ni hör på namnet en stor och väldigt fin ek som är ca 300 år gammal. Vi strosade i nästan en timme innan vi kom dit, fast ja, vi strosade och stannade till här och var för ”Eken-stigen” börjar ca 4 km från vårt hus. Man kommer gåendes på den stora grusgången och stöter plötsligt på en liten träskylt i skogsbrynet med namnet ”Eken” på.  Vi promenerade in på stigen som var utmärkt med små blå stenar då och då och jag var som förbluffad. Stämningen var magisk. Det kände som vi plötsligt var i en trollskog. Här och var längst stigen hade någon (?) placerat ut små prydnadssaker. Väl framme vid STORA eken fanns det en liten rastplats, lite mer prydnadssaker och en brevlåda innehållande gästböcker. Vi skrev en liten hälsning i gästbok nummer 14 och läste hälsningar från folk från alla delar av världen som besökt Eken senaste 10 åren. Rätt fascinerande.

Barnslig som jag är så tyckte jag Eken-äventyret var otroligt kul!

xoxo

Det där med att ställa upp för andra

Bilder från förra veckas lång-weekend på Gullholmen

För lite mer än en månad sedan skrev jag ett inlägg om hur glad jag är för att ha sådana fantastiska vänner som jag känner verkligen finns där och ställer upp för mig.

På väg ner mot västkusten förra veckan fick jag uppleva något nästan än mer imponerande – okända människor som ställer upp för en. Vi åkte från Stockholm med marginal och skulle hinna både hälsa på vänner i Linköping, äta middag längst vägen och handla på fastlandet på vägen till färjan. Vi hade verkligen gott om tid på oss. Efter ett par köer pga vägarbete kände jag, som körde, att tiden började dra ihop sig så jag bad om chaufförsbyte. Jag övningskör fortfarande och skulle sällan köra för fort, framför allt inte under stress. Toffe tog över och vi swishade fram på motorvägen i vår lånade A6a. Vi hade hunnit förbi vännerna i Linköping och skulle även hinna äta längst vägen men mat-shoppingen skulle vi nog stå över. Då helt plötsligt stannar trafiken helt framför oss, folk har lämnat sina platser i bilarna och står och pratar över biltaken. Scenen var som tagen från en Italiensk motorväg. Trafiknyheterna informerade oss om en omfattade trafikolycka bara ett par km längre fram på vägen. Vi såg en ambulanshelikopter lämna platsen och 3 vanliga ambulanser. Vi insåg att vi skulle missa sista färjan vilket så klart var irriterande men iom min egen olycksrädsla var jag otroligt glad att vi inte skulle varit 5 min snabbare och riskerat att vara inblandade i olyckan. Tänk vad slumpen avgör!

Vi började planera vår natt på fastlandet och kikade hotell i Göteborg och i olika delar av Orust. Men sen kom Toffe på den briljanta idén att skriva i Gullholmens facebook-grupp, förklara läget och se om någon skulle vara ute med privat båt efter kl 22 på kvällen, kanske inte jättetroligt men värt ett försök. Men, det hann knappt gå en halvtimme innan en man hör av sig och erbjuder sig att ta sin båt och komma över och hämta oss. Självklart tackar vi ja. När vi äntligen kom iväg så hann vi äta på vägen och sedan köra till hamnen där mannen väntade med sin gamla segelbåt. Jag var otroligt rörd av hans hjälpsamhet. Men inte nog med det så ringde det fler personer till oss längst vägen och erbjöd sovplats hemma hos dem på fastlandet eller båttransport. 

Dessa personer kanske inte är helt okända för Toffe och hans familj men frågan slog mig ändå, skulle jag själv ställa upp på samma sak? Hela slitjobbet att få loss och få igång en båt och puttra ut på det svarta havet sent på kvällen. Antagligen skulle jag inte det och jag tror att få av oss Stockholmare faktiskt skulle ställa upp så för en okänd person. Jag tycker nog allt att vi har något att lära från våra medmänniskor i andra, mindre stressiga och mindre egoistiska, delar av Sverige!

xoxo 

Middag på restaurang Sorbon

Igår var en sån där riktigt bra kväll! 

Efter jobbet hann jag med en snabb aw med kollegorna. Det är inte så ofta kollegorna på mitt jobb hittar på saker så det var riktigt kul att skåla en öl och prata lite skit men folk jag inte växlar många ord med på kontoret. Tyvärr kunde jag bara stanna knappt en timme på aw’n eftersom jag sedan skulle vidare på middag med mina kära vänner. 

Vi hade valt ut Restaurang Sorbon och såg fram emot att testa det ständigt knökfulla haket på Brommaplan. Utifrån ser det ut som vilket sunkigt pub-hak som helst men det visade sig vara en engastropub med fantastiskt god och prisvärd mat. De är även kända för sitt stora och annorlunda öl-sortiment vilket killarna uppskattade, dock skulle jag inte kalla ölen lika prisvärd då en pint gick på strax under 100-lappen. Bäst av allt var min jordgubbsmilkshake jag beställde in till efterrätt. För att sammanfatta middagen kan jag bara säga, Mums! 

xoxo

Sommarläsningen 2015

Jag har läst lite mindre än vanligt nu i sommar. Jag har helt enkelt haft mindre tid än jag brukar under sommaren.

De tre första böckerna ni ser ovan var väldigt bra!

"Sista breven från din älskade" en var helt fantastisk bok! Jojo Moyes språk är otroligt fint, berättelsen är rörande och boken är en riktig feel-good-bok. Stilen påminner lite om min favoritfilm "The notebook".
"I stundens hetta" är Viveca Sten's femte bok i Sandhamns-serien och jag har läst samtliga föregångare. Den här var helt klart den bästa hittills och jag satt som fastklistrad boken rakt igenom. Jag gillar helt enkelt hennes Sandhamnsmord-serie.
"Paganinikontraktet" är den andra boken av Kepler som jag läst och jag tyckte den var välskriven, väl genomtänkt och spännande. Mycket bättre än hans omtalade Hypnositören.

"Rosengädda nästa" En annorlunda bok skriven med ett kul och enkelt språk.  Det här är en sån bok man kan snabbt och lätt kan läsa en dag på stranden, som man tycker om för stunden, men som man antagligen glömmer bort relativt fort. Jag tyckte den var lite mysig.

"Projekt Rosie" och Anna Janssons "Stum sitter guden" hade jag bägge fått rekommenderade som bra sommarböcker men jag fastande inte riktigt för någon av dem. Bägge var helt klart värda att läsa klart men inga böcker jag hissar upp på några bokliste-topp

xoxo

Tillbaka från Idyllen

Det är nästan 7-8  timmar från dörr till dörr ner till Toffes sommarstuga på Gullholmen. Då medräknat 2 stopp längst vägen, färjan över från Tuvesvik och promenaden från ”hamnen” till huset. Det är långt! Själv har jag aldrig kört mer än fyra timmar i sträck och ser i kors efter så många timmar med ögonen fästa på vägen. Men jag övningskör fortfarande och sitter på helspänn medan jag kör. 

På vägen ner missade vi sista färjan över pga. en trafikolycka. Samtidigt som jag var frustrerad över att missa sista färjan var jag otroligt lättad att vi inte var inblandade eller i närheten av olyckan. Vi var ca 5 min efter dem på vägen. Det var en stor olycka med ambulanshelikopter, flertal ambulanser, polisbilar, brandbilar och en bärgningsbil. Trafiken stod still i en och en halv timme och folk promenerade omkring bland bilarna på vägen. Men blir varse om att det är farligt att köra bil, ”slarvfel” som att inte kolla döda vinkeln innan en omkörning på motorvägen kan skapa hur mycket trubbel som helst. Hur vi faktiskt kom på plats ändå skriver jag om en annan gång. 

Dit jag vill komma är att Gullholmen är en idyll och värt den långa resan ner. Gullholmen består av två otroligt vackra öar, Gullholmen och Hermanö, präglade av harmoni och ett lantligt och havsligt ro. Folk man möter är otroligt vänliga och hjälpsamma. Väl på plats får man en helt annan attityd än man har i Stockholm. Ordet stress finns inte. 

Den här helgen har vi andats frisk luft, promenerat mycket, ätit gott, myst framför kakelugnen, spelat sällskapsspel och sovit mycket mer än vad vi brukar. Vi har egentligen inte gjort så mycket alls men ändå har vi haft 3 fantastiska dagar. 

Nu är vi tillbaka i stan och veckan är redan fylld med planer. Tillbaka till verkligheten med andra ord!

xoxo

Dags för ytterligare en Västkust-semester

Jag på Gullholmen 2014

Det låter så skönt när folk säger att de har en lång semester. En enda lång och utvilande semester som sträcker sig flera veckor över sommaren. Det har jag aldrig haft. Inte sedan jag var barn och gick i skolan. Innan jag började sommarjobba om somrarna. Jag har alltid delat upp min semester på flera kortare semester-varianter. När jag bodde utomlands gjorde jag det mestadels för att kunna få in flera resor hem till Sverige under året plus minst en "riktig" semesterresa per år. 

Sedan jag flyttat hem till Sverige har traditionen med flera kortare semestrar hållit i sig. I år har vi hunnit med en Västindien-resa i mars. En Västkust-resa i juli. En Italien-roadtrip i augusti. Och nu imorgon beger vi oss iväg på en lång-weekend-resa ner till Sveriges "bästkust" igen. 

Och nej, jag tycker inte västkusten är finare än Stockholms helt underbara skärgård men Göteborgs skärgård är speciell på sitt sätt. Öarna är sötare och samhällena mer pittoreska. I och med att det är så långt hemifrån så känns det mer som en riktig semester att åka dit än det gör att åka ut till öarna i Stockholms skärgården. 

Så, imorgon beger vi oss av, för en lugn helg nere på vår underbara lilla ö Gullholmen medan det numer färdigmålade rummet här hemma ska få torka i lugn och ro.  

xoxo

Tjabba Thai

Jag är ett stort fan av att äta ute, framför allt för att jag tycker om att testa nya ställen men även för stämningen och den goda matens skull. 

Igår kväll träffade jag upp min fd KTH-studiekamrat Anna K. Vi träffades vid Konserthustrapporna och tog en promenad norrut, planen var att hitta något mysigt ställe att äta på. Först försökte vi oss på  det populära haket "La Neta" men det var tyvärr fullt och ljudvolymen var lite högre än vi tänkt oss för kvällen. Inte långt därifrån ser vi skylten Tjabba Thai, jag kände ingen namnet, något måste ha nämt/ rekommenderat stället för mig för länge sedan. Utifrån såg det ut som vilket thai (take away) ställe som helst men när vi kikade in såg vi att det var mycket folk så vi bestämde oss för att testa.  Väl inne visade det sig vara en väldigt fin restaurang så vi slog oss ner och med facit i hand var vi väldigt nöjda när vi gick därifrån. Maten var god (och fin), servicen bra och ljudvolymen lagom så vi kunde tjej-babbla. Så vill man ha god thai-mat centralt i stan så ska man komma ihåg Tjabba Thai. 

Det var en bra kväll igår. Jag hann så mycket utan att ens tänka tanken stress. Efter jobbet gick jag direkt ner till SATS Regeringsgatan för ett hårt Core Pulse pass. Duschade, bastade och därefter träffade jag som sagt upp Anna K för middag. När jag kom hem målade jag ett andra och sista lager på golvet i hobbyrummet. Jag och Toffe avslutade kvällen med högläsning om "Julia Ceasar" och somnade gott vid halv tolv-tiden. 

Tänk om alla kvällar vore så trevliga och samtidigt så effektiva!

xoxo

Det där med att prata i telefonen

Bild på mig och barndomsvännerna på skärgårdstur 2007

När jag var liten, eller i tonåren var det nog, var jag snudd intill manisk att prata i telefonen. Jag hann knappt komma hem från skolan innan jag satt med telefonen tryckt mot örat babblandes med mina vänner. Det var framför allt mina barndomsvänner Anna och Cicci som var mina telefon-buddies på den nivå att mina föräldrar höll på att bli tokiga på mig. Men vi gick ju inte i samma klass så vi hade så otroligt mycket att berätta efter en dag i skolan...

Sedan början på 2000-talet har mitt telefonpratandet nästan helt övergått till ett evigt chattande på whatsapp, facebook, skype och hangouts. Det har känts enklare att skriva meddelanden, när man har tid att skriva, istället för att två personer exakt samtidigt ska ha tid att prata i telefon?

Men nu, med start strax innan sommaren, har jag återupptagit telefonpratandet allt mer. Man ringer ju i stort sätt gratis via mobilerna nu för tiden och det är faktiskt väldigt trevligt att få höra den andres röst, framför allt nu när mina barndomsvänner bor på andra sidan stan, samt andra sidan landet och vi ses allt mindre.

Men mina whatapp-, hangout- och skype-vänner finns kvar. Med vissa passar det helt enkelt bättre att chatta, framför allt då vi hörs så ofta :)

xoxo

Renovering hobbyrummet

Medan Stockhom bjöd på sitt sämsta väder i helgen passade jag och Toffe på att påböja renoveringen av det som ska bli "hobbyrummet". Det är egentligen en sk groventré, vår andra ingång på nedre våningen som tidigare agerat renodlad snickarbod. Här inne ska vi få plats med diverse sportutrustning, ridkläder, yogamattor, borrmaskiner och en hel del snickartillbehör. 

På en dag hann vi med målning av väggar och tak plus att vi spenderade kvällen att handslipa golvet. Jag är ingen van renoverare men fann det rätt fridfullt att måla och det är ju så kul att se direkt bra resultat. Men allra mest ser jag fram emot att inreda rummet! Men först ska vi imorgon kväll måla hela golvet...

xoxo

OOOAW på Stadion

Igår kvar kvällen då allt roligt hände på samma gång. Jag har hela sommaren sett fram emot Magnus Ugglas sommrakonsert på Gröna Lund men för några veckor sen råkade jag inse att konserten skulle krocka med OOOAW's stora aw event på stadion. I torsdags blev jag även medbjuden på Stockholm October fest som även det skulle kunnat vara riktigt kul. 

På fredag morgon var jag fortfarande då jag fortfarande inte valt vad jag skulle göra på kvällen så jag hade med mig två klädalternativ; finkläder för OOOAW hade jag på mig och i väskan fanns ett varmare ombyte om jag skulle iväg på konserten. 

Några timmar före arbetsdagens slut tog jag och Christoffer ett gemensamt beslut att satsa på OOOAW festen. Skulle vi inte komma in eller om den verkade tråkig skulle vi åka vidare till Uggla som började ett par timmar senare. 

Det visade vara ett större gäng av Christoffers vänner som skulle på OOOAW så vi mötte upp dem och till slut spenderade vi hela kvällen där- 

Tyvärr var vi nog inga 18 000 personer på plats som planen varit och därför misslyckades vi antagligen att komma med i Guiness world record i aw (after work). Men OOOAW gänget hade planerat kvällen perfekt med enkel entre, många barer, stort antal toaletter och ett stort urval av matalternativ vilket gjorde att köerna hölls korta överallt. Regnet höll sig borta och vi kunde dansade oss genom solnedgången. Som vanligt överraskade de med fyrverkerier och andra flåsiga ljusshower. T om Dr Alban var på plats som en stämningshöjare och körde några av sina gamla klassiker. 

Vad jag gillar mest med OOOAW festerna är tiderna. Gårdagens fest började kl 16 och slutade kl 22. Helt perfekta tider för en kvällstrött tjej som mig som gärna vill disco-dansa men inte orkar med några nattklubbar längre. Igår kom jag till festen kl 18 och nöjd och belåten traskade jag hem kl 21.30. Vilken kväll!

xoxo

Träningsnyheten Barre

Igår var första gången jag lyckades få en plats på SATS nya höst-satsning Barre, uttalas Namnet kommer från Franska balettens barré. Köerna till de passen har de första veckorna nu passerat 80 personer per gång vilket är helt absurt eftersom klassen bara sväljer 20-30 personer per gång. Men jag passar nog rätt bra in i den stereotypa mallen av en SATS-tjej; hurtig, nyfiken och med en enorm hunger att testa nytt och därför är vi alla lika ivriga så fort helt nya gruppträningsformer träder in på schemat och därav de galna köerna nu i början.

En helt ny typ av gruppträning är verkligen vad Barre är. Som namnet Barre antyder utgår nästintill hela klassen från en barré, en balettstång och många av rörelsena är hämtade från balletens grundsteg. Vi tog oss igenom första position, andra position, plié, tå-arbete och en del hopp. Dessa balettövnigar blandades med funktionella styrkeövningar. Man tränar egentligen hela kroppen trots att jag tyckte att mycket fokus låg på ben och rumpa. Klassen igenom fokuserade även på smidighet, rörlighet, balans och framför allt hållningen.   

Tanken med klassen är att den ska ge en dansares kropp, stark och smidig. Man ska få en perfekt hållning och samtidigt bli rörligare. Den här typen av gruppträning har enligt många tidningar och bloggar varit en stor hit i USA och nu återstår att se om den blir lika populär i Sverige.

Typiskt nog gav jag mina balettskor jag släpat med mig från London till myrorna nu under sommarens flytt. Vem hade kunnat ana att jag skulle stå vid en balettstång redan efter sommaren? Jag tyckte klassen var ganska kul och hoppas kunna träna Barre ett par gånger i månaden under höstens gång. 

xoxo

Att flytta hem till Sverige...

Jag och mina väskor på väg från Milano 3 sep 2013

Idag är det, enligt facebook memories, exakt 2 år sedan jag flyttade hem till Sverige efter mina, nästan 9, år utomlands.

Jag stormtrivdes utomlands både i Milano och i London. Livet var egentligen lite sämre men samtidigt lite roligare. Mina veckor fylldes till maxgräns av vänner, god mat, bra väder, fina platser, nya människor, konstiga händelser och ständig personlig utveckling. Jag pratade dagligen 3 flytande språk, lärde mig konstant nya saker och slutade aldrig att fascineras av hur annorlunda allt var, enligt mig. Mina år utomlands var fantastiska och de gav mig oslagbara minnen och vänner för livet.

Beslutet att flytta hem var inte lätt men jag har aldrig ångrat mig en sekund. Sverige är ett fantastiskt land på så många olika sätt. Levnadsstandarden är högre. Livet är tryggare. Jag mår helt enkelt bättre här. 

Jag är glad för åren jag fick i både London och Milano men idag är jag lycklig här, i min hemstad Stockholm. Jag utesluter dock inte att jag någon gång i framtiden kommer flytta utomlands igen. Något jag rekommenderar alla att testa på om ni får chansen.

xoxo

En egen ledig kväll

Jag i Stocka aug 2015

Härrom dagen firade vi en månad i villan. Vi har haft villan i en månad men bara bott här knappa tre veckor då det blev ett par resor precis när vi flyttat in. I kväll är i alla fall första kvällen jag är hemma ensam i villan. Jag var och tränade efter jobbet och kom hem vid 19-tiden. Lagade till en snabb pastarätt och slog mig ner framför tv'n. Jag är ingen tv människa men ibland åker den på. I kväll har jag haft Idol-uttagningar på i bakgrunden medan jag läst bloggar och bläddrat bland inspirerande bilder på Pinterest.

Det är skönt att vara hemma ensam och ha lite egen tid. Inte nog med det så är det en ledig kväll. Jag gör ingen nytta alls. Hitintills har varenda lediga kväll hemma bestått av uppackning av kartonger, fix i trädgården eller planering av vårt nya hus. Sällan sätter vi oss och gör ingenting utan vi håller igång tills det är dags att gå och lägga oss.Väldigt effektivt men kanske inte alltid så avkopplande.

När jag i kväll insåg att det här var första gången jag var ensam hemma kom jag att tänka på att jag och Christoffer har blivit ett sådant där par som umgås nästan hela tiden. Vi umgås ofta våra vänner tillsammans. Vi träffar våra familjer tillsammans. Vi åker och handlar tillsammans. Vi reser tillsammans. Vi till och med lagar mat och städar tillsammans. Helt enkelt gör vi numer det mesta i livet tillsammans. Jag kan erkänna att det låter lite tråkigt men vi är ett bra team som tycker om samma saker så får blir det att vi gör dem tillsammans. Men jag tror på att egen tid då och då är viktigt. Jag tror även att lediga kvällar då inget står på schemat ät viktiga för att kunna slappna av ordentligt. Det ska nog bli mer av de nu i höst.

xoxo