En riktig vän

Harrom dagen ringde jag till en kompis som under grundskolaren var en av mina allra basta vanner. Vi var oskiljaktiga och gjorde precis allt ihop! Pa gymnasiet gick vi skilda vagar da vi valde helt olika skolor och utbildningar men vanskapen fanns ju sa klart kvar anda. Efter studenten stack hon till Charmonix for att under vintern säsongsjobba och aka massor av skidor, vilket pa den tiden var, efter ridningen, vart stprsta gemensamma intresse. Hon blev fast i Charmonix och har nu bott dar i 8-9 ar eller liknande. Sen jag flytta utomlands tror jag vi setts kanske 2-3 ganger pa 5 ar och senaste aren har vi mest haft sporadisk kontakt over internet. I Mandags fick jag for mig att jag ville ringa henne och bara saga hej och det gjorde jag, vi prata i 2 timmar om allt. Trots att vi inte setts pa sakert 2 ar och inte horts pa telefon pa over ett ar kandes det som det bara var i forra veckan vi pratade. Det ar det som ar en riktig van - de som finns dar intill hjartat vad som an hander och trots att man inte ses och hors regelbundet anda vet man "allt" om varandra.

Alskade Amanda, du ar verkligen en av de basta!

Bild pa Amanda och mig fran varen 2004 i min lagenhet i Vasteras.

xoxo