Att älska

Harrom kvallen borjade jag och min pojkvan, helt utan anledning, att diskutera vad vi alltid har velat se hos var "framtida flickvan/pojkvan". Hans lista var kort, han ville ha en glad, positiv och aktiv tjej som tycker om att hitta pa saker ihop men som aven kunde acceptera att han ibland vill vara for sig sjalv. Min lista var liiite langre an sa.... Jag vill ha en kille som ar omtanksam, snall, gullig, romantisk, generos, ambitios, omhandertagande, en som prioriterar mig som nummer 1 i hans varld, som sa klart alskar mig mest i hela varlden, som har mkt vanner, som gillar att gora mycket saker, som jag kan prata med om allt... etc etc Klart man inte kan fa allt men jag attraheras helt klart av de har sakerna.

Senare pa kvallen sag vi filmen Marley and me. En helt underbar film om en hund och dennes matte och husse; ett ungt par.. Det ar en film om forhallanden, om karriar, om familj, om problem men framfor allt om karlek. Den som vill se filmen kanske ska sluta lasa har!

Det var speciellt sista filmfrasen som fick mig att tanka till. Sa har lyder den;

"A dog has no use for fancy cars or big homes or designer clothes. Status symbol means nothing to him. A waterlogged stick will do just fine. A dog judges others not by their color or creed or class but by who they are inside. A dog doesn't care if you are rich or poor, educated or illiterate, clever or dull. Give him your heart and he will give you his. It was really quite simple, and yet we humans, so much wiser and more sophisticated, have always had trouble figuring out what really counts and what does not. As I wrote that farewell column to Marley, I realized it was all right there in front of us, if only we opened our eyes. Sometimes it took a dog with bad breath, worse manners, and pure intentions to help us see."— John Grogan

Dar fick jag mig en knapp pa nastan. Alla saker jag nagra timmar innan rabblat att jag vill se hos min framtida man var som bortblasta och helt plotsligt var det sa sjalvklart att det anda som egentligen ar viktigt ar den sanna karleken. Varfor maste manniskan vara sa komplex? Tanka sa mycket runt allt och aldrig riktigt bli nojd? Ibland ar det nog valdigt bra att satta sig ner och tanka pa vad man faktiskt har och sedan forsoka fokusera pa det istallet pa det som man inte har och pa det man skulle vilja ha. Vi manniskor kanske ska forsoka lara oss lite av var basta han hunden? :)

xoxo