Vanner eller pojkvan?

...Nu tanker nog de flesta, vad e det for fraga? Man ska val inte behova valja! faktum ar att det ar manga som gor det...

I helgen hade jag besok av tva tjejkompisar fran Sverige och vi hade en riktig rolig tjejhelg. Pa Lordagen organiserade jag utgang tillsammans med lite Londonkompisar och det slutade med att vi gick till Club Monroes. Efter en timme eller tva inne pa klubben kom en av mina basta vanner har i London fram till mig och sager "Maria, du ar sa himla skoj... som varsta singeltjejen!" "VA!" ryter jag irriterat tillbaka , "Jag ar inte singel!". Min kompis skrattar, kramar om mig och sager "men det ar just det som ar poangen, du har ett seriost forhallande men kan anda ga ut och slappa loss helt med dina vanner", vidade berattar hon om nagra av sina tjejkompisar som skaffat pojkvanner och bara pa nagon vecka nastan glomt sina vanner och visst kanner jag igen det dar, jag har ocksa nagra vanner som gjort precis sa.

Varfor ar det sa att vissa (jag kanner flest tjejer men finns ju sa klart aven killar) som nar de traffar en ny partner och blir kara helt plotsligt glommer bort sina riktiga vanner? Helt plotsligt verkar deras liv enbart kretsa kring den nya partnen och tid att traffa eller ens hora av sig till sina vanner verkar inte finnas alls. Det verkar som de blir sa osakra i relationen att de inte kan vara ifran sin partner ens for en kvall. Vad tror de ska handa? Om det nu vore sa att partnen tar tillfalle i akt att ga ut och hangla upp nagon okand pa krogen ar ju han/hon anda inget att ha.

Jag har andra kompis som faktskt nagon gang da och da traffar sina vanner men da spenderar de halva kvallarna med att smsa eller ringa till sin partner. Ett sms for att kolla laget, fine. Men att skicka ett 20-tal sms under en kvall plus avverka minst 2-3 kortare samtal bara for att kolla vad den andre gor, tycker jag verkligen ar patetiskt. Igen maste det handla om en osakerhet och brist pa fortroende till den andre. Eller vad tror ni?

Jag tycker ett forhallande maste bygga pa fortroende och tillit. Om man inte kan lita pa varandra kan jag inte forsta hur man kan vara tilsammans? Vidare tycker jag det ar viktigt att fortsatta leva sitt eget liv, ha nagra egna intressen och framfor allt kunna ha kompiskvallar ute och lata sin partner fa vara ovetande om exakta detaljer vad man gor. Jag kan sjalv stora mig lite nar min pojkvan ar ute med polarna och jag sjalv sitter hemma men jag vet anda att det innest inne ar bra. Det haller spanningen i forhallandet vid liv nagot som i mitt fall ar valdigt viktigt for att jag inte ska trottna. Aven om jag alskar min pojkvan och han sjalvklart ar valdigt viktig for mig och jag valdigt garna spenderar mycket av min tid med honom sa ar mina vanner prioritet ett for mig. Jag finns dar nar de behover mig och ser alltid till att ha tid att traffa dem sa ofta jag bara kan.

Jag lever efter ordspraket, "killar kommer och killar gar men vannen den bestar!"

xoxo