Förhallanden är svåra

Jag tycker förhallanden är svåra!

Jag vet att vissa ser mig som en "forhallandemanniska". Jag har haft en del lyckade och langre forhallanden (och iofs nagra mindre lyckade med) och jag har trivts bra med mitt liv nar jag varit i en bra relation. Dock vet jag att det ar andra som ser mig som Singel-Maria med stort S. Jag backar aldrig for en helkvall med tjejerna och alskar att ga ut och lara kanna, dansa och flirta med folk pa pubbar, barer och nattklubbar.

Just nu trivs jag valdigt bra i min relation MEN det finns saker som far mig att tveka om jag nagonsin kommer lyckas halla ihop ett forhallande langre an ett ar eller tva... Forst och framst alskar jag att fa ta vara bara pa mig sjalv, vill jag gora kunna vad jag vill, nar jag vill utan att nagon annan ska veta vart jag haller hus varenda sekund och framfor allt vill jag kunna plannera min tid och min framtid efter mig sjalv och min egen vilja, inte nagon annans. Jag kan lata lite egoistisk men jag skulle mer kalla mig sjalv for sjalvstandig. Jag ar ensambarn och har aldrig riktigt behovt anpassa mig sjalv efter nagon annan. De har tre onskemalen jag precis namnt gar helt enkelt inte hand i hand med en stadig relation. Man ar tva i relationen och aven om man ger varandra frihet sa kan man inte plannera sitt liv enbart efter sig sjalv, det gar bara inte hur mycket man an vill.

Jag tycker relationer ar latta i borjan men blir enligt mig bara svarare och svarare ju langre tiden gar. De flesta sager att det ska vara tvart om men sa ar det inte for mig. I borjan av ett forhallande ar ju allt underbart. Det finns inget battre an att vara nykär, att flyga fram pa sma rosa moln med ett standigt leende pa lapparna oavsett vad som hander i ens privatliv eller pa jobbet. Man ser bara sin partners basta sidor och visar ocksa bara upp de basta sidorna av sig sjalv. Efter ett halvar eller så borjar man kunna se igenom de har rosa molnen och man borjar skymta varandras olikheter och den andres samre sidor. Da galler det bara att kunna respektera att man ar olika. Man maste fokusera pa det man har gemensamt och forsoka komma med overenskomelser i de avseenden dar man tanker och tycker annulunda. Lattare sagt an gjort kan man tycka och jag vet att manga av mina vanner fatt problem i det har stadiet i forhallandet. Efter ca ett ar eller lite mer borjar man sedan ta varandra for givna (eller nat liknande) och det ar har mitt problem ligger. Jag trottnar ALLTID pa relationen och ser mer fordelar i att vara singel och har darfor alltid brytit upp mina relationer efter 1 -1,5 ar, trist men sant. Jag ar en sokare och eftersom singellivet ger fler oppna dorrar har jag valt att bryta upp istallet for att kampa vidare i forhallandet. Jag har fatt lite tips som sager att karleken gar i vagor och att man inte kan vara nykar hela livet och visst det forstar ju jag med men som sagt ser jag i det stadiet mer fordelar med att vara singel an att vanta pa att den dar vagen ska ryckas upp igen. Som jag tidigare skrev sa stormtrivs jag med min nuvarande kille men i borjan av Januari firar vi 1 ar och sen ar jag bara radd att det ska ga utfor....





xoxo