För ett år sedan, den 15 juli 2017 gifte jag mig med mannen som från ingenstans kom och blev min allra bästa vän. Det låter klyschigt, men vår bröllopsdag, var verkligen den bästa dagen i mitt liv. Jag kan inte sätta fingret på vad var det var som gjorde dagen så speciell men jag antar att det var hela sammanhanget. Sällan har jag känt mig så älskad av mina nära, alla på samma gång, som under den här dagen. Känslan av att alla som jag älskar fanns där och ville göra dagen så speciell för just mig och Toffe. Jag tänker ofta tillbaka på den här dagen och blir alldeles varm inombords varje gång.
Tanken var ett på årsdagen ett år senare sitta hemma och se igenom bilder, se filmen på vigseln och se om alla tal för att lite återuppleva den underbara dagen. Men så blev det inte. Istället råkade vi befinna oss i Kroatien.
Dagen innan hade slutat dåligt. Flygplatsen hade tappat bort min resväska och jag var allt annat än nöjd. Men den 15e började istället bra. Splits flygplats ringde mig kl 07 på morgonen och meddelade att väskan var återupphittad. Istället för att vänta på utkörningen så klädde vi på oss och en timme senare hämnade vi min älskade väska på flygplatsen. Resten av dagen flöt på lika bra som den börjat med frukost i Trogir, lunch och vandring i nationalparken och folkfest i Split på kvällen. När vi senare på kvällen skulle gå och lägga oss inser jag att det här faktiskt varit, den bästa dagen, sedan bröllopet. Att den råkade infinna sig exakt ett år senare var bara en slump.
Nu spar vi filmer och bilder från bröllopet till en kall och regnig höstdag och får njuta av dem då istället.
xoxo
No comments:
Post a Comment