David Lagercrantz - Det som inte dödar oss

Jag kan erkänna att jag inte hade några höga förhoppningar när boken ”Det som inte dödar oss” av David Lagercrantz kom ut. Jag tyckte även det var moraliskt fel att en annan författare skulle "sno" Stieg Larssons fantastiska Millenium-serie, ta över hans karaktärer och försöka skriva med hans gripande språk. Jag tänkte absolut inte köpa boken och på så sätt stödja det dumma påhittet. Men min mobilapp Storytel tyckte något helt annat. För första gången la de själva till boken på listan bland de väl utvalda böckerna jag sparat och planerar att lyssna på och till slut föll jag för trycket. En dag på tunnelbanan, för lite över en vecka sedan, började jag lyssna på boken och i morse blev jag klar. Det var Stefan Sauk som läste upp boken och jag kan börja med att säga att han är otroligt duktig som ljudboksläsare.

Så vad tycker jag om boken? Jo jag tycker boken en var otroligt spännande och välskriven deckar-roman. Det var så pass länge sedan jag läste Stieg Larssons böcker att den här på något sätt ändå kändes som en uppföljare vilket jag inte hade kunnat tro. Men det var något som saknades. Stieg Larssons sätt att berätta fanns inte där och karaktärerna kändes annorlunda än i de första tre böckerna. Men det är ju inte så konstigt, det är ju en helt annan författare som har skrivit boken vilket måste ha varit ett otroligt svårt jobb. 

Det var en riktigt bra bok, mycket bättre än förväntat, och jag tycker att David Lagercrantz gjort ett bra jobb. Men jag står fast vid min åsikt att jag inte tycker det var rätt att förlaget tog beslutet att ge ut fler böcker i serien. Jag förstår att det är ett enkelt rätt att tjäna pengar men jag tycker det är fel. 

xoxo

Tillsammans mot cancer

Igår kväll satt jag som fastklistrad framför cancergalan "Tillsammans mot cancer" på kanal 7. Jag är, som jag säkert nämnt tidigare, inget stort fan av att spendera kvällen framför tv’n men igår hade jag planerat hela min kväll utefter cancergalan. Jag bänkade upp med levande ljus, mysfilten och lite mörk choklad (som jag har fått för mig att jag ska lära mig tycka om). Jag vet att min fina vän skulle ha sett galan om hon hade kunnat så jag kände att jag skulle göra det i hennes ställe. Det var en fin gala fylld med hjärtskärande berättelser, bra tal och fin musik som lyckades skramla in över 90 miljoner kronor till cancerfonden/cancerforskningen. Jag liksom många andra valde att under kvällen bli månadsgivare för att bidra till att färre ska drabbas och fler ska överleva den där helvetessjukdomen. Vill du också bli månadsgivare eller skänka en gåva kan du klicka här för att komma till Cancerfondens hemsida.

xoxo

Äppelhelgen

Äppelsäsongen lyder mot sitt slut, tyvärr. Det är första gången i mitt liv jag har egna äppelträd och jag verkligen älskar dem. De är otroligt vackra i trädgården och de har gett oss helt otroligt många fina äpplen. Jag har verkligen uppskattat att bara kunna gå ut i trädgården och ta ett mellanmålsäpple eller plocka några stycken för kvällens äppelefterrätt, för många äppelpajer har det blivit. För några veckor sedan gjorde vi även egen äppelmos som både vi själva och våra vänner har älskat. 

I helgen var det dags för den stora äppelskörden. Två vänner till oss kom över på lördagen och tillsammans plockade vi närmare 100 kg äpplen. Helt fantastiskt! Några rensades bort men lite över 80 kg godkände vi. Sen igår mötte vi upp 4 vänner som alla ville vara med när vi skulle musta äpplena. Jag hade bokat tid på Äppelfabriken på Färingsö så vi sågs där vid 10 tiden. Vi vägde in 60 kg äpplen och vi kom därifrån med 30 liter ljuvlig äppelmust. 

Äppelfabriken är inte bara ett musteri utan de har även ett fantastiskt fik och en fin liten butik så vi stannade på lunch. Det var otroligt mysigt att ha några av mina bästa vänner samlade på ett sånt fint ställe, solen strålade och jag njöt av att vara på vackra Svartsjölandet på Färingsö där jag spenderade stora delar av min ungdom i ett stall. Delar av mig skulle vilja bo där ute på landet men efter lite diskussion med vännerna insåg vi att vi alla är lite för sociala för att bosätta oss så långt ifrån framför allt vänner och familj men även jobb och nöjen. Men jag kan inte komma ifrån att minnena jag har från Svartsjölandet är helt fantastiska. Oavsett, hade vi en otroligt trevlig förmiddag/lunch på Äppelfabriken och musten vi kom hem med var sagolikt god. 

Nu har vi nog ”bara” 20 kg äpplen kvar hemma som ska bli mer mos och några fler efterrätter. Äppelmuffins och kanel/äppel-knyten/bullar är två saker jag skulle vilja baka. 

xoxo

Saknar dig min fina vän

Det här är inlägget som jag hoppades att jag aldrig i livet skulle behöva skriva…

På ett liknande sätt inledde min fina vän ett meddelande till sina vänner där hon för två år sedan sorgset berättade att hon fått cancerbesked. Spridd livmodercancer. Sjukhuset trodde från början att hon hade en cysta så hon fick stå i kö för operation av denna men väl på operationsbordet, nästan en månad senare, insåg de att det inte var en cysta och en utredning påbörjades. Vem vet hur situationen skulle sett ut om de diagnosiserat henne rätt från första början…

Min fina vän var helt klart den absolut starkaste person jag känt. Trots att en rad av dåliga besked översköljt henne de här två åren har hon alltid tagit sig upp ur det missmod hon känt, funnit positivitet och tagit sig igenom helvetesdagar med en tro på en bättre framtid. Hon har berättat om fruktansvärda behandlingar, hemsk smärta och alla de tårar som spillts men hon har aldrig klagat. Hon har heller aldrig sökt medlidande utan istället varit evigt tacksam för det stöd hennes vänner försökt ge henne. Hon var verkligen en kämpe av en klass för sig.

Min fina vän var också den mest oegoistiska person jag någonsin träffat. Trots att hennes egna problem var livshotande hade hon alltid tid för sina vänner. Hon hade alltid ork att sätta sig in i och stötta andra om de hade tunga dagar. Hon skickade värmande ord på sms, hon fixade blombud, hon ringde, hon gjorde allt hon kunde för att visa att hon brydde sig, stöttade och önskade en välmående igen.

Jag lärde känna min fina vän när vi pluggade ekonomi på universitetet och vi bodde dörrarna mitt emot varandra i en studentkorridor. På den tiden spenderade vi otaliga kvällar sittandes på golvet (trots att vi hade soffor, sängar och stolar), drack litervis med te och pratade om allt möjligt. Det är få personer i livet som man blir så nära vän med så snabbt. Vi var så olika men ändå så lika. Det här var 13 år sedan och sedan dess har vi alltid haft nära kontakt. När jag tänker efter är det nog även den person jag har haft mest kontakt över åren, hon var så otroligt duktig på att höra av sig. Hon kom och hälsade på mig när jag bodde i London och likaså när jag bodde i Milano och sedan jag flyttade hem till Sverige har vi näst intill haft daglig kontakt i lite över 2 år nu.

Därför är tomheten olidlig nu när hon är borta. Jag har aldrig någonsin känt mig så ensam. Hon finns i mina tankar varje minut trots att jag nog egentligen ännu inte förstått att jag aldrig mer kommer få se henne. Aldrig mer få prata med henne. Aldrig mer få läsa ett fint meddelande från henne. Sorgen är olidlig. Jag ältar våra senaste samtal. Läser de sista meddelandena jag fick från henne. Kollar på alla våra bilder ihop. Lyssnar på den musik jag vet att hon tyckte om och som påminner om henne. Det här låter så klart destruktivt men jag kan inte låta bli. Dagarna sen hon gick bort försvinner en efter en som i en dvala. Mitt humör åker berg-och-dalbana och jag förstår att det måste vara svårt för de som befinner sig i min närhet. Ena sekunden kan jag verka glad för att nästa sitta tyst och stilla och låta tårarna falla eller springa i väg och gråta hysteriskt. Men jag orkar verkligen inte bry mig. Inget känns viktigt länge och framförallt inte vad mina kollegor eller vänner tycker och tänker om mig.

Tomrummet hon lämnar efter sig känns ohanterligt och jag undrar om jag någonsin kommer känna mig hel igen. Hon var en människa av det alla finaste slag och det känns så otroligt orättvist att det skulle vara just hon som inte ska få åldras med oss andra.

Jag vet inte riktigt hur eller när jag kommer fortsätta med bloggen. Den, liksom så mycket annat känns så otroligt meningslöst just nu. Men då den länge varit ett ett sätt för mig att få skriva av mig, att få ut mina känslor och tankar blev den även idag en plats där jag för första gången formulerade det jag känner kring det fruktansvärda som skett. 

Avslutar med en passande dikt av Alf Henrikson:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag,

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer.

xoxo

Lunch i Stockholm city

Pappa på Ling Long / Lunch with dad

Jag fortsätter att förgylla min vardag genom att då och då festa till det och gå ut på fina luncher. Som bekant älskar jag att testa nya ställen och har nu en liten lista på lite roligare lunchställen jag vill besöka.

I onsdags åt jag och Ida lunch på Boquerian som bjöd på en mumsig boeuf bourguignon. Boquerian har ett litet utbud på lunch, tror nästan bara de har en huvudrätt och en soppa om dagen som man kan välja på. Men har man tur och kommer dit en dag som passar ens smak så kan man få väldigt god mat för en relativt liten peng (för att vara city).

Igår istället åt jag lunch med pappa på trendiga Ling Long i Story hotell på Östermalm. En lite tjusigare variant av lunchrestaurang både i service och priser. Vi åt en varsin Bibimbap som var helt ok men inget jag direkt skulle rekommendera någon. 

Mina favoritluncher i stan är än så länge:

1. Gute Grill 

2. Eat - Mood Gallerian

3. Nalen

4. Vigårda

Värda ett besök är även Boquerian, Restaurang Frippe och Tabbouli. 

Lunchretaurangen jag ser fram emot att testa är Smak, Serwito, Vau de Ville och Pauli. Har ni något annat ställe ni skulle rekommendera? 

xoxo

En kväll med Homeland

Igår hade jag och min sambo äntligen en hemmakväll ihop. Det händer rätt sällan så när det väl sker uppskattar man det otroligt mycket. Vi åkte och storhandlade, la tid på att laga en riktigt god middag och slog oss sedan ner i soffan och åt maten framför en TV-serie. Jag har en känsla att den här typen av vardagskväll är standard för väldigt många men inte för oss. Vi har ofta vänner över på middag eller är bortbjudna till folk. Annars har vi något projekt för kvällen och sysselsätter oss så vi inte hinner med att slappa framför TVn. Gemensamt har jag och min sambo att vi inte gillar att kolla på TV, det känns verkligen som slöseri av tid. En bra film då och då för all del men att bara slöa framför tvn kväll efter kväll är inget för oss då vi båda är för sociala, för aktiva och för rastlösa för det. 

Men igår så hade vi i alla fall en TV kväll och vi såg två avsnitt av TV-serien Homeland, vår favorit. Eller jag kanske inte ska säga favorit utan det är den enda serien vi har sett. Vi började för ett år sedan ca och har nu hunnit till säsong 4. Det går framåt sakta men säkert om man säger så. Första säsongen av Homeland var fantastisk bra, andra var lite sämre och tredje var rätt tråkig men vi tog oss igenom dem och tur var det. Säsong 4 är nämligen väldigt spännande och nu ser jag fram emot att se vidare på den.  

xoxo

---

My boyfriend and I are not big TV fans but sometimes, once in a while, we love to spend the night in the sofa watching a movie or a TV series. During the past year we have been following the American political thriller series “Homeland” and the fourth season is so far really good.

xoxo

Estelle & Thild

När jag jobbade för LVMH och Givenchy la jag upp ganska många kosmetikatips på bloggen. Jag fick på den tiden konstant nya utbildningar om krämer, smink, hudtyper och perfymer. Jag byggde upp ett eget väldigt stort intresse kring kosmetik, hade stenkoll på vilka som var de erkänt bästa produkterna och var snabb med att testa nyanlända höjdare på marknaden.

Idag jobbar jag inom IT sektorn och mitt kosmetikaintresse har ebbat ut lite grann men jag är fortfarande noga med att använda bra produkter och nyfiken på att testa nya.

I början av sommaren fick jag nys om att Estelle and Thild skulle ha bra produkter. Det är ett Svenskt hudvårdsmärke som gör ekologiskt certifierade produkter vilka är vara baserade på naturliga och ekologiska råvaror av hög kvalitet.

Jag köpte Estelle and Thild dagkräm av serien ”Biohydrate Total Moisture” och serumet "Biohydrate Thirst relief vitamin serum" och har använt dem under sommaren. Jag har inte sett något mirakel men tycker att både krämen och serumet känns sköna på huden. Dagkrämen är inte riktigt tillräckligt återfuktande för min otroligt torra hud men har man bara 'lite mindre' extremt torr hud tror jag den här krämen kan vara super. Serumet är istället en ny favorit på listan! Utöver att krämerna är bra känns det kul att sponsra ett Svenskt ekologiskt hudvårdsmärke tycker jag!

xoxo

---

I can highly recommend this Swedish organic cosmetic brand Estelle and Thild.

xoxo

Villadag

Igår var vi på hem & villa-mässan Älvsjö. Vi har bott i villan i lite över två månader nu och har börjat få klart för oss vad vi vill ändra på, så en hel mässa full med information och inspiration passade oss perfekt. Bland annat funderar vi på att byta ut hela vårt värmesystem och fick prata med ett flertal experter inom området. Efter att ha läst på en del önskar jag ett värmesystem som är kopplat till både solceller och öppna spisen plus att vi sedan måste välja om vi vill ha luft/vatten eller bergvärme som grundvärme. Stora beslut helt klart.

Efter lunch åkte vi vidare till några vänner till oss som köpte villa en ca månad före oss. Deras villa är i stort sätt identisk vår villa så vi har spenderat mycket tid att jämföra för- och nackdelar, pratat utveckling och renovering. Vi är två par som är näst intill nybörjare i husskötsel och tycker det är lite kul att med nyfikenhet lära oss hur saker och ting fungerar både i huset och i trädgården. 

Deras senaste projekt är att lägga om altan och sänka tomten några decimeter så medan killarna grävde grävskopa fick vi tjejer några timmars kvalitetstid i soffan med den nyanlände bebisen i familjen. Jag fick mig även en första lektion i bebisskötsel och fick ge mig ann både att mata, trösta, natta och byta blöja på den lille. 

xoxo

Hemlagad äppelmos

Idag har jag för första gången i mitt liv gjort egen äppelmos. Det blev riktigt gott. Och säger jag att det blev gott, jag som inte ens gillar äppelmos i vanliga fall, då är den verkligen god.

Vi samlade familjen och tillsammans hjälptes vi åt med äppelmos-produktionen. Det var lite pyssligt och många steg som skulle följas men det var mysigt och roligt. 

Vi plockade ca 6 kg äpplen från ett av våra äppelträd och skivade dem i bitar som vi sedan kokade för att de skulle mjukas upp. Därefter gick äpplena igenom en speciell äppelmosmaskin som Christoffers pappa hade med sig. Sista steget var att koka moset och blanda i den mängd socker och konserveringsmedel vi ville ha i. Jag gillar surt mer än sött så i vårt mos blev det inte så mycket socker. Burkarna steriliserade vi innan vi la ner moset. 11 burkar mos blev det idag, några burkar kommer vi ha kvar medan de flesta ges bort i present. Alltid kul att kunna ge bort presenter man har gjort själv. 

Kvällen avslutades med en trevlig familjemiddag. 

xoxo

Morning glory

Min morgon började så himla bra idag. Jag gick upp klockan 08, tog på mig varma kläder och tog med mig Stella ut på en morgonpromenad. När vi kom ut var det helt stilla, det var frost på gräs och löv, det luktade gott, himlen var klarblå, solen sken och luften var kall. Vi började promenera. Jag och Stella var nog lika förvånade över den fantastiskt fina morgonen och energin flödade. Jag släppte Stella lös och hon sprang som en tok över gräsmattorna vi passerade. Vi var ute i nästan en timme, jag ville inte gå hem trots att jag visste att jag hade mycket på dagsschemat som borde påbörjas. Tänk om alla dagar kunde börja så här...

xoxo

Att uppskatta hösten

Grannens tjusiga träd - mobilbild tagen från köksfönstret

Hösten är en tid som känns underskattad. Framför allt beror det väl på att när hösten börjar så slutar sommaren, tiden på året som nästan alla älskar. Senaste dagarna har det gått och blivit riktigt kallt hät i Stockholm, framför allt mornar och kvällar har varit stickande kyliga och kollegorna har varje morgon klagat.

Jag tycker också det är tråkigt när dagarna blir kortare, mörkare och framför allt kallare. Jag är en väldigt lättfrusen person som hatar att frysa. Jag får ont i hela kroppen när jag fryser och därför ogillar också jag när kylan tränger sig på om hösten då man inte riktigt är beredd på det. Men som med allt annat i livet ska man fokusera på det som är bra och det finns faktiskt väldigt mycket bra med hösten, bara man ser det på rätt sätt.

Vi börjar med höstpromenaderna. Har man bara rätt kläder kan de vara hur härliga som helst! De där soliga men kalla dagarna när löven är vackert orangea, gula och röda. Man kan ta med sig vovven, vännen, partnern eller bara gå själv och strosa i timmar bland löven. Vidare kan nog få säga emot att höstmodet är rätt mysigt. Att få ta på sig en härlig stickad kofta, en skön halsduk och eller kanske som mig ett par vantar är, om man tänker efter riktigt mysigt. Hemma kan vi fylla rummen med levande ljus, tända doftljus och sätta fart på den öppna spisen och få till en riktig mysig stämning. Regniga dagar kan man koka te och kura upp sig i soffan utan något som helst dåligt samvete. Man kan göra långkok i ugnen och bjuda hem vänner på mysmiddagar. Mys. Mys. Mys. Hösten är en riktig mys-årstid som jag känner lite hat-kärlek till men jag har sagt åt mig själv att försöka uppskatta den till fullo.

Idag är nya höst/vinterjackan på och jag börjar dagen med en smarrig surdegsfralla och en kopp grönt te till frukost. Helgen är fullspäckad av planer så jag funderar på att dra mig undan kvällsplanerna och bara ta det lugnt hemma för en gångs skull. 

xoxo

Body Combat med Tepp

Något jag älskar med SATS är att många av instruktörerna är så fantastiskt bra och verkligen brinner för det de gör. Det motiverar mig otroligt mycket. Därför har jag alltid ögon och öron öppna för att snoka fram nya ”stjärninstruktörer” och de mest populära passen. Igår var jag på ett sådant, Body combat på Zenit som hölls av Tepp Sangasri. Det är ett av de där passen alla pratar om och som år efter år haft otroligt långa köer för att få en plats.

När jag klev in i salen kan jag erkänna att jag var skeptiskt, men till slut gick faktiskt därifrån lyrisk och helt slutkörd. 

Jag fick en plats rätt fram i salen bakom en rad av väldigt vältränade tjejer med de senaste träningskläderna. Den där typen av tjejer som pratar högt och flamsar inför passen men som sen ger järnet under passets gång. Jag hade inte ens chans att orka lika många höga hopp eller armhävningar på knäna som dem men jag kan lova att jag försökte. Instruktören då, den omtalade Tepp, som tydligen gått till final i… body combat(?) på lördag och fick oss att göra den jobbigaste låten två gånger för att han skulle få sig ett genrep inför tävlingen. Han var grym, jag kan inte säga annat. Inte klagade vi att behöva träna en låt mer än vanligt, för han fick det att vara så kul. Det är näst intill magi som de där instruktörerna utövar som får folk att pusha sig bara hårdare och hårdare och tycka det är fantastiskt roligt. Andra instruktörer kan säga samma saker men får inte alls med sig gänget på samma sätt.  

För att sammanfatta kvällen så var Tepp’s body combat fantastiskt bra och jag kommer absolut se till att få plats där fler gånger. 

xoxo

Kvarnvikens kvarn

För några dagar sedan när jag och Christoffer var ute på vår söndagspromenad I Grimstaskogen råkade vi av en slump passera Kvarnvikens kvarn som hade öppet hus. Nyfikna som vi är slängde vi oss in och beskådade mästerverket. Vi fick lära att Kvarnvikens kvarn är Stockholms äldsta ännu malande kvarn och Europas äldsta kvarn av sitt slag. Väldigt fin, mysig och välbehållen men ganska bullrande invändigt. 

Självklart sponsrade vi verksamheten och köpte med oss några kilo nymalet ekologiskt mjöl som fortfarande var varmt när vi fick det. 

xoxo

Power walk & yoga

(Bild tagen från Pinterest)

Igår hade jag och Laura en sån där riktigt bra kväll. Vi har inte setts på länge så än roligare blev det att ses och det var Laura som kom med superidéen att vi skulle hinna med både promenad, yoga, middag te. Plus att hon för första gången skulle få se vårt hus, 

Vi träffades efter jobbet, handlade mat och gick hem. Tog en snabb guidetur i huset och bytte sen om till träningskläder. Kvällarna är numer kalla men det var otroligt skönt att komma ut på nästan en timmes power walk längst parkgångarna i området. Varför gör man inte det oftare? Väl hemma igen slängde vi in maten i ugnen, rullade ut yoga mattorna och slog på ett random poweryoga-pass från youtube. När vi var klara kände vi oss duktiga. Vi åt mat, pratade och klunkade te fram till sent på kvällen. 

En sån där enkel men ändå snudd på perfekt höstkväll. Jag måste få till fler sådana med samma upplägg!

Nu sitter jag på tunnelbanan på väg till jobbet. Idag är sista dagen av bokslut och jobbstressen börjar tampas ner, otroligt skönt. Ikväll ska jag få träffa min fina Zarah. 

xoxo

Sköna söndag

Söndagen blev en väldigt lugn och skön dag. Inte för att jag direkt fick vila men det fanns inga måsten och ändå kände jag att jag hann med lite av varje.  

Christoffer åkte hemifrån supertidigt för upptagning av båten så jag passade på att gå upp när han stack iväg. Kl 07 satt jag redan med frukosten framdukad och 2 timmar senare hade jag hunnit äta, städa och pysslat lite innan jag åkte iväg på yoga.

Söndagsyogan är en 90 min klass och har alltid ett tema och igår hamnade det om medvetenhet och tacksamhet. Om att lägga fokus och glädje på det man har. Att inte jämföra sig med andra. Och att leva i nuet istället för att hela tiden tänka framåt. Det var en otroligt bra lektion både fysiskt och mentalt. 

Söndagsyogan är på Kungsholmen så efteråt gled jag förbi mamma som bor i närheten och åt lunch och fick sedan med mig henne hem till mig. Tanken var att plocka plommonen för att frysa in dem men vi var lite sent ute. De flesta hade redan ramlat ner och jag bestämde mig för att kasta hela bunten. Trist men vi får väl en ny chans nästa år. Istället plockade vi äpplen och lagade till hela tre stycken äppelpajer. En åt vi upp till efterrätt och två frös vi in. 

Kvällen avslutades med en Maroccian oil-hårinpackning och sedan blev det tidig sänggång. En ny vecka har nu börjat vilken kommer bli en, än mer än vanligt, social vecka för både mig och Christoffer. Exakt varenda kväll är bokad vilket har sina för- och nackdelar men ibland blir det så. Nästa vecka ska bli lugnare. 

xoxo 

Jai Thai Stockholm

Igår var en bra dag. För något stort hände. Och jag och Christoffer är nu jätteglada och förväntansfulla. 

Så vad kunde passa bättre än att avsluta dagen med att fira tillsammans med min bästa kompis som är i Stockholm på besök. Hon och hennes kille har också något stort att fira. Vilken kväll!

Restaurangen vi skulle gått till (som jag hade missat att boka) hade fullt så istället lyckades jag en timme innan avfärd boka bord på Jai Thai som jag hittade på tripadvisors top 10-lista över thairestauranger i Stockholm. Jai Thai är en liten restaurang i city med cool inredning och maten var både god och otroligt fint upplagd.  Så det var en hit som slog sig in på min egen thai-topplista med. 

Idag är det söndag och jag ska snart iväg på min favorityoga på Kungsholmen. Sen blir det lunch hos mamma och eventuellt ska jag även försöka hinna träffa några Italienska vänner som är på besök i min vackra stad över helgen. Fullspäckad dag som vanligt. 

xoxo

Sensommar i Nynäshamn

Vi har gått in i oktober så sensommar är väl inte riktigt rätt ord men värdemässigt kändes lördag som en riktig härlig sensommardag. 

Igår kväll spenderades i Christoffers barndomskompis sommarstuga i Nynäshamn. Vi var fem personer som lagade en härlig fiskgryta, fyllde vardagsrummet med levande ljus, delade en box vin och skrattade oss igenom kvällen. Vi sov över och lördag efter frukost kom vi ut på en långpromenad i det fina vädret. 

Nynäshamn är verkligen fint. Det är tyvärr i mina ögon lite för långt från stan för att kunna pendla till jobbet varje dag men i övrigt är det verkligen idylliskt med alla sina fina hus, söta butiker, vackra natur och så klart... havet. 

xoxo

Räkfrossa på M/S Strömma Kanal

Jag har insett att ju längre tid jag bor här i Sverige ju mindre flexibel blir jag. Och mindre spontan. I Italien visste jag att mina planer kunde ändras titt och tätt och var ok med det. Jag planerade inte lika långt i förväg heller. Vanligast var att man samma eftermiddag bara drog ihop ett gäng och gick ut och åt. Rätt skön livsstil faktiskt. Men den fungerar inte här i Stockholm. Bara det att man är medlem på SATS gör att man måste planera sina dagar en vecka i förväg eftersom man måste boka klasserna.

Igår hade jag planerat träning med Jessica efter jobbet och sen sett framför mig att gå hem, tvätta håret, göra en inpackning, äta middag och packa inför ikväll då vi ska på myskväll i Nynäshamn och sova över. Men igår eftermiddag hos en spontan inbjudan att åka på räkfrossa med Strömma kanal-båten mellan kl 19.30 – 22.30 och Christoffer ville väldigt gärna hänga på. Min Svenska sida suckade och såg mina planer gå i kras men sen lät jag min Italienska sida ta över. Klart vi skulle ta tillfälle i akt och åka på räkfrossa med vännerna. 

Jag hann träna med Jessica. Jag fick köpa schampoo och mascara på H&M för att tvätta håret och fixa mig på gymmet och sen bar det av direkt till båten där vi mötte upp gänget. Det var en väldigt fin kväll, båten puttrade från Nybrokajen till Vaxholms kastellet och tillbaka och vi åt räkor och drack bubbel som aldrig förr. Vi kom hem sent och idag är jag trött men vi hade en trevlig kväll och jag är nöjd över min spontanitet. 

Idag är det fredag, solen skiner och bokslut och lunch med en fd kollega/chef står på dagsschemat. Ikväll ska vi till Jacobs sommarstuga i Nynäshamn och bara mysa. Trots att jag är trött kan det nog bli en rätt bra dag idag. 

xoxo