Två saker jag saknar från mina år i Italien är spontaniteten och det sociala livet, ofta i samband med varandra. Flera gånger i veckan kom det sms i stil med ”Vi är några som ska äta/fika/ta en drink på XXX, kom gärna förbi” . Det var mass-sms som skickades ut till ett antal vänner och alla mottagare bjöd i sin tur in flera vänner eller kollegor. Man blandade grupperna och åldrarna. Barndomsvänner, kollegor, kusiner, barn, föräldrar, ja alla var välkomna. Om vintrarna var det mer middagar hemma hos folk medan på sommaren sågs man oftast utomhus.
I Sverige är vi inte i närheten av att vara varken lika spontana eller sociala. En middag med vänner planeras helst över en vecka i förväg. Bara särskilt utvalda är bjudna. Om en kollega frågar om vi kan hitta på något just den kvällen svarar man att tyvärr är jag upptagen men vi kan hitta på något en annan kväll. I Italien skulle man svara ”jag ska på middag med några vänner men du kan säkert hänga på”. En helt annan mentalitet helt enkelt. I Sverige skyller man på barn, hundar, vädret, tvättstugan, något tv-program och ja lite av varje för att slippa få sina planer raserade av lite spontanitet.
Därför blir jag så glad när mitt Svenska liv tar lite mer spontana vändningar vilket det har gjort den här helgen. Trots att inte allt för mycket stod på schemat har vi hunnit med hur mycket kul som helst. I fredags var både jag och C på väg hem från våra respektive jobb när jag kom på att jag inte alls ville åka hem. Så istället möttes vi då upp i stan och letade upp lite vänner som var ute på aw. Det blev en supertrevlig kväll. I lördags hade vi hemmafixardag hela förmiddagen. Jag yogade, C snickrade. Vi båda städade. Jag körde hemma-spa, C satte ihop någon möbel. Jag lagade lunch. Sedan bar det av på dop söder om stan, tätt följt av en middag hemma hos vänner i Bagarmossen. Middagen övergick till vin- och myshäng i soffan vilken ledde till att vi sov över. På söndagsmorgon åt vi frukost med vännerna i 3 timmar, myste med bebisen och sjöng lite barnvisor. När vi väl makade oss hem från Bagarmossen köpte vi med oss lunch och svängde förbi min pappa som varit bortrest en månad och åt en spontan snabb-lunch ihop. Sedan åkte vi och storhandlade. På kvällen lagade jag middag medan C snickrade hyllor och jag avslutade kvällen med apple-tv och decembers X factor-final i UK (så bra!).
Topphelg! Social och aktiv. Och spontan.
xoxo
Jag tror man har ett helt annat sätt att umgås i Italien. Men jag tror inte att dina vänner där hade barn och familj då?:) Då kan man inte dra iväg på saker hur som helst utan ska hämta på förskola eller avlösa hemma. Det kan låta trist när man skriver det såhär men jag lovar att det går av sig självt:) Umgåtts lite med en italiensk familj här i Thailand och får inte intrycket av att de far runt på så mycket spontana kompisträffar hemma, hehe. När man var yngte var det annorlunda. Många ggr är det spontana som blir roligast! Inga förväntningar eller krav typ.
ReplyDeleteBarnen ska hämtas på dagis lika mkt där som här men de tas med på middagarna, ute eller hos vänner. Förutom mentaliteten så är en stor skillnad även att där rör man sig mycket mer i bil än vad vi gör här i Sthlm, vilket underlättar.
DeleteMin pappas vänner i Rom är ett typexempel, de har alltid setts flera gånger i veckan från de att de var unga, när många av dem hade barn, när barnen flyttade hemifrån och nu när de är pensionärer.
Hej. Jag gillar ordet spontanitet men har svårt att förhålla mig till det. Mina vänner planerar middagar, kalas, träning, löprundor, hundpassning, dagsutflykter m.m veckor i förväg så det finns inte utrymme för spontanitet. Visst skapar det viss stress men de dagar när planerna inte går i lås stressar mig än mer. Kram
ReplyDeleteVad härligt att få läsa om skillnaden och jag skulle önska att jag kunde vara mer spontan :-D Kram
ReplyDeleteJag tycker det är svårt att vara spontan...
ReplyDeleteÅh vad jag känner igen känslan! Det värsta tycker jag är de så kallade parmiddagarna, då de som är singlar inte blir bjudna.Jag har familj men vi tar med oss vårt barn på middag och ibland på restaurang. Sverige har mycket att lära av det italienska sättet att umgås.
ReplyDeleteBacio
Kul att du känner igen dig! Tror helt enkelt att man måste ha bott i just Italien för att kunna förstå den känslan :)
DeleteVarför blir det så här i Sverige? I Shanghai var det samma sak, spontant uteliv och alla man känner är självklart inbjudna till allt men här hemma går det liksom inte. Jättekonstigt!
ReplyDeleteKul att ha bott i Shanghai! :)
DeleteJa i London var det faktiskt lite liknande med! Fast det kan ha varit just för att alla var unga som man hade den livsstilen. I Italien hänger trenden kvar över alla åldrar och generationer.