Så här var jag som ung...

Eftersom förra veckans roliga faktainlägg om mig själv blev så uppskattat så kommer här ett till. Fast mer inriktat på mig själv som ung.

* När jag gick på gymnasiet var jag inte bara en hiphop-tjej utan jag var även en liten rave-tjej. Tillsammans med Amanda gick jag då och då på riktiga raveklubbar. Vet inte ens om våra föräldrar visste om det, men vi hängde i alla fall på klubbar som Docklands från strax efter midnatt tills när första bussarna började gå hem på morgonen vid 06-07 tiden. Vi har aldrig testat en drog i våra liv och kvällarna på Docklands var helt alkoholfria till skillnad från alla andra nattklubbar i stan så det var väldigt mycket mer oskyldigt än det låter. Både rave och Dockland klingar liksom inte bra i öronen men iklädda i små neonfärgade kläder dansade vi i alla fall natten lång till riktig trance-musik och jag minns att det var en riktigt härlig känsla att bara släppa loss till den musiken.

* År 2000 var jag på Roskilde festivalen. Jag sov i ett lerigt tält, levde på ljummen öl och baguetter och jag umgicks nog mer med okända folk än med de vänner jag var där med. På festivalens största event (enl mig), Robbie Williams konsert lyckades jag svimma och sedan bli överdragen stängslet (jag stod nästan längst fram). När jag sedan vaknade och lyckades få tillbaka min plats längst fram vid stängslet (efter viss övertalan) hade en väktare stenkoll på mig och sa till de bakom om de råkade ens nudda mig.

* I kontrast mot smutsiga Roskildefestivalen så jobbade jag flera år senare (en kort period) som nattklubbspromoter för några av de allra finaste nattklubbarna i London. Iklädd riktiga partyklänningar (alla England-stilen) och klackar på minst 10 cm hängde jag ett par gånger i veckan på nattklubbarna. Jobbet bestod av att fixa ”de rätta gästerna” åt klubbarna och i gengälld fick jag inte bara lön utan även bord på klubbarna fyllda med champagne- och spritflaskor att festa loss med mina gäster på.  Man kan säga att jag fick en inblick i en otroligt ytlig och pengafixerad värld som jag ganska snabbt flydde ifrån. Men det var en intressant erfarenhet.

* Vi tar ett hopp tillbaka till barnåldern… När jag gick i mellanstadiet och högstadiet var jag tillsammans med bästa kompisen Amanda helt galen i hästar. Vi hade våra ponnys i ett stall längst ut på Färingsö och åkte dit så ofta vi kunde. Vi klev av bussen vid Svartsjö slott och gick sedan 3 km på vägar helt utan belysning precis bredvid det stora kvinnofängelset som finns där ute på Svartsjölandet. Jag minns minst två tillfällen då polisbilar, som då och då åkte omkring där, stannade och frågade oss om vi sett en kvinna med ett visst utseende i något dike. Nej sa vi och traskade vidare som om inget hade hänt. Nu i vuxen ålder skulle jag ha blivit livrädd av att gå på mörka vägar med vetskapen om att antagligen hade en fängelsedömd kvinna rymt och var på flykt bland åkrarna.

* För att fortsätta på banan om att vara orädd… I stallet där vi red fanns en liten Shettlandsponny. Ni vet en sån där liten otroligt söt knubbig liten häst med ganska stor överkropp med massa päls och relativt korta ben. Pontus hette han. Trots att vi var lite för långa vägde vi inte över 35 kg så Pontus kunde med lätthet bära oss och då och då gav vi oss ut på en tur med honom vilket varje gång bjöd på äventyr. Det fanns inte en gång då han inte bockade av oss och vi landade på rumpan (eller huvudet om vi hade otur) på marken framför honom. Vi fick lite blåmärken men tyckte det var hur kul som helst så vi hoppade bara upp på bushästen igen och red vidare till samma sak upprepade sig igen. Nu förra våren då jag red på ridskola var jag plötsligt livrädd för att ramla av hästen och skulle aldrig i mitt liv sätta mig på en som jag vet skulle bocka av mig.

* Likaså så kunde jag på den tiden svischa ner för vilken skidbacke som helst i hög hastighet och gärna med hopp längst vägen trots att jag egentligen inte var så där överdrivet världsvan på skidorna. Trix i ankarliften var också kul. Jag var helt orädd och gillade adrenalinet i kroppen som hastigheten och utmaningarna gav. Idag åker jag max röda backar och i väldigt mycket mer kontrollerade former.

* Jag är vad folk brukar kalla för ett asfaltsbarn. Jag är född och uppvuxen mitt i centrala Stockholm. Men det var inte så illa som folk tror utan jag hade en underbar uppväxt. jag gick i en otroligt bra lågstadieskola där vi hade 5 lärare/fritidspedagoger på 21 barn och på dagis hade varje dagisfröken (som det hette på den tiden) bara två barn var att ta hand om. Både lågstadieskolan och dagiset låg i älskade Birkastan där jag bodde. Runt huset där jag bodde fanns det en jättefin innergård där vi barn lekte i sandlådorna, på gräsmattorna och klättrade över till andra gårdar. Både Karlbergsparken, Hagaparken och Vasaparken låg nära så där spenderades mycket tid både på fritiden och med skola/dagis så att säga att det är dåligt för barn att växa upp i stan tycker jag är bullshit.

* Jag har alltid varit en aktiv person. Som barn spelade jag teater, gick på balett, simmade i simklubb, spelade piano, red, gick på musikalkurs (minifunkarna), tränade hundar, spelade tvärflöjt, ledde på ridskolan, sjöng i kör och ja säkert något mer jag har glömt. Utöver det umgicks jag och mina föräldrar ofta med andra familjer eller så hade jag kompisar över. Jag har verkligen vuxit upp med ett liv rikt på vänner och aktiviteter tack vare mina föräldrar.

* Sen, sist men inte minst, så har jag varit fotbollshuligan. Skämt å sido, men jag jobbade för den stora Stockholm/Solna-klubben AIK och deras Tifo-grupp i några år. Vi var två unga tjejer och resten blandade åldrar av killar och män som planerade tifo’t för herrlagets hemmamatcher. Jag gick med andra ord på nästan alla hemmamatcher i ett par år. Jag blev hotad av djurgårdsupportrar, fick en gång en spark i magen och en annan gång en flaska i huvudet men inte avskräckte det mig. Kärleken till laget, gemenskapen med gruppen och stämningen på Råsunda var värt allt tjafs runt omkring matcherna. Idag hejar jag väl fortfarande på AIK men är ganska ointresserad av att följa ligan eller gå på matcherna, trots att jag vet att väl på plats är stämningen helt fantastisk.

Trevlig helg och en mysig alla hjärtans dag önskar jag er alla.

xoxo

Antipasti-buffé på Bianchi Stockholm

Bianchi är i grunden ett fint Italienskt cykelmärke och jag tror till och med att det är ett av världens bästa cykelmärken!? Butikerna där cyklarna säljs är ett kul koncept där de Italienska cyklarna säljs i en restaurang/café-miljö med fokus på Italiensk mat, dryck och stämning.

I Stockholm ligger Bianchi på Norrlandsgatan 20, dvs ett stenkast från mitt jobb. Igår gick jag och fyra av grabbarna från kontoret dit för lunch och avnjöt en underbar antipasti-buffé med grönsaker tillagade på Italienskt vis, parmaskinka, salami, mozzarella, tomater, gott bröd och några få varma rätter. I priset ingick även en espresso. I högtalarna spelades Italiensk radio och samtliga kypare jag träffade var Italienare. Två av kollegorna jag var där med är också Italienare så Italienkänslan var total och jag fick en släng av längtan tillbaka till mitt liv i Milano. Antipasti-lunchbuffén kostade 160 kr vilket jag egentligen tycker är lite mycket för det som bjöds men det en kul lunch och Bianchi får ändå bra betyg av mig för ett kul koncept, trevlig personal och god mat.

Onsdagen bjöd i övrigt på ett kort onödigt läkarbesök vilket gjorde mig på dåligt humör; goda nyheter från Skåne där en av mina bästa vänner äntligen fått en liten dotter; tråkiga nyheter från en annan vän och ett härligt body pump pass på Sats Regeringsgatan. Det sista pump-passet på ett tag då Regeringsgatan nu ska byggas om och stänga ner i 6 veckor, så tråkigt när man äntligen hittat ett kul och bra pass och fått in det i rutin. Väl hemma lagade jag spenatlax i ugn och slötittade på ett gammalt avsnitt av solsidan innan jag relativt tidigt stängde ner för natten.

xoxo

Halloumipannkakor

Igår var det både pannkakans dag och semmeldagen. Varför semlan och pannkakan måste dela dag har jag inte riktigt förstått? 

Jag är i alla fall en av de där udda fallen som inte gillar semlor. Jag tycker de är fina bakverk men eftersom jag starkt ogillar mandelmassa och inte är så förtjust i grädde så blir det inte så mycket kvar till mig att äta. Med andra ord firar jag sällan semmeldagen och så blev även fallet igår. Istället beslutade jag mig för att fira pannkakans dag och göra något lite extra kul av den. Jag hade för mig att jag hade sett ett annorlunda recept i en av våra vegetariska kokböcker och bläddrade fram det. Så istället för att äta efterrättspannkakor med sylt och grädde så åt vi lite matigare pannkakor med riven halloumi och färsk chili i och det blev himla gott. 

xoxo

Tre spänningsromaner

Under julledigheterna och i januari har jag inte bara läst många självbiografier, utan varannan bok jag läste var en spänningsroman. Jag älskar deckare och framför allt Svenska sådana. Men Gone girl är inte Svensk utan Amerikansk. Det är heller ingen sedvanlig deckare utan den lever verkligen upp till kategorin spänningsroman. Jag fick den här boken av min fina vän och därför ligger den extra varmt om hjärtat. Men jag ska erkänna en sak. Jag började läsa Gone girl när jag var på Curacao förra året. Jag låg där på de i stort sätt perfekta paradisstränderna och började läsa bokens första 100 sidor. Längre än så kom jag inte. Jag fastnade helt enkelt inte. Antingen för att boken var svår att komma in i eller för att vackra stränderna och havet tog för mycket uppmärksamhet. Väl hemma blev boken sedan liggandes fram till nu i julas då jag äntligen tog tag i den och läste den till slutet. 

Det är en annorlunda bok som gärna lurar läsaren lite grann. Den är välskriven och väl genomtänkt. Den var både känslosam, spännande, psykologisk och lite frustrerande. Jag läste den på Engelska och tyckte om det använda språket. Absolut en bra bok trots att jag inte hissar den till någon topplista. Men jag blir nyfiken på författaren och på hennes finurliga sätt att skriva. Tror nog det blir fler böcker av henne framöver.

Lars Kepler har gått och blivit min favoritförfattare i deckarvärlden. Jag vet att jag är lite efter, att hans (deras?) böcker var som mest populära för flera år sedan men då bodde jag utomlands och det var ingen som rekommenderade hans böcker till mig då. Men nu är jag igång och läser hans böcker i kronologisk ordning. Jag har läst tre av böckerna om kriminalkommisarie Jonna Linna och har älskat dem alla. Eldvittnet var verkligen spännande från första till sista sidan. 

Av skuggor märkt av Marianne Cedervall har jag haft med mig som ljudbok på tunnelbanan senaste veckan. Boken lockade antagligen mig enbart för att den handlade om hästar. 

Det var väl egentligen ingen toppenbok. Den är skriven med ett lite för enkelt språk och den var lite förutsägbar. Men jag gillade ändå handlingen. Kombinationen av en hästbok blandad med deckare var lite kul men det var mest delen om hästar, hästskötsel, hierarkier och mobbning i stall som fängslade mig. En värld som jag själv varit del av så många år av mitt liv och som den här boken beskrev väldigt bra. 

Just nu har jag påbörjat en bok av John Green men sedan blir det nog en Kepler-bok igen vilket jag ser fram emot. Vad läser ni för böcker just nu?

xoxo

Nu längtar jag till sommaren

Ytterligare en härlig helg har sprungit förbi. Precis som förra helgen bjöd den på vårliknande väder och nu bara längtar jag till sommaren. Kunna äta frukost i trädgården, ha fönster på vid gavel och lulla omkring i mindre kläder. Men vi är inte riktigt där ännu :)

I fredags hade jag hemmakväll, själv. Eldade i spisen, åt rotfrukter med dipp och såg den romantiska Woody Allen-filmen Midnight in Paris. Ingen höjdarfilm men lite mysig var den ändå. 

På lördag förmiddag blev det städ, tvätt och fix hemma. Vid 14-tiden plingade det på dörren och våra Skånevänner Cicci och Johan kom på besök och resten av eftermiddagen slappade vi tillsammans. Fikade, pratade och spånade mängder med villaidéer. För bara ett år sedan skulle jag tycka våra samtalsämnen var dötråkiga men plötsligt har villalarm, elektroniklösningar, renoveringar, inredning och trädgårdsplanering blivit ett väldigt stort gemensamt intresse. På kvällen var vi på middag hos Andrea och Johan med bebis vid Odenplan tillsammans med Robert och Moa. Vi åt god mat och spelade sällskapsspel. En riktigt mysig kväll, så pass att jag som brukar somna vid 22 på kvällen inte ens insåg när klockan passerat 01 på natten. 

Söndagen blev lugn. Halva dagen spenderades ute i trädgården där vi sittandes i solen lekte trädgårdsarkitekter och skissade trädgårdsidéer. Vi påbörjade sedan nerskärningen av en stor buske/litet träd(?) som vi bestämde oss för att göra oss av med. När det kommer till trädgårdsarbete har vi mycket att lära och mycket vi vill göra om. Som sagt, ser fram emot våren och sommaren. Vi hann även förbi Lövsta återvinning med ris och karonger. På kvällen lagade jag en stor Bombeygryta och såg sedan en snabbrepris av lördagens Mello-kväll. Under mina två år i Sverige har jag insett att Melodifestivalen under februari är en ständig snackis. Har man inte sett programmet riskerar man att hamna utanför i många diskussioner och det går ju inte för sig ;) Jag tycker mycket med programmet är löjligt men samtidigt gillar jag show så jag ser det gärna ändå. Från första delfinalen tycker jag absolut att rätt två låtar gick vidare! 

xoxo

Min underbart vackra stad

Som jag nämnde i gårdagens blogginlägg så har jag bott på ganska många olika platser i Europa och har faktiskt trivts väldigt bra på samtliga platser. Alla ständer har sin egen charm och är man öppet inställd så finner man den charmen förr eller senare. Det är alltid lite jobbigt i början på en ny plats. Men ska lära sig hitta och förstå staden. Man ska hitta nya vänner. Och ja, man ska skaffa sig ett liv. 

När jag flyttade till Borlänge var jag ung och jag flyttade dit för att på den tiden var Högskolan i Dalarna var enda stället i Sverige som erbjöd Ekonomiprogrammet med Italiensk inriktning. Första dagarna var jobbiga minns men jag kom att trivas väldigt bra väldigt fort. Jag fick en studentlägenhet i ett fint och bra studenthus och kom till en väldigt mysig korridor. Vi fick snabbt bra sammanhållning på våningen och jag stormtrivdes. Än idag har jag fortfarande kontakt med flera av de underbara människorna jag träffade i Borlänge. Hur som helst var Borlänge som stad, förlåt att jag säger det här, den fulaste staden jag bott i och nog en av de fulaste städerna jag sett. Utåt sätt var den nog inte så trevlig heller då den påstods vara (är?) ganska kriminell. Men, jag trivdes stormtrivdes som fisken i vattnet. 

Milano är en annan stad som jag bott i och som inte kan anses vara så vacker, framför allt inte för att vara en Italiensk stad. Staden är ganska smutsig och luften förorenad. I stan fanns det varken vidare mycket natur eller vatten. Men Milano gav mig ett liv jag bara kunnat drömma om. Även här fick jag vänner för livet, jag njöt av klimatet, maten, människorna, utbudet och att bara få lyckan att få bo och jobba i Italien. 

Resterande städer jag bott i; London, Bologna, Malmö, Halmstad, Västerås, Uppsala och till och med Limerick på Irland, har alla varit fina städer. Vackra, karaktäristiska och charmiga. Men dit jag vill komma är att den absolut vackraste staden jag någonsin bott i är Stockholm!

Var man än är så har man nära till både vatten och natur. Luften är frisk. Det är rent. Hur kan man inte älska Stockholm? 

Jag saknar min studentkorridor i Borlänge. Jag saknar mångfalden, utbudet, öppenheten och den ständigt vakna staden London. Jag saknar solen, maten och havet i Italien. Jag saknar havet även från Halmstad. Jag saknar alla vackra promenadstråk i Västerås. Jag saknar studentlivet från Uppsala och Limerick. Och jag är trött på vintern och kylan här i Stockholm. Men idag, när jag och mamma tog oss en långpromenad längst Norrmälarstrand på väg hem från jobbet, så insåg jag att jag just nu inte vill bo någon annanstans än just i mitt fantastiskt vackra Stockholm.

xoxo

Det här kanske ni inte visste...

Här kommer lite kul fakta om mig ni kanske inte visste, fick idén från Nettis härliga blogg.

- Jag är helt galen i citron och allt som har med citron att göra. Jag kan äta den i klyftor eller pressa den till en färskpressad juice (utan att tillsätta socker eller vatten). Annars gillar jag citronsorbet, citronglass, citrongodis och favoriten är färska jordgubbar (helst lite omogna sådana) dränkta i färsk citronjuice. Yam yam. Jag gillar till och med färgen gul.

- Jag älskar X factor UK. Och jag menar älskar. Det är som terapi för mig. Jag sätter på det och blir avslappnad och genuint glad. Det sitter i sedan jag bodde i London och för nu med sig så många goda minnen av det. Sen väldigt mycket bättre än t ex. Italienska X factor eller Svenska Idol.

- Jag gillar inte byxor och jeans. Tycker det både är obekvämt och okvinnligt, trots att det kan vara snyggt ibland. Nu vet jag att 95% av kvinnorna i Sverige använder jeans dagligen och jag vill inte göra någon upprörd. Men det är känslan på mig själv som jag pratar om och därför klär jag mig i kjol eller klänning 6 av 7 dagar av veckan, även vintertid.

- Jag blir allt mer rädd för att flyga. Och att jag älskar att resa! En dålig combo, jag vet.

- Jag är en inbiten hiphop-tjej, trots att jag ser ut att vara allt annat än just det. Jag lyssnar iof på all möjlig musik men innerst inne brinner mitt hjärta för just hiphop och RnB.

- Jag har bott i 6 olika städer i Sverige (Stockholm, Borlänge, Malmö, Halmstad, Västerås och Uppsala) och 4 olika städer utomlands (Limerick, Bologna, London och Milano).

- Jag älskar att städa garderoben. Riva ut allt, sätta på musik på hög volym, prova allt i olika konstellationer och sedan vika/hänga in allt snyggt igen. Ytterligare en form av udda terapi.

- Jag hatar att slänga saker. Framför allt kläder. Och böcker. Jag har både kläder och böcker kvar från barnålder. De må användas sällan men ibland händer det. Därav har jag rätt mycket både kläder och böcker hemma trots att jag nog köper mindre än de flesta jag känner. Det enda som både köps och slängs ganska ofta är strumpbyxor.

- Jag är lite av en anti-TV människa och har varit det länge nu. Länge bodde jag till och med utan TV. och saknade det sällan. Jag gillar inte idén av att sitta och glo på en dumburk och jag tycker att både vuxna och barn av idag gör det allt för mycket. (Med undantag från X-factor UK och nyhetsmorgon ;)

- Jag har vänner jag lärt känna under mina år utomlands i världens alla(!) kontinenter och drömmer om att en dag göra en riktig jorden runt resa :)

Ja det var lite om mig. Idag är det fredag, dagen på jobbet kommer vara lugn och kvällen antagligen likaså. Imorgon lördag blir en social dag och söndag är ännu helt oplanerad vilket är rätt skönt.
Trevlig helg alla fina!

xoxo

Myskväll på gymmet

Igår, sista bokslutsdagen, hade jag en väldigt effektiv dag på jobbet. Stundvis lite stressig också. Stressen uppkommer när jag har mycket att göra och jag inte vet hur jag ska göra något eller hur jag ska lösa ett problem. Att bara ha mycket att göra och jag vet hur det ska göras triggar istället fram en supereffektivitet att få det som ska göras gjort. När jag vid 17-tiden lämnade kontoret kände jag mig i alla fall väldigt nöjd och att vi (jag och chefen) gjort bra ifrån oss under dagen. 

Jag traskade över gatan till Sats på Regeringsgatan och mötte upp Jessica. Vi bytte om och förberedde oss inför kvällens body pump pass, körde passet med våra relativt låga vikter och kopplade sedan av i över en timme på gymmet. Vi duschade länge, satt och pratade om allt och inget i bastun som vi lyckligtvis fick för oss själva och tog sedan tid på oss att smörja in hud och hår med allt vi hittade i väskorna medan snacket om livets stora frågor fortsatte. För att göra en sån här kväll till en riktig toppkväll skulle vi väl lagt på en matbit på en mysig restaurang efter gymmet men istället åkte vi hem. Jag var väldigt nöjd ändå. Tycker den här typen av kväll, att träna och sedan hänga kvar i dusch och bastu ihop är ett av de bästa sätten att umgås med goda vänner på en vardagskväll. För att sedan ren och fin och trött i kropp och knopp komma hem, äta middag med sin sambo och sedan bara mysa resten av kvällen :)

xoxo

24

Nu har vi sett klart säsong 1 av serien 24. Det är en serie som numer är så pass gammal (första säsongen släpptes 2001) och har varit så pass populär att jag nästan skulle kalla den kult.

Jag hade hört mycket gott om den. Alla (?) bara älskar 24. Klart jag var tvungen att ge den en chans och fick efter lite övertalning även med C på det. Jag tyckte det var spännande från första avsnittet medan C behövde några fler avsnitt innan han ens började tycka det var sevärt. Frågar ni mig var det i alla fall spänning från första minutrarna av avsnitt 1 till att serien (äntligen) slutade 24 avsnitt senare. Det är 24 avsnitt på ca 40 avsnitt vardera och serien utspelar sig under ett dygn. Alltså, det händer så mycket under det här dygnet för de där stackars människorna att man nästan blir irriterad av det overkliga i det hela. Men är det något serien bjöd på så var det spänning, och för min del stress. Det hände så mycket att jag personligen blev stressad. Det är en otroligt välgenomtänkt och händelserik serie men jag tyckte som sagt att det blev lite för mycket. Men jag skulle ändå rekommendera de som inte sett den att se den! Och var inte ledsna när säsong 1 är slut, det finns nämligen minst 7 säsonger till.

Vi kommer nog se någon mer säsong av 24 framöver (jag ser faktiskt fram emot det) men just nu har vi bestämt att vi ska ta en serie-paus. Vi har sett så mycket mer på TV senaste halvåret (Homeland, Bron och nu 24) än jag någonsin har gjort i mitt liv och jag har insett att det är en livsstil jag inte vill stängas in i. Jag vill att jag och C ska äta middag vid ett riktigt matbord och prata med varandra. Jag vill att kvällens tid ska läggas på annat, inte bara slöa framför tvn. Hur spännande en serie än är så tar det otroligt mycket tid att ta sig igenom den. De är som en drog, ser man ett avsnitt vill man ju så snart som möjligt även se nästa.

Men nu har vi som sagt serie-paus ett tag. Någon kväll i veckan kanske det blir filmkväll istället, galet länge sedan vi såg film nu, så om någon har någon bra Netflix-film att rekommendera vore jag glad.

xoxo

Vad gör man när man bara ska ta det lugnt?

En bra början på självkuren mot ett mindre stressat psyke tyckte jag skulle vara att ha en riktigt lugn helg. Men vad gör man när man "bara ska ta det lugnt"? Meditation, yoga eller läsa en bok skulle jag själv svara om någon ställde mig den frågan. Kanske glo på tv eller bläddra i tidningar. Eller ta en promenad. Vila. 

Eftersom att ta det lugnt inte riktigt är min starka sida så fick google som vanligt hjälpa mig. Utan att vara direkt källkritisk så läste jag att det inte finns något enkelt svar vad man ska göra för att stressa ner. Bra och mycket sömn var de flesta överens om men annars är vi alla olika. Medan en människa slappnar av som mest under yoga eller meditation kan en annan känna att bägge delar stressar dem mer än något annat. Att städa, hålla på med trädgårdsarbete, bygga, småfixa hemma m.m var andra bitar som fick många att koppla av men inte alla. Att glo på tv, film eller spela tv/data spel var också faktorer som kan stressa en men få en annan att känna sig totalt avslappnad. Så vem är jag i allt detta? 

I fredags hade vi iaf en urmysig middag med två av våra bästa vänner J & S och min söta gudotter/deras dotter Olivia. Vi åt enkel mat, pratade massor, tände brasa, myste med bebis, drack te och frossade i äppelpaj. Jag kopplade av och njöt av kvällen. 

På lördag skulle då min så kallade riktigt lugna helg börja och jag hade bestämt mig för att dricka te, måla i min mindfullness-målarbok och lyssna på klassisk musik. I flera timmar. Vet inte om jag slappnade av så mycket mer än vanligt av det men mysigt var det helt klart.

På sen eftermiddag tog den lugna helgen ett uppehåll och jag övningskörde in till stan och hem till mamma, där vi tog en fika, hjälpte till med lite dataproblem, myste med vovven och rullade sedan vidare till våra vänner A & F i Nacka. Ytterligare en supermysig middag med goda, enkla och avslappnade vänner. Och ytterligare än en gång kom jag med hjälp av vänner till en insikt; både dataproblem (läs teknikproblem i stort) och övningskörningen stressar mig. Och det här är ju lite problematiskt för jag lever i en värld där jag inte kan undvika tekniken och med den alla problem som uppstår. Och jag vill heller inte leva utan bil så att fortsätta kampen mot ett körkort är ett måste. Så vad gör jag? 

Idag söndag åkte C till båten tidigt medan jag tog en superhärlig lugn morgonpromenad i det härliga våriga vädret tätt följt av ett enklare yogapass hemma med SATS onlineträning och Shey Peretz som vägledare. Kan en dag börja bättre? Därefter badade jag badkar och körde en extra lång hårinpackning. Sen läste jag bok tills jag blev hungrig. Lagade ihop en färsk spenatsoppa, C kom hem och vi åt lunch. Sen åkte vi iväg till Bromma återvinning med lite skräp och passade på att storhandla inför veckan. Väl hemma så låg jag och vilade (ja jag gjorde precis ingenting) i en timme medan C fixade med något rör. Sen lagade jag en Palak Paneer till middag och vi avslutade kvällen med en film. 

Så vad tycker ni? Lyckades jag att skapa mig själv en avkopplande helg? Många skulle nog säga att jag som vanligt har hunnit med så mycket mer än de själva men för att vara jag så har helgen varit väldigt lugn. Och skön. 

Nu är det en ny vecka och jag ska verkligen försöka att göra en sak i taget och i ett lugnande tempo, får se hur det ska gå.

xoxo