Jag blev head huntad till det här jobbet. En väldigt ivrig och säljkunnig rekryterare ringde mig en lördagseftermiddag och sa att han hade det perfekta jobbet till mig. Några dagar senare träffade jag rekryteraren som presenterade tjänsten som ett jobb i stort sätt skräddarsytt till just mig, klart jag blev nyfiken. Mina drömmar var att arbeta som redovisningsekonom på ett internationellt företag, gärna mot Italien och England vilka är landen jag bott i, få använda mig av mina språkkunskaper, få mycket eget ansvar och framför allt få utvecklas inom min redovisningsroll. Jag ville få kunskapen att helt självständigt hantera månads-, kvartal- och till slut även årsbokslut. Och jag ville lära mig löne-, moms- och skattehantering. Kort och gott ville jag lära mig hela redovisningscirkeln från fakturering till bokslut.
För att göra en lång historia kort så betade jag av fyra intervjuer på två veckor och bara några dagar efter sista intervjun skrev jag kontrakt. Jag fick en 10% löneökning, fick en ny mobil och fick själv välja mig en ny jobbdator. Jag var nöjd men nervös. Kan tillägga att jag gick med i facket samma dag som jag skrev på kontraktet, ett försök att dämpa min nervositet.
Nu då, exakt ett år senare, var detta drömjobbet? Svårt att säga men jag har trivts bra med mycket, inte med allt men med det mesta. Jag arbetar inte mot England och Italien utan mot Finland. Same same ;) Jag har eget ansvar för hela vårt Finska bolag med 7 anställda och delar ansvaret av Sverige och Hollands bolag. Jag arbetar en del med England och fåtal tillfällen även med Italien eftersom vi har bolag i bägge länderna. Och jag har hela redovisningscirkeln i mina händer och hanterar bokslut, löner, skatter och momsen, dock med en del support från min chef/mentor nämnd här. Jag lär mig nytt, om inte varje så i alla fall varannan dag, och framför allt tycker jag att det är kul att gå till jobbet. Men jag kan erkänna det, det här är inte Spotify, som av någon anledning hakat sig fast som mitt drömjobb i mitt huvud. Att vara ensam kvinna på ett kontor med 30 män är väl heller inte min drömsits men om jag ska vara ärlig så jobbar jag hellre med 30 män än 30 kvinnor. Jag uppskattar rak kommunikation och undviker gärna bakom ryggen-snack så gott det går.
Man spenderar så otroligt mycket tid på sin arbetsplats så för mig är det otroligt viktigt att trivas, känna att man gör någon nytta och att utvecklas och jag tror mig få in samtliga komponenter i mina arbetsdagar. Jag gillar det jag gör, ser öppna dörrar för att utvecklas vidare och jag uppskattar min tålmodiga och lyhörda chef.
***
Igår kväll efter min body balance på SATS blev jag oväntat upphämtad på gymmet av C och vi bestämde oss för att festa till det lite och äta ute. Vi orkade dock inte gå så långt och letade restaurang runt Hötorget och hamnade till slut på Pytterian där vi beställde in två olika sorters pyttipanna. Det var absolut gott men nog inget ställe jag kommer gå tillbaka till inom kort.
Idag väntar det stora månadsbokslutsmötet och myslunch med Johanna.
xoxo
Kommenterar bara med en länk... Läs gärna även inlägget som LD själv länkar till:)
ReplyDeletehttp://ladydahmer.nu/kvinnorna-och-stockholmssyndromet/
Intressant inlägg men onödigt aggressivt i mina ögon. Jag är ingen kvinnohatare (så klart) och skulle absolut helst arbeta på en arbetsplats med hälften män och hälften kvinnor då jag tror det är bäst för både gott samarbete och god stämning. Att min arbetsplats består av enbart män är som DU vet den största nackdelen, då jag trivs med allt annat. Och det vet mina arbetsgivare om. Men för att se på saken från en positiv synvinkel så vill jag hellre vara ensam kvinna med bara män än att enbart ha kvinnor omkring mig.
DeleteHej igen. Jag är feminist och förstår klart vad hon menar men tycker det är så tråkigt när feminister tillåter sig låta så bittra och arga. Och jag gillar inte när feminism vänds till manshat. Kram
DeleteSå bra skrivet. Jag tror att det handlar mkt om sin egen inställning huruvida man trivs på sin arbetsplats eller icke. Kramis
ReplyDeleteJa jag tror också att mycket ligget i våra egna huvuden trots att det så klart finns vissa faktorer på arbetsplatsen som även de måste stämma in för att man ska trivas :)
DeleteVad roligt! :)
ReplyDeleteGrattis till din 1-årsdag på jobbet! :-D Kram
ReplyDeleteTack :)
DeleteHej. Va roligt att du trivs så bra på jobbet och precis som jag tror jag skrivit tidigare är jag så imponerad av att du har en sån bra relation till din chef, jag har aldrig haft det. Själv arbetar jag hellre med kvinnor än män. jag är lite konflikträdd och vill bara sköta mitt jobb i fred utan att konfronteras eller pressas av andra. I mitt liv är jobbet bara en nödvändighet och min prioritet i livet ligger på mina barn och mina vänner. Kram och ha en fin helg
ReplyDeletePretty pic hun
ReplyDeleteGrattis. Få förunnat att trivas på sina jobb och tycka om sina chefer. Och tuff du är som jobbar ensam med 30 grabbar. Jag tycker inte om min chef men jobbet är ok. KramC
ReplyDeleteThis comment has been removed by a blog administrator.
ReplyDelete