Rida på ridskola

D-ponnyn Gina på Färingsö Ridskola

Efter att ha ridit i helgen ifrågasatte jag starkt mig själv varför jag inte har ridit senaste året. Jag mår ju så himla bra av det. Både fysiskt men framför allt psykiskt. Jag älskar stallivet, hästarna och förstås  att få rida. Att både få mysa omkring och att få utvecklas på hästryggen är helt enkelt bland det bästa jag vet. 

Med åldern har insikten att ridning inte är en riskfri sport tagit vid och det finns stunder då jag blir rädd för de stora djuren. Många hästar är helt enkelt inte helt pålitliga som jag som ung ville tro. Förra våren då jag red på ridskola lyckades 3 av en grupp på 10 skada sig. En blev kliven på foten, en blev avslängd under hoppning och landade på nacken och en blev avslängd på ängen när vi galopperade runt och hon landade på ansiktet. Otäcka olyckor alla tre men som tur var gick det bra för samtliga. Men man blev allt mer medveten om att ridning trots allt är farligt.

I början av veckan tog jag i alla fall mitt förnuft till fånga och kontaktade min gamla ridskola igen och jag blev direkt välkommen tillbaka. De är så pass flexibla att jag, för bara en liten ökad lektionskostnad, får rida lite när jag vill utan att behöva signa upp för en hel termin, vilket passar mig perfekt. 

Friheten att numer ha eget körkort och egen bil är obeskrivlig. Jag har sen jag började rida (jag var nog 10 år kanske) alltid ridit på Färingsö vilket ligger ca en timme ifrån stan. I alla år har jag behövt åka tunnelbana, byta till buss, står i köer och sen gå längre sträckor i alla möjliga väderförhållanden för att nå mina hästar. Vilket det så klart har varit värt men det har varit jobbigt. Igår hade jag infartsparkerat bilen vid Brommaplan så när jag kom från jobbet var det bara att hoppa in i bilen och susa ut till stallet. Det var för en gångs skull inga köer heller så jag kom till stallet i god tid, lite över en timme innan min lektion skulle börja, så jag hann både kika lite på förgående lektion, hjälpa till att mocka ett par boxar, ta in några hästar från hagen och lägga ganska mycket tid på att borsta den fina ponny som var min kvällen till ära. Känslan att efter lektionen kunna hoppa in i sin bil och bara swisha hem var helt fantastisk. 

Jag red d-ponnyn Gina och på schemat stod dressyrlektion med fokus på nedsittning och bakdelsvändningar. Kul som sjutton men idag fredag är träningsvärken i benen, höften och ryggen är plågsam, för att inte tala om skavsåren på rumpan och insida knän. Men vad gör man inte för att få rida lite häst :)

xoxo