En dag på hästryggen

Ursäkta bildbombningen men jag är helt lyrisk. Jag har fått rida och kände mig som den lyckligaste tjejen på jorden i den stunden. Hästar och ridning är bland det bästa jag vet och ändå har jag inte suttit på en häst på lite över ett år. Så knäppt.

Igår åkte jag och hälsade på min kompis Lil-Anna som skaffat sig en hästgård utanför Tierp. Det var superskoj! Både att få se hur hon bor (vem drömmer inte om en egen hästgård!?) och att få rida hennes tävlingsponny. C var med främst för att jag inte vågade mig på att köra de 2 timmarna dit och 2 timmarna hem igen helt själv. Planen var egentligen att jag och Anna skulle ridit ut tillsammans men istället red jag själv på banan. Min ridkondition och mina ridmuskler hade hamnat på en icke existerande nivå och jag var nog dubbelt så trött som hästen här passet var klart. Och vi ska inte prata om träningsverken jag har idag... Men det var så fantastiskt kul! Kan inte sluta titta på bilderna och videon som togs :)

Anna och jag möttes under gymnasietiden. Vi hängde i samma gäng men umgicks eg aldrig på tur man hand. Något år senare tog Anna hem en superfin connemara-ponny på foder och hörde av sig och frågade om jag ville bli medryttare, och det ville jag. När connemaran flyttade tog vi hem en ungponny som vi hade hand om i ett års tid. Därefter hade vi hästar i närliggande stall och sågs då och då. Så man kan säga att jag och Anna har lite av ett förflutet hästliv tillsammans. Allt detta var innan jag flyttade utomlands. Nu har jag slutat rida (dumt! dumt! dumt!) och hon har sin alldeles egna hästgård som jag verkligen skulle önska låg närmare Stockholm. Det skulle vara så kul att kunna åka dit och rida regelbundet men 4 timmars körsträcka för en timme på hästryggen är trots allt rätt mycket... 

xoxo