Maria-dagen med familjen

I min familj firar vi namnsdagar. I alla fall ibland. Men för det mesta firar vi bara min namnsdag. En av de fyra namn jag har. Ibland firas även mammas namnsdag, vilket egentligen även är min namnsdag. 

Igår var det i alla fall den stora Maria-dagen och så klart skulle det firas. Jag, min småkrassliga pojkvän och mina föräldrar sågs för lunch i Birkastan. Anledningen till att vi alltid äter på någon av Birkastans restauranger är för min mammas lilla vovve inte vill vara ensam allt för länge så därför går vi till något närliggande ställe varje gång. Igår blev det den relativt nya och populära hamburgerrestaurangen Burgers and Beer. Det var första gången jag var där och  jag fick ett gott intryck av den. Kort och gott ett trevligt ställe med god och prisvärd mat. Efter lunchen hämtade vi vovven och tog en långpromenad i det härliga vädret nere i Karlbergsparken. 

Söndagskvällen med superlugn hemma med thaigryta och Netflix-dokumentär. 

xoxo

Härliga lördag!

Fredagsplanerna gick i kras då C hade ont i magen så fredagskvällen bjöd istället på sushi take away, basa i den öppna spisen, soffhäng och filmen Gone baby gone. Det blev en lugn och mysig kväll och vår sedan länge planerade middag med de nyvunna Italienska vänner blev framskjuten. 

Lördagen bjöd på sol och tänk vad lite sol kan göra för humöret! Bara för att vädret är vårlikt och solen strålar så märker man att folk blir på bättre humör, kryper ut ur sina små hus och börjar leva lite mer. Eftersom vi gick och la oss riktigt tidigt på fredagen var vi uppe med tuppen på lördagsmorgon och åkte först och storhandlade i Bromma för att sedan rulla ner till vattnet vid Grimsta och bara hänga. Vi hann även med en kort promenad men smest satt vi baa vid en stenvägg vid vattnet och njöt av solen vilket var helt otroligt härligt. (Bild 2)

På kvällen var vi hos Laura på hennes inflyttningsfest/ 30 årsfest. 25 glada människor var samlade i hennes nya lilla tvåa och skålade både för att hon blivit ett år äldre och för att hon fått en sån fin lägenhet. Bild 1 är den enda vettiga bild som togs under kvällen och är på mig och Finska Marika som tillsammans med vårt lag tog hem segern i Laura-tävlingen. Så stolta vi var! :)

xoxo

Bodil Malmström - Priset på vatten i Finistére

Senaste veckan har Bodil Malmsten och hennes Priset på vatten i Finistére varit mitt sällskap på lunchpromenaderna och till och från jobbet. Jag har lyssnat på Bodil som berättat om känslan att tröttna på Sverige, om att våga bryta upp, om drömmar om att finna sitt egna paradis och flytten utomlands. Vidare handlar den om Finestére, om tulpan- och pionodlingar, om trädgårdsproblem, om oväntad vänskap och om kulturkrockar. Boken börjar med att understryka att den är påhittad, att bokens  jag inte är Bodil själv och att om det som händer i boken råkar överensstämma med verkligheten är detta bara en slump. Ändå handlar boken om hur det var att skriva just den här boken. Lite förvirrande men listigt.

Det är en vacker bok, skrivet med Bodils underbara språk och rapphet. Men, det är inte mycket av en Maria-bok. Trots att den var fin så tyckte jag den var lite långtråkig. Att jag lyssnade klart på den var enbart för att jag älskar Bodils språk, hennes sätt att uttrycka sig och hennes val av ord. Men förutom det är Priset på vatten i Finistére tyvärr inte min kopp te.

***

Idag är det fredag vilket känns skönt. Det har varit en lite så där vecka tycker jag, i alla fall på jobbet. Och hemma satte vår vän målaren igång med sitt jobb igår så det är lite stökigt även på hemmaplan. Idag på lunchen blir det löpträning och ikväll middag på restaurang med några Italienska bekanta vilket ska bli skoj. Vad helgen bjuder på återstår att se.

Trevlig helg alla söta!

xoxo

Inte så duktigt på att ta det lugnt...

Det var inte länge sedan jag skrev på bloggen att jag känt mig väldigt stressad och skulle börja ta det lugnt. Det höll i sig en dryg vecka. Sen glömde jag bort att ta det lugnt och tutade på i mitt liv precis som vanligt. 

Sedan i helgen har jag varit som mest upptagen. I helgen hann vi knappt städa undan efter ett besök innan nästa kom. Samtidigt fixade vi klart golvet i hallen. Nu i veckan har jag haft extra mycket på jobbet, vi har haft viktiga möten och mer än vanligt att tänka på. Vädret har varit underbart om än lite kallt, så den enda dagen jag inte hade lunchdejt tog jag mig ut på en timmes lång promenad till Djurgården och tillbaka. Både onsdag och torsdag kväll hann jag med träning (dans och yoga) efter jobbet tätt följt av middag med Anna i onsdags och mamma igår. 

Hemma skulle vi lägga renoveringsplanerna på hyllan ett tag för att varva ner lite men så blev inte fallet utan redan ikväll börjar en målare med arbetet att måla om matsalen/vardagsrummet och lilla sovrummet. Vi hade först tänkt göra det själva men sen dök det upp en bekant som till och från extraknäcker som målare och kunde hjälpa oss med det så nu kör vi på det. Fredagens middag, lördagen och söndagens fika med vänner och familj har nu fått omplaneras och vi gör oss redo att leva i kaos några dagar, något jag hatar. 

Ja ni ser, ni blir säkert trötta bara av att höra om mitt fullspäckade schema men så ser den här veckan ut. 

Bilderna är från gårdagens mysiga middag med mamma på Esa Sushi, en sushi-restaurang vid St Eriksplans med otroligt god mat som varmt rekommenderas. 

xoxo

AfHo och Wagamama

AfHo är en aerobics-dansklass inspirerad av afro (Af) och house (Ho) och är en av SATS nylanseringar i år. På hemsidan presenteras klassen som en lättsam dansklass med mycket energi, känsla och driv. 

Igår kväll var planen middag med Anna men eftersom hon slutar jobba senare än mig så hade jag ett par timmar "håltimme" så jag passade på att boka ett AfHo-pass på 45 minuter. Att kalla klassen lättsam kan man nog ifrågasätta. Jag har dansat mycket i mitt liv men nu var det över ett år sedan jag senast tog en dansklass så koordinationsförmågan var lika med noll och konstigt nog även danskonditionen. Jag som förr kunde gå på 2-timmars zumba-event var igår helt slut efter 45 min AfHo. Upp till bevis att danskonditionen är en annan är löparkondition eller spinningkondition. Likaså fick hjärnan sig en riktig utmaning då jag fick kämpa hårt för att hänga med i de enligt dem enkla dansstegen. Men näst intill hela gruppen var medelmåttiga i dans så det kändes okej ändå, och riktigt riktigt kul var det. 

Efter dansen mötte jag i alla fall upp Anna på Wagamama. Wagamama är en asiatisk matkedja jag brukade gå till när jag bodde i London men att den fanns i Stockholm visste jag inte ens om till för bara några veckor sedan. Maten var okej men inget så där jättespeciellt kan jag tycka. Vi satt i alla fall kvar länge, försjönk oss i djupa samtal tills vi insåg att klockan blivit sent och det var dags att åka hem. 

Både dansen och middagen med Anna var väldigt energigivande och jag har sällan känt mig så pigg när klockan passerat elva på kvällen som jag gjorde igår kväll. 

xoxo

Det där med att tävla...

Jag är en riktig tävlingsmänniska. Oavsett vilken tävling jag är med i så går jag all in… Det kan vara allt ifrån sällskapsspel till tävlingar om flest träningspass före midsommar på jobbet. 

Jag tävlar också mycket med mig själv. Sätter upp mina egna mål och hoppas på att övervinna dem. Detta gör jag både på jobbet, med träningen och i privatlivet. På jobbet består mina mål ofta vad jag vill hinna lära mig, alltid inom en viss tid. Och vad jag vill hinna få gjort under en arbetsdag, vecka eller en längre period. I träningen kan målen vara att jag vill kunna springa en viss sträcka på en viss tid, orka lyfta ett visst antal kg på body pump-klasserna eller uppnå en viss vighet på yogan. I privatlivet har jag också en del mål som ofta består i vad jag vill hinna göra. T ex läsa böcker, se klart en serie eller få något speciellt gjort hemma. 

Att vara målinriktad och tävlingsbenägen med mig själv ser jag främst som något positivt, det motiverar och ger mig energi. Men jag vet att det även ligger en del stress i det vilket jag aktivt numera försöker arbeta emot. 

Något jag sällan gör är att tävla med andra. Jag gjorde det mer i tonåren tror jag, men jag tror inte jag någonsin tävlat så mycket med andra. Antagligen för att jag sett mig själv som annorlunda och speciell så det var lika bra att bara tävla med mig själv. Alla mina vänner var långa och blonda och jag var liten och mörk så jag kunde ju knappast vara med i tävlingarna om vem som mättes som längst i mellanstadiet eller vem som fixade den snyggaste sommarblekningen av håret. Jag minns att det var lite en hets om få högst betyg i högstadiet med mycket mer än så tror jag inte att jag tävlat med mina kamrater. Något jag är glad för.

Istället har jag sett mina vänner som inspirationskällor. Min barndomskompis Erika hade alltid så fint hemma så när jag varit där gick jag hem och städade. Förstå vilken bra inspiration hon var! Amanda var alltid så glad så när jag hängt med henne insåg jag vilken energi hennes glädje gav så jag försökte ta efter. Ja det är bara exempel av massor av vänner jag hade omkring mig som inspirerade mig på olika sätt, och gör än idag. Av exakt samma anledningar som då är Erika och Amanda fortfarande förebilder för mig. 

På senare tid har jag sett några avsnitt av den Svenska tv-serien solsidan. Ja jag vet, jag är lite efter. Men jag bodde utomlands när den var som populärast så istället har jag sett några avsnitt nu på senare tid, bättre sent än aldrig heter det ju. Den serien är lite som en parodi på vad jag ser som ganska typiskt Svenska människor. Det är ett evigt tävlande och jämförande med andra. Med en viss överdrift så ser männen till vem som tjänar mest pengar och kvinnorna tävlar om vem som ger sina barn bäst mat. Vem som har finast hus är också viktigt. 

När detta diskuterades på kontoret härom dagen så insåg jag att det inte är så långt ifrån verkligenheten trots allt. Många lägger otroligt mycket tid på att skapa det perfekta hemmet för att kunna visa upp det för vänner och bekanta. Att jämföra sina barn om vem som börjar gå först, utvecklas snabbast eller lyckas bäst i skolan verkar också vara vanligt betingat. Likaså vem som gör de mest exotiska resorna eller har flest högutbildade vänner. Ju mer jag tänker på det ju mer patetiskt blir det. 

För att ta det här ett steg länge så har jag sedan de här diskussionerna börjat tänka till varje gång jag läser en blogg. Vill inredningsbloggarna bara visa upp sina tjusiga hus, barnbloggarna få visa hur perfekta deras barn är eller träningsbloggarna visa hur jäkla duktiga de är som tränar så mycket? Jag vet faktiskt inte! Men jag läser andras bloggar för att jag inspireras av dem. Jag gillar att se bilder på folks fina hem för att jag kan få idéer. Jag gillar att läsa träningsbloggar för att jag får energi. Jag gillar att läsa personliga bloggar för att jag är nyfiken på hur andra lever och once again, inspireras. 

Jag må tävla lite för mycket med mig själv(!) men jag är otroligt glad att jag slipper ödsla energi på att jämföra mig med andra eller ren stress av att tävla mot andra som jag inte har en chans att vinna emot.

xoxo

En helg med många besök

Planerat för helgen var att vi skulle ha två besök vilka har varit bokade sedan flera veckor tillbaka. På fredagen skulle vi bjuda en barndomskompis till mig med man och bebis på middag och på lördagen skulle mina fd kollegor från banken med killar och en bebis komma på middag. Planerna gick i lås och i fredags bjöd vi på smödegsinbakad lax och i lördags gjorde jag storkok av Morbergs lasagne. Utöver dessa två middagsbjudningar kom även C’s föräldrar spontant över på fika i lördags vid lunch och på eftermiddagen plingade det plötsligt på dörren och två av C’s bästa vänner stegade in och hann med en eftermiddagsöl ihop. Igår söndag kom en kollega till C över med kille och bebis och vi bjöd på mer fika.  Så var förra helgen extremt osocial blev denna det motsatta vilket var kul.

Vi har inte hunnit så mycket mer än att umgås med våra nära och kära den här helgen men golvet i hallen har vi i alla fall hunnit göra klart (bildbevis kommer). I övrigt har vi eldat mycket i den öppna spisen, druckit många koppar te, jag har läst bok och färglagt lite i min "målarbok". 

Bilderna är från middagen i lördags vilket jag insåg är de enda tagna bilderna på hela helgen. Jag måste verkligen bli bättre på att ta kort, igen.

xoxo

John Green-böcker och Italienska restauranger

John Green är mest känd som ungdomsboksförfattare och för sin you-tube-kanal.

Hans bok "Förr eller senare exploderar jag" läste jag för ett par år sedan. Jag minns att jag satt på flygplanet ner mot Italien tillsammans med min bästa kompis Cicci och jag kunde inte lägga ifrån mig boken. Det slutade med att jag satt och storgrät, verkligen hulkade, och Cicci fick be flygvärdinnan om servetter för att torka mitt dyvåta ansikte. Jag minns att boken var segstartad, att det tog över 100 sidor innan jag ens tyckte den var intressant att läsa. Men väl inne i boken var den så fantastiskt vacker. Så fin. Så djup. Så romantisk. Och alldeles underbar. Boken blev senare en hyllad film men den har jag inte lyckats se än så länge. Men det är en rekommenderad bok för både ung som gammal.

I veckan läste jag ut ytterligare en bok av John Green, Pappersstäder / Paper towns. Den var lite underhållande, speciell och fin men inte i närheten så bra som Förr eller senare så exploderar jag. Pappersstäder är en ungdomsbok rakt igenom och jag tror att en tonåring kan uppskatta den mycket mer än vad jag gjorde. Språket är kul och enkelt och historien är lite annorlunda men i det stora hela tyckte jag boken var lite seg.

Nu blir det nog inga fler John Green-böcker för min del men jag säger det återigen, boken Förr eller senare så exploderar jag bara måste ni läsa!

Men fredag mina vänner. Så underbart. Jag sitter på tunnelbanan på väg till jobbet och känner mig fortfarande mätt efter gårdagskvällens middag. Jag var ute och åt med två vänner, Eric och Robert, på den populära Italienska restaurangen La Famiglia på Kungsholmen. Jag åt spagetti med salsiccia och svamp vilken var väldigt god men otroligt mäktig. Restaurangen La Famiglia har jag skrivit om på bloggen tidigare här. Det är en otroligt omtyckt Italiensk restaurang i den innersta Italienska kretsen i Stockholm. Är man Italienare här i stan så äter man inte på de trendiga Italienska restaurangerna Il tempo, Trattorian eller Ciao Ciao. Utan det är La famiglia, La vecchia Signora, Capri Due eller ev Il Conte som man går till. Där maten är enkelt Italiensk och tillagad av Italienare. Min egen favorit finns inte med på varken trendiga listan eller Italienska topplistan, men favoriten heter i fall Hosteria Tre Santi på söder!

Idag väntar en ganska arbetsam dag på kontoret, lite träning på lunchen och ikväll myskväll hemma med några vänner plus en bebis.

Önskar er alla en riktigt bra fredag!

xoxo

En lista med 3 saker av olika slag

3 saker jag ser fram emot:
- Sommaren!
- Årets alla (än så länge 4) bröllop vi är bjudna på
- Få börja pyssla i trädgården hemma

3 saker jag gillar:
- Omtänksamma människor
- Mysa med bebisar och djur
- Läsa en riktigt bra bok

3 saker jag ogillar:
- Långvarig vinter och kyla
- Renoveringsproblem
- Egoistiska människor

3 saker jag borde:
- Samla in offerter från målare
- Plugga aktiemarknaden – Vill kunna men orkar inte lära mig
- Sortera bilder på dator och mobil och spara dem på lämpliga platser

3 saker jag blir lugn av:
- Kramar
- Goda vänner
- Yoga

3 saker jag blir stressad av:
- Svårlösta problem
- Köra bil på Essingeleden
- Läskiga och hektiska filmer/serier

3 saker jag är glad över:
- Min underbara sambo
- Min underbara familj
- Mina underbara vänner

3 saker jag saknar:
- Min fina vän
- Italien
- Hästar och ridning

3 saker jag önskar mig:
- Sol och värme!
- Ett körkort
- En robotgräsklippare

3 saker jag ska göra idag:
- Arbeta med revisorerna som kommer att inta mitt kontor idag och imorgon
- Skicka veckans cash flow rapporter till vår treasury-ansvarige i UK
- Gå på fin restaurang med två vänner ikväll

3 saker jag ska göra i helgen:
- Middag med goda vänner både fredag och lördag kväll
- Fixa klart golvet i hallen
- Fortsätta planeringen av trädgården

3 saker jag ska göra i år:
- Mysa massor i vår trädgård
- Åka till Italien
- Förhoppningsvis även åka till London

Bilden är tagen vid Gardasjön för 3-4 år sedan. Time flies...

xoxo

En kväll med viktiga papper

Jag fortsätter på temat fina Stockholmsbiler, denna gång från gårdagens spontana lunchpromenad till Kastellholmen och tillbaka. 

Jag kom senare till jobbet igår än vanligt och hade egentligen tänkt att bara ta en kort lunch men när solen strålade, arbetsbelastningen var relativt låg så fick jag ett enormt sug av att komma ut i solen och röra på mig, så det blev en spontan promenad på nästan en timme. Det var otroligt härligt och än en gång förundrades jag hur vackert Stockholm är sånna där soliga dagar!

Resterande dag var otroligt ospännande. Efter jobbet stod jag i valet och kvalet om jag skulle hänga med kollegorna och se på fotboll på O'Learys eller bara åka hem och vara tråkig. Jag valde att åka hem och bara vara tråkig så det var precis vad jag gjorde. C skulle ha någon release på jobbet så jag såg fram emot en lugn och mysig kväll i min ensamhet. Jag fixade en smaskig nachotallrik till middag och hade Cicci på telefon som middagssällskap. Efter maten tog jag tjuren vid hornen och drog fram en bunt av sk viktiga papper. Dvs papper vi lagt undan för att de är värda att sparas men ingen av oss har sedan vi flyttade in i villan orkat sortera dem. Jag organiserade dem, fixade en pärm med register och satte in dem. Likaså fixade jag en separat pärm där jag sorterade in alla fakturor och kvitton som vi samlat på oss iom alla renoveringar hemma, vilka måste sparas om vi inom fem år skulle vilja sälja villan. På apple-tv'n spelades gamla x-factor uppträdanden. 

Jag gillar ju att organisera och fixa så i slutändan var det ju ett ganska kul projekt så man kan ju fråga sig varför jag skjutit på det så himla länge? Fast det är väl så, alla måsten blir lätt till en börda som man gärna skjuter framför sig, orkar liksom inte ta tag i dem. Men nu ska jag verkligen hålla koll på våra papper kontinuerligt. Hur håller ni reda på alla viktiga papper?

Så spännande var iaf min tisdag...

xoxo