30/08/2008

Tillbaka till verkligheten

Ahh sa harligt det var med semester. Bara gora ingenting hela dagarna. Resan var helt fantastisk och bjod pa allt av det goda; sol, hav, romantik, god mat, trevliga manniskor, promenader, solnedgangar, shopping etc

Vi borjade som sagt i Como, min pojkvans hemstad. Det gick finfint med hans foraldrar och vi blandade vilt engelska och Italienska for att gora oss forstadda. Staden var inte sa stor men sot och mysig och sjon gjorde sitt. Jag vet ju att min pojkvan en dag vill tillbaka hem sa jag holl ett oga oppet om jag skulle kunna tanka mig bo dar och svaret ar nog, ja kanske! Inte for att jag sager det till honom, eller nagon annan men jag tyckte staden hade en mysig atmosfar och sjon gjorde den jattevacker.

Fran Como tog vi familjens lilla smart och akte ner till Toskanakusten, rattare sagt till Viareggio. 5 harliga dagar spenderade vi vid havet, njod av ledigheten, varandras sallskap och sa klart solen. Har i London blir man allt annat an bortskamt med sol sa det galler att passa pa nar man val aker ivag...

Helst ville vi stanna vid havet bra mycket langre men tyvarr gick tiden mystiskt fort och efter bara nagra dagar var det dags att skiljas at. Jag tuffade med taget ner till Rom for att spendera helgen med min farmor med man och Marcello bilade upp till Como igen.

Rom var i mina ogon forandrat. Vet inte om det var for att jag kom mitt i semestertiderna men staden kandes helt plotsligt valdigt smutsig, gamal, omodern och nastan fattig. Varken folket eller butikerna tyckte jag hade den klass de en gang i tiden haft och jag maste saga att jag blev lite besviken. Min farmors man forklarade for mig att Rom star still. Folk har inte pengar sa de investerar inte, de handlar inget, bygger inte om husen och alla som forstar nagot om ekonomi inser ju da vilken ond cirkel de hamnat i. Pengarna behover ga runt for att ekonomin ska fundera, man maste renovera husen for att byggarna ska fa jobb, man maste handla klader for att butiker ska kunna halla oppna etc Ja Italiens ekonomi ar ett stort fragetecken for mig och den som kan forklara for mig hur de ska lyckas vanta uppat igen ar valkommen...

Sista dagen, pa vag till flygplatsen var jag med om rena rama mardromssernariet. Jag var 4 timmar tidig pa vag till flygplatsen med det snabba Leonardo expresstaget, vi hinner ca 10 minuter utanfor Rom da taget stannar vid en ode station. Eftersom ingen information ges i hogtalarna gar folk av taget och fragar konduktorerna vad som sker men de kunde enbart saga att det var elektriska problem nagonstans och att vi hade rod signal. Efter ca en timme borjar folk tappa talamoden, alla var inte lika tidiga ute som mig men konduktorerna bara satt utanfor taget och rokte sina cigaretter. For att gora en valdigt lang historia kort, stog taget stilla i nastan 3 timmar och jag kom till min check in 5-6 minuter fore den stangde. I ett vanligt land skulle ersattningsbussar tillkallats men har fanns varken bussar eller taxibilar pa mils avstand. kandes som att vara i ett i land nagonstans laangt langt borta och inte i ett av EU's ledande lander... Att komma tillbaka till London kandes som att aka 30-40 ar fram i tiden.

Kommer tillbaka med ett enormt skrivsug och vet inte vart jag ska borja... Far iaf halla mig till en annan dag for nu ska jag ut i solen. Kan ju tankas vara arets anda varma o soliga dag sa bast att passa pa.... =D

xoxo

No comments:

Post a Comment

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...