Höstdag

Jag vet inte riktigt om jag tycker om hösten. Egentligen är jag ledsen för att sommaren är slut, värmen försvinner och dagarna blir kortare. Men samtidigt tycker jag hösten är vår vackraste årstid, jag älskar färgglatt och det finns inget finare än en solig höstdag när träden är alldeles röda och gula. Jag tycker även att det är mysigt att börja ta fram levande ljus igen och att få sitta inne med gott samvete. I övrigt har inte hösten så mycket gott att komma med.

Idag jobbar jag hemma. Det sker allt oftare sen Gino flyttade in då jag tycker han har rätt till lite mer sällskap än bara mornar, kvällar och helger. Sen är det även skönt att jobba hemma ibland, få jobba på utan att bli avbruten stup i kvarten av kollegors frågor. Det lät hårt, jag skulle aldrig vilja ha ett jobb utan kollegor men nån gång i veckan så där jobbar jag gärna själv och tar ikapp lite jobb. 

På lunchen blev det en powerwalk på den vanliga rundan ner till Råcksta träsk och tillbaka, det tar lite över en halvtimme och är otroligt fint. Med FAR-podden i öronen njöt jag av en D-vitamin boost i solen, de vackra färgerna och stillheten i skogen. Imorgon är det in till city och det jäktiga Stockholmslivet igen. Älskade kontraster!

xoxo

Överraskningsmiddag för den bästa

Jag har gift mig med en man som inte gillar presenter. Till viss del kan jag hålla med honom att man i den här åldern köper det man vill ha och får man presenter är det ofta något som blir liggande på en hylla eller i garderob. Men någonstans inom mig bor ett barn kvar som ändå tycker om att öppna paket vid jul och födelsedag och än mer tycker jag om att ge bort saker. 

Förra året gav jag C en ost & vin-provning och en bok i samma tema. Boken används som inredningsdetalj och provningen har vi bokat i december, 1,5 år efter att presenten gavs bort. Okej, jag förstår vinken! Så i år blev det ingen present men eftersom jag ville ge honom något så fick det bli en överraskningsmiddag med mig och fyra av sina bästa vänner på Bistro Ruby i Gamla stan. En toppenkväll och Toffe blev så glad! 

xoxo

Avslutningsfest för bästa kollegan

I 2,5 år jobbade vi ihop. Första 3 månaderna var vi tre på avdelningen, jag, J (han högst upp i mitten) och en kvinnlig kollega. Sen blev det bara vi två kvar.

På pappret var han min chef men redan efter några månader släppte han den “vanliga” ledarskapsstilen och lät mig istället förstå att vi arbetade ihop som kollegor mot ett gemensamt mål. Aldrig tidigare har jag känt mig så delaktig och motiverad av mitt jobb som det senaste 1,5 året på Atex. Gemensamt har vi lyckats bygga upp ett finanshuvudkontor där vi idag är sex personer. Men resan hit har inte alltid varit enkel, vi har tagit oss igenom otroligt mycket stress, press och motgångar vilket i perioder varit tungt. Men vi har samtidigt haft väldigt mycket kul.

På mitt bröllop berättade J's flickvän för flera av mina vänner om hur mycket han och jag hörs och ses. Hon sa att vi knappast nöjde oss med att jobba tätt ihop hela dagarna utan att vi knappt hann hem innan vi slängde oss på telefonen för att ringa eller sms’a varandra. Hon förklarade att vi använde kvällar och helger till att diskutera, analysera, spekulera och argumentera om jobbet. Trots att vi enligt mig inte har hörts riktigt så mycket hade vi en väldigt nära, öppen och konstant kommunikation vilket jag tror har hjälpt oss att stötta, peppa och motivera varandra genom både med- och motgångar. 

Vår relation är konstig, speciell och framför allt unik. T ex det faktum att jag och J alltid delade på det mesta, det finns sällan ett mitt eller ditt utan allt är vårt. T ex om skalar den ena en mandarin eller apelsin så delar vi den alltid på två och ger bort den andra halvan. Har vi varit ute och ätit så beställer vi gladeligen in en cola och ett glas vin, ställer dem bägge i mitten och delar på båda. Maten på tallrikarna är gemensam, eller rättare sagt, maten på min tallrik är gemensam, J äter upp sin egna och hugger sedan direkt in på min. 

Men även på jobbfronten har mycket varit gemensamt och vi har ställt upp och hjälpt varandra i vått och torrt. 

J blev en av de personer som kan göra mig irriterad för nästan ingenting. Men samtidigt är han även en dem som allra enklast kan göra mig riktigt glad. För en tid sen fick jag frågan, om jag skulle tvingas åka till en öde ö, vem av dina vänner skulle du ta med dig och svaret blev J. Jag vet att vi kan samarbeta, vi kan gräla utan att bli ovänner och vi kan enkelt roa oss tillsammans. 

Det här var stora delar av mitt avslutningstal jag höll igår på avtackningen. Kvällen bjöd sen på middag på Bistro Ruby med ett stort gäng och sedan gick vi vidare och dansade (!) på Engelen. Kan inte minnas när jag var ute och dansade senast men himla skoj var det! 

xoxo

Myshelg med bästis

I helgen har Cicci varit här med sin lilla Leo. Hennes man skulle iväg på en grabb-fiske-resa så vi tog tillfälle att ha en hel-lång-helg tillsammans. Det blev mycket bebismys, lite idol, lite film, långpromenader och massa gott. Cicci fick även lite egentid medan jag och lilla Leo fick några timmars promenad, lek och mys-tid ihop. Önskar såå de bodde närmare så det skulle vara enklare att ha sånna här kvalitetstidshelger oftare...

xoxo

Shakti yoga

Jag har länge älskat yoga, både som träningsform och som avkoppingsmetod. Jag har testat många yogaformer och yogastudios i både Sverige, Italien och London men den senaste tiden tränar jag enbart på Sats. På sats finns över 5 olika typer av yoga och flera av instruktörerna är väldigt duktiga men det går ändå inte att jämföra att träna yoga på ett stort träningscenter som Sats i jämförelse med en liten trevlig yogastudio. Bara det att man hör den dunkande musiken från gymmet bredvid tar bort en del av njutningen. 

Jag har flera gånger följt med Peter till hans yoga-studio Shakti Yoga på söder och stormtrivs. Yogan är på ganska hög nivå och jag får träningsmässigt kämpa ganska hårt för att ta mig igenom klassen. Sen är det lugnet jag känner bara jag kliver in på studion där man möts av stillhet, lågmälda och vänliga människor, gott te, mjuka soffor och toppenbra utrustning. 

Tyvärr ligger Shakti Yoga lite fel på kartan från både mitt jobb och mitt hem men jag kommer ändå fortsätta att gå dit då och då. 

xoxo

Tjejhelg i Borås

Kom precis hem från en långhelg nere i Borås hos fina Johanna. Hennes sambo är bortrest i över en vecka så Johanna var ensam med två barn under två år så jag tyckte det var läge att åka ner och hälsa på min fina vän, min guddotter Olika och lillebror Bea. 

Det var fullt ös hela helgen om man säger så. Vi har lekt, myst, läst sagor, lagat mat och så har jag och Johanna fått en hel del kvalitetstid ihop också. Superhärligt. 

Bilderna ovan är från sommarstugan där vi spenderade en dag, så otroligt fint. Där fick lill-Bea och jag lite tid ihop medan Johannas föräldrar hade hand om Olika och Johanna själv fick vila några timmar. Livet som mamma verkar mysigt men väldigt tufft emellanåt....

För att komma till och från Borås fick jag köra massor av bil. Det var första gången jag körde över 3 timmar bil själv i sträck vilket var lite av en over my confort zone men det gick över förväntan. I love mitt körkort!

xoxo

Avslutningsmiddag för Calle

Jag jobbar på ett ganska litet företag med knappa 30 personer på Stockholmskontoret vilket gör att det blir väldigt familjärt och trevligt. I och med detta blir det väldigt tråkigt när någon slutar, framför allt de man står närmast. 

Härom dagen hade vi avslutningsmiddag för bästa Calle. Vi har ingen riktig HR avdelning hos oss utan jag och Calle har tagit den biten i egna händer och försökt styra upp företaget. Calle har varit den där personen som fått en att stanna upp och andas när det har varit som stressigast, som hjälpt till när man behövt hjälp och som bara varit en positiv, genuin och trevlig kollega med väldigt sunda värderingar. Kommer sakna han massor. 

xoxo

Välkommen till familjen Gino!

Vi har skaffat katt! En liten Gino välkomnade vi för lite över en vecka sedan och jag är redan upp över öronen förälskad. Jag har drömt om ett husdjur sedan jag var barn, fick pälsdjursallergi och var tvungen att lämna bort vår dåvarande katt. 

Gino är en Devon Rex vilken ska vara en allergivänlig ras och än så länge känns det helt ok. Peppar peppar. 

Jag är en stor djurvän och mår så väldigt bra av att ha djur i mitt liv och det känns så himla kul att ha en egen liten misse hemma. 

xoxo

Leos namngivningsdag

Finaste Leo och bästa Cicci. Ni har båda fått utstå så mycket mer skit senaste året än vad många skulle orka. Ni har bägge gjort det med leende på era läppar och med ett hopp som sa att självklart skulle ni klara det! Och det har ni gjort. Idag firade vi Leo på hans namngivningsdag och ni bägge strålade av lycka när vi omringades av familj, massor av vänner och högar av paket. Vi alla beundrar er styrka och jag tror ni kunde känna vilken kärlek som fanns runt er där idag. Jag önskar er ett liv fullt av lycka där jag kommer finnas vid er sida nu och för alltid!

xoxo

Robbie Williams på Tele2

Hur kan man bättre avsluta sin semester än att gå med vännerna och se undernara Robbie Williams. Jag har tappat räkningen men jag tror att jag sett honom live 5 gånger nu. 

Jag minns första gången jag såg honom live, på Roskildefestivalen år 2000. Jag stod allra längst fram och 15 min i konserten blev trycket bakifrån så hårt att jag svimmade. Jag vaknade någon minut senare och låg på andra sidan stängslet med en vakt och en sjukvårdare över mig. Jag var ivig att få komma tillbaka till publikhavet och när jag vägrade gå och ställa mig längst bak (jag hade väntat framför scen i timmar före konserten) så lyfte vakten tillbaka mig till min plats och stod hela konserten och såg till att ingen puttades bakifrån. Underbara minnen. 

För några år sedan såg jag Robbie på stora San Siro-arenan i Milano. En enormt stor utomhus-arena, det var mitt i sommaren, en ljumen sommarkväll och en publik av en annan rang. Aldrig har jag hört så många människor sjunga med, så högt, i varenda låt. Stämningen var bättre än bäst och jag minns hur jag njöt är jag och min kompis Matteo stod där med armarna om främmande människors axlar, ylade Robbie-låtar och såg solen gå ner bakom arenan. 

Riktigt så pampigt som bägge dessa minnen har ingen av Robbie-konserterna någonsin varit i Sverige men ack så härligt det är ändå att få vara på plats, med goda vänner och se en av mina absoluta favoritartister. Robbie Williams är en entertainer av ett annat slag och har varenda gång lyckats leverera bra musik, en underbar röst, överraskningar och en bra show med en personlig touch och den här gången var inget undantag. 

xoxo