Då var det dags igen för den årliga Oulu-resan, för fjärde året i rad. Tidigare år har jag åkt tillsammans med min kollega (numer ex-kollega) Johan men i år fick jag ta hela revisionspaketet i egna händer. Det är första gången som jag varit ensam ansvar för en revision och jag var väldigt nervös inför det. Lika nervös var jag för att flyga, som vanligt, och det blev inte direkt bättre när jag fick se propellerplanet jag skulle flyga med. Men flygresan gick bra och lika så revisionen. Jag var näst intill överdrivet väl förberedd och vad revision än frågade efter hade jag redan det förberett för honom. Så går det när man är en person med ett enormt kontrollbehov och en ständig rädsla för att misslyckas, då lyckas man helt enkelt.
Det var så klart inte lika kul att resa ensam som med en vän/kollega men det var ändå lite mysigt att ta en promenad på kvällen och gå ensam på Mexikansk restaurang. Jag går aldrig ensam på restaurang så det kändes lite exklusivt.
Så klart hade jag valt hotellet med den bästa frukostbuffén så på morgonen var jag uppe med tuppen för att få avnjuta denna innan jag skulle förbi det Finska kontoret och ha ett möte med kontorschefen, innan det var dags för mer revisionsjobb. Flygresan hem var skakig och jag var inte helt nöjd men när jag väl landade på Bromma flygplats började jag gråta av lycka. Lycklig över att flygresan gått bra, över att jag klarat revisionen, över att jag har så fantastiska kollegor - även i Finland och lycklig över att vara hemma igen. Lycklig även för att jag älskar mitt jobb men ledsen över att jag om bara någon vecka ska sluta på det här jobbet. Tänk vilken berg och dalbana livet bjuder på...
xoxo
No comments:
Post a Comment