Gott Nytt År

Årets sista dag är kommen och här hemma flyter förberedelserna inför kvällens partaj på för fulla ös. Jag och C ska fira in det nya året med 11 av våra vänner och planen är en 8-rätters middag, lekar och dans. 

Jag började dagen idag med att fundera över det gångna året. Vad har jag uppnått? Vad har varit bra? Vad har varit mindre bra? Sammanfattningsvis skulle jag säga att det har varit ett ganska medelmåttigt år. Det har bjudit på en hel del väldigt bra stunder men även en del sjukdom och sorg. 

Jag kommer framför allt minnas 2016 för året för två goda ting; att jag tog körkort och att jag förlovade mig. Jag kommer även minnas flera härliga resor, vänners fantastiska bröllop och året då min bästa kompis Cicci fick sin lilla pojke. Även karriärmässigt har det gått framåt då jag sen i somras vid sidan av min redovisningsroll börjat jobba deltid inom treasury och har fått den tjusiga titeln group cash manager. 

Det finns även en hel del tråkigheter jag skulle kunna börja rabbla upp men jag väljer att inte göra det. Människan är en sån fantastisk varelse att den för det mesta sorterar bort tråkigheter och väljer att mestadels minnas de bra tingen och det vill jag göra med 2016. 

Jag vill önska er alla ett riktigt gott nytt år och jag hoppas från hela mitt hjärta att 2017 ska bli ett riktigt bra år!

xoxo

Julmys med familjerna

Det går lite trögt med bloggandet på senaste men delar i alla fall här lite bilder från helgernas mysstunder med våra familjer. 

I år firade jag och C julafton med mina föräldrar. Det blev en lugn, mysig och rolig dag hemma hos oss. Vi åt som alltid massor av gott, såg Kalle Ankas jul, skålade nubbe och bara tog det lugnt. Det var första gången jag firar jul hemma hos mig själv och det kändes vuxet. Dagarna innan hade jag bakat lussekatter, gjort två sorters knäck och griljerat skinkan och på självaste julafton lagade vi lamm i ugn, potatisgratäng och allt det där andra som man bara ska ha på julbordet. 

På juldagen bilade jag och C ner till Linköping där julfirandet fortsatte med C's föräldrar och syster med man och barn. Det blev ytterligare två dagar fyllda med god mat, lekar, spel och mys. 

Det må ha varit en kort jul, bara tre dagar, men väldigt bra dagar. 

xoxo

Julfester, Kentkonsert och annat smått och gott

Som ganska väntat bara flyger december fram med stormsteg. Idag är det redan fjärde advent och december har hitintills bjudit på massor av skoj samtidigt som det lite känns som jag lever under en konstant stress både hemma och på jobbet. Inte ens enda julklapp har jag köpt heller. 

Ovan är två bilder från årets personaljulfest. I vanlig ordning stod jag för planeringen och i år valde jag ett traditionellt julbord på Järntorgspumpen i Gamla Stan. Innan julbordet anordnade jag ett musik-quiz på kontoret och bjöd på glögg och pepparkakor. Efter julbordet gick vi vidare till en hårdrocks-bar och kvällen avslutades sent. Trots att maten på Järntorgspumpen inte var av det bästa slag så var kvällen lyckad och jag tror de flesta var nöjda. Det här var förra torsdagen.

Förra helgen bjöd även på två supermysiga jultillställningar. På lördagen var vi på den årliga Lucia-middagen hos vänner i Västerås. Det är tredje året i rad jag är med och det är alltid lika trevligt. Det är goda vänner till oss som vi inte träffar alls ofta och därför blir Luciatraditionen extra härlig. Vi sov över i Västerås och på söndagen åkte vi direkt till ett supermysigt glöggkalas ute på Färingsö här i Stockholm. Verkligen en superjulig, social och mysig helg men samtidigt undrar jag varför allt ska ske samtidigt. December är knökfullt med mysiga tillställningar medan hösten mest är grå. Borde man inte sprida ut allt julmys lite mer?

Nu i torsdags var jag, C och några fler och såg Kent på Tele2 arena. Den otroligt omtalade avskedsturnén visade sig nå långt över mina förväntningar. Jag är inget riktigt Kent-fan men uppskattar flera av deras låtar och texter men jag hade aldrig kunnat föreställa mig vilken stämning de skulle kunna skapa. Att publiken bestod över närmare 40 000 åskådare gjorde i och för sig sitt men sceneffekterna, låtvalen och sången var verkligen riktigt bra framförda. 

I fredags var det dags för mer kalas på jobbet. En kollega ska sluta och jag hjälpte honom att dra dra ihop lite folk för en liten avskedskväll. Vi började med att fixa färgglada drinkar på kontoret och gick sedan till restaurang Niklas för en riktigt god middag. Därefter blev det lite öl på Swedish Brewings egna bar Beer and bubbles. Kollegan som ska sluta är en av de jag kommit närmast på kontoret så jag är allt annat än glad att han går vidare men vad ska man göra...

Igår hade jag mitt årliga tjej-glögg-mys hemma. Jag bakade lussekatter på morgonen och hela eftermiddagen mös jag ihop med tjejerna. Vi blev färre än vanligt men det blev en kul mix folk och när sista tjejen packade sig hem gick jag nöjd till sängs.

Idag är det fjärde advent och vi har haft en riktigt slö dag här hemma. Jag är hundvakt vilket nog är tur då lilla vovven fick mig ut på både en härlig morgonpromenad och en långpromenad vid lunch. Livet i förorten bjuder, som ni ser på bilden ovan, på riktig halkbana idag och man får verkligen ta sig fram försiktigt men vädret har varit riktigt härligt med någon enstaka minusgrad och sol. Mindre än en vecka kvar till jul och jag tror och hoppas att veckan som kommer ska bli lite lugnare både på jobbet och hemma. Några enstaka julklappar ska införskaffas, maten ska lagas och sen ser jag fram emot en mysig julhelg hemma. 

xoxo

Förlovningsmiddag

I lördags hade vi varit förlovade i en vecka! Tänk vad fort tiden går. Det firades med att jag satt och jobbade stora delar av dagen och C fortsatte renoveringen av tvättstugan. 

Nej, den här helgen har inte varit någon topphelg. Jag har faktiskt mest jobbat eller stressat över jobbet. C var tvungen att åka ner till båten där det för 100e gången blivit något problem. Med andra ord blev det inte mycket tid över till så mycket kul, som till exempel kolla på ringar som vi planerat. Men vi hann i alla fall julpynta hela huset vilket var mysigt. Och börja se en ny serie på HBO, Westworld. Någon som sett den? Lite speciell men rätt spännande.

Den tråkiga helgen avslutades i alla fall på ett trevligt sätt. Pappa bjöd in mig, C, min mamma och C's föräldrar till förlovningsmiddag hemma hos sig. Vi är nu alla familj vilket känns fantastiskt kul. 

På schemat den här veckan står mestadels jobb och kollegor. Vissa veckor blir det så helt enkelt. Men i helgen väntar i alla fall massvis med mys och det ser jag verkligen fram emot.

xoxo

Ett par dagar i Lund

I början av veckan var jag och C nere i Lund. Min bästis är inlagd på sjukhuhs och jag kände ett starkt behov av att få träffa henne så det var bara att tuta och köra de 60 milen det är dit ner. Ibland uppskattar jag inte hur stort vårt land är... 

Det var två väldigt intensiva men väldigt bra dagar nere i söder. Vi fick träffa min bästis lille nyfödding som ännu ligger på neonetal och jag blev så klart dödskär på studs. Så liten, och såå söt! Jag fick även lite egen tid med bästis vilket vi bägge behövde. På kvällen bjöd jag och C ut bästis man ut på middag, åt Italienskt på restaurang Vespa och satt och småpratade i massa timmar. Tog även en kvällspromenad runt centrala Lund. 

Även på morgonen dagen efter blev det mer promenader och Lund visade upp sig från sin bästa sida med strålande sol. Jag har varit i Lund förrut och tycker väldigt mycket om staden. Helt klart en stad jag skulle kunna tänka mig bo i. Jag och bästis mamma hittade ett supermysigt fik där vi drack te och åt bullar och där vi pratade inte bara med varandra utan även andra gäster och ägaren. Händer ju sällan i Sthlm att man kliver in på ett café och man börjar prata med de andra besökarna men här verkade det helt normalt. Tänk vad Sthlm har att lära från småstäderna... 

Men som sagt snabba men bra dagar nere i Lund och jag tror mig vilja åka ner dit rätt snart igen. Det här med lång distans mellan mig och de jag älskar har jag verkligen fått nog av. Kan inte bara alla bo här i Råcksta, livet vore så mycket enklare då :) 

xoxo

Jag är kvinnan som friar!

Jag gjorde det! Jag friade. Och han sa ja! 

Jag och C har varit tillsammans lite över 2,5 år och relativt länge har vi båda insett att vi hittat rätt. We are ment to be. Vi flyttade ihop när vi bara dejtat/varit tillsammans i ett halvår och strax efter att vi firat ett år ihop köpte vi hus ihop. Någon gång i sommras tyckte jag att det var dags att börja tänka på vidareutveckling och vi började sakta spåna och smått planera bröllop. Men vi var inte förlovade. Traditionell som jag är fanns det inget annat på kartan än att han, mannen, skulle fria. Han tyckte att det vore roligare om jag friade och så har vi skämtat lite fram och tillbaka en tid nu. 

Men sen för några veckor sedan bestämde jag mig för att ta steget, jag skulle fria. Helt plötsligt kändes det som en kul grej att vara första tjejen i gänget som faktiskt friar till min kille. Alla andra par vi känner har antingen tagit gemensamt beslut eller så har mannen friat. Jag känner ingen tjej som friat men istället känner jag många tjejer som väntar eller väntade väldigt länge på att deras män skulle fria till dem, dvs som vill gifta sig men utan att ta frieriet i egna händer. Var tog jämnställdheten vägen? Men jag förstår dem, jag skulle också ha tyckt det skulle ha varit otroligt romnatiskt C skulle överraskat mig med en ring på någon speciellt utvald plats. Men lika glad blev nu istället C när jag överraskade honom med en ring på en av mig noga utvald plats.  

Om jag ska vara helt ärlig så friade jag med platsringar. Jag och min kompis Anna var för ett par veckor sedan ute en hel lördag och kollade ringar men först och främst kunde jag inte bestämma vilken ring jag skulle välja till mig själv och för det andra kunde jag inte få ringarna tillräckligt fort så det fick bli plastguldringar istället. 

Platsen jag valde är en av C's favoritplatser på jorden. En utsiktsplats precis intill hans sommarstuga på Gullholmen/Orust. En plats han både tillsammans med mig men framför allt själv har återvänt till ett flertal gånger varje gånger han varit nere, och detta har han tydligen gjort i massvis av år. Platsen erbjuder ofta helt sagolika solnedgångar och lördag den 7e november var inget undantag så det var inte svårt att locka ut C dit när det var dags. Vi gick upp på kullen och stod där i nästan en halvtimme innan jag kläckte ut mig frågan. Jag hann till och med bli nervös. Han blev både förvånad och rörd men sa omedelbart ja. Så nu är vi förlovade och pratar lite lätt om bröllop nästa sommar. 

Gullholmsvistelsen var denna gång väldigt kort, bara två dagar, men otroligt mysig och intensiv, som alltid. Efter Gullholmen åkte vi sedan vidare mot Skåne men mer om det i nästa blogginlägg.

xoxo