Snäll och ärlig eller bara dum?

Imorse, pa vag till jobbet, passerade jag som vanligt stressiga Waterloo station. Jag spanar upp pa taginformationsskylten och ar precis pa vag att springa mot mitt tag da jag ser en man precis framfor mig ta upp sitt tagkort ur fickan och ur ramlar ocksa en £20-sedel. Alla ar sa stressade att hinna med sina tag sa ingen annan veckar se det. Tanken slar mig, wow, de pengarna behover jag! Jag gar fram till sedeln tar upp den och utan reflektera over det springer jag efter mannen och sager "sorry Sir, you lost this". Han kollar forvantat pa mig och kanner sedan efter i fickan och inser att det faktiskt ar hans pengar. Han tackar och fragar om han far bjuda pa en kaffe. Jag avbojder och gar till mitt tag.

Det ar 4e gangen sedan jag borjar ta tagen fran Waterloo som jag aterlamnar upphittade pengar. Vid de 3 tidigare tillfallerna har det varit planbocker jag hittat och lamnat in. En av gangerna hittade en tjock planbok pa taget jag kom med fran jobbet. Jag fragade de som fanns i narheten om nagon sett vem den tillhorde men ingen visste nagot. Jag tar med mig planboken och lamnar den till konduktoren av taget. Da kommer en av mannen jag tidigare fragat om han visste nagot om planboken fram till mig och sager, "du ar snall och arlig men till vilken nytta? nu kommer konduktoren lansa planboken pa alla kontanter som du sakerligen skulle haft battre nytta av...." Har tankt mycket pa det sen den handelsen.

Jag kanner mig snall och arlig men samtidigt dum i huvudet! Men om arligheten ska fram sa ar det ett av mina motton i livet "behandla andra som du vill att de ska behandla dig". Om jag tappade min planbok skulle jag onska att de lamnade in den och darfor gor jag det sjalv... dumt?

xoxo