Lyssna

En annan bra anledning att ha en blogg ar att man kan “skriva av sig”. Jag menar, fa ur sig det som tynger an, diskutera det med sig sjalv (i brist pa annat) for att sedan forhoppningsvis slappa det och ga vidare.


Jag rakar ha en pojkvan som ar jordens samta pa att lyssna. Forsoker jag beratta nagot sa anbryter han mig mitt i en mening och foreslar vad vi ska ata till middag eller vad vi skulle kunna hitta pa senare pa kvallen.


Jag tror att jag har ett nastan overdriver behov av att prata. Alskar att komma hem trott efter jobb och traning och vid middagsbordet beratta onodiga saker som vem som spilde ut kaffet imorse, vem som brakade med vem, vad chefen sa som gjorde mig sa arg och vad vi gjorde pa danslektionen. Kan pa satt och vis forsta att det ar ganska trakigt att lyssna pa sant “karringsnack” (som en kompis sa fint kallar det) men samtidigt, om det far mig att ma battre, ska det da vara sa svart att offra 10 minuter at att lyssna pa det? Han behover ju inte mer an hmm’a till svar egentligen.
Sen finns ju vannerna! De otroligt viktiga vannerna som jag vet att jag alltid kan vanda mig till men som jag egentligen inte vill besvara med mina sma problem. Hur som helst har jag kommit pa mig sjalv att jag pratar om olika saker med olika vanner. Nagon av mina vanner ar mer insatt i min jobbsituation och kan komma med rad o tips. Nagon annan vet i stort satt allt om mig o pojkvannen och jag kan alltid vanda mig till henne om nagot irriterar mig eller om jag kanner mig forvirrad (hander ganska ofta). Sen har jag mina gamla vanner borta i Sverige som jag kant i over 20ar. Dessa underbara vanner som dessvarre de senaste aren, nar jag bott utomlands, inte blivit superinsatta i mitt vardagsliv men dagen det upstar problem pa riktigt ar det dem jag vander mig till da jag vet att de alltid finns dar for att lyssna och ge rad.


Ps. sorry for stavfel, gramatikfel och felskrivningar. Har dessvarre varken svenska bokstaver eller svenskt rattstavningsprogram pa mina datorer.

xox