När jobbet tar över ens liv

Nu börjar jag bli lite less på mitt jobb... För att inte tala om vad min sambo, våra föräldrar och mina vänner tycker om mitt jobb som ständigt kommer i vägen för allt annat i mitt liv.

Den här våren har varit speciell och jag visste att det skulle bli mycket och såg fram emot det. Jag och min chef har sedan länge planerat hur vi skulle sätta upp finanshuvudkontoret här i Stockholm, rekrytera nya ekonomer, sätta upp nya processer och få ordning på allting. Och allt detta har vi gjort och det har varit en otroligt spännande och lärorik resa. Vi har fått resa mycket, träffa mycket folk, jobbat långa dagar och lära oss massor av nytt och trots att det har varit stressigt har jag tyckt att det har varit väldigt kul.

Den här veckan var utlovad som en lugn vecka. Min chef och hans chef skulle båda på semester och ansvaret för avdelningen vilade lugnt på mig. Vi skulle sakta förbereda bokslut och jag skulle ha kvällarna till bröllopsplanering. Men så blev inte fallet.

I slutet av förra veckan fick vi veta att bolaget blivit uppköpt och den här veckan visade sig bli den stressigaste i min karriärs historia. Det är ingen vits att jag går in på detaljer men jag har jobbat snudd på dygnet runt för att trolla fram de siffror som krävdes och för att täcka för de semesterlediga.

Många frågar varför jag gör det, varför jag bara inte säger ifrån och jag har nog inget riktigt bra svar på det. Min lojalitet till mitt företag är enorm och jag känner en enorm delaktighet i vad som sker och jag tror det är anledningen till att jag ger mitt allt för att det ska bli så bra som möjligt.

Idag är det lördag och jag ska strax iväg och prova min bröllopsklänning en sista gång och sen blir det några timmar på kontoret igen.

xoxo