Sommarkänslor

Tänk om Sverige skulle ha en lite längre sommar... Bara en eller två månader längre eller så. Värmen och ljuset ger en ju så mycket glädje och energi och man märker att folk mår bättre. Folk rör sig mer. Socialiserar mer. Är ute mer. Och tittar mindre på tv. Exakt den livsstil jag vill ha och tror att de flesta mår bra av. 

Senaste veckorna har varit hur sköna som helst. Förutom all stress jag konstant har efter mig på jobbet och i planeringen av bröllopet så tycker jag det är så fantastiskt skönt att sommaren är här. Det känns som jag gör så mycket mer av min tid. I veckan som har varit så hade vi en planerad aw med kollegor och ex-kollegor. Vi förflyttade oss mellan uteserveringar på söder och hade det hur gött som helst. Nästa kväll drog min chef med mig på en invigningsfest på Östermalm och när vi väl kom därifrån var det min tur att dra med honom ner till Mälarpaviljonen för att möta upp lite folk. Hela kvällen var 100% spontan och hur kul som helst. Igår fredag blev nästa spontana kväll den här veckan. Jag hann precis komma hem från jobbet innan C's kompis ringer och meddelar att han tänkte köpa med sig lite gott kött och komma över och grilla och poff, 20 min senare var han på plats och vi satt på verandan långt in på kvällen och mumsade i oss gottigheter. Sånt här händer bara på sommaren, hur konstigt det än är. 

I helgen har vi istället bara varit hemma och fixat på tomten. Vi har grävt, planerat, planterat och svängt flera vändor till plantagen och Bauhaus. Jag blir mer och mer kär i att ha villa och numer vill jag inte ens planera mina helger utan vill bara kunna lulla omkring på min tomt och fixa det som kommer mig för. Underbara villaliv. 

Sociala veckor och lugna ensamma helger är min nya livsstil. Det som kommit i kläm senaste tiden är träningen, tyvärr. Men sånt är livet, ibland hinner man inte med allt man vill helt enkelt.

xoxo

Bröllopsplanering

Det är mindre än två månader kvar till bröllopet och jag tror att det är dags att börja planera. 

Vi förlovade oss i november men inte förrän slutet av januari bestämde vi oss för att gifta oss 2017 och först i februari började vi leta lokal. I början av mars bokade vi vår lokal och i slutet av månaden hade vi färdigställt en gästlista och påbörjat inbjudan som gick ut i början av april. Sedan dess har det på grund av mig ständigt på resande fot stått helt stilla och nu inser jag att det bara är två månader kvar. 

Jag köpte några bröllopstidningar när jag var i England och började kika på en to-do-list som tidningen bjöd på. Den innehöll 90 punkter och började med det som skulle göras 12-18 månader före bröllopet. Sen kom massvis av punkter för 9 månader före och därefter än fler för 6 månader före. 2 månader före skulle det mesta vara klart men man skulle börja dubbelkolla allt. Vi är inte riktigt där än kan jag lova. Jag tycker tidningen överdrev sin lista åt sitt håll men jag är väl medveten om att jag och C är extrema åt andra hållet. 

I helgen var vi i alla fall nere på Mauritzberg, träffade deras bröllopskoordinator och provsmakade middagsmenyn som nu är färdigställd. Ett steg på vägen. Vidare så har min vän/ tärna Johanna funnit oss både en solist till kyrkan, valt låtar år oss, fixat en DJ som ska underhålla festen och tipsat om en fotograf som även kan smink och hår. Vilken stjärna hon är Johanna! En annan kompis hjälper oss med allt tryckmaterial. Och flera vänner stöttar och tipsar om allt möjligt vi kan behöva. Än så länge har vi inte riktigt kommit igång själva men något som är säkert är att det kommer bli en fanatisk dag eftersom vi har så många fantastiska vänner runt oss som även kommer finnas med på bröllopsdagen!

xoxo

Kvinnligt sällskap

I två år har jag arbetat som ensam kvinna på Polopoly, något som låter värre än det faktiskt har varit. I början saknade jag mina kollegor på banken något otroligt mycket. Vi hade ett sånt fint gäng där på banken och det fanns alltid någon att luncha, gå och träna, ta en promenad, ta en fika eller en aw med. Och framför allt alltid någon man kunde prata om i stort sätt allt med. När man då börjar på en ny arbetsplats med enbart män så blir känslan inte riktigt detsamma...

Men med tiden har jag ändå kommit att trivas väldigt väldigt bra på mitt jobb, inte bara med mina arbetsuppgifter utan även med mina kollegor. Jag har lärt känna dem för vad de är och börjat uppskatta lite råare humor och dricka öl efter jobbet. Jag har anpassat mig lite efter dem och dom efter mig. 

Inte nog med att jag varit ensam kvinna på hela företaget så har jag i två års tid även enbart haft en enda kollega på min avdelning. I vått och torrt, genom glädje och sorg, genom framgång och genom stress och ett antal jobbresor har vi två fått stå ut med varandra. Om jag dubblar de vakna timmar jag spenderar med min sambo så får jag nog summan av timmar jag spenderar med min kollega och ibland undras jag över att vi inte strypt varandra för länge sedan. Många skämtar och kallar oss för ett gift gammalt par medan jag mer skulle kalla det snudd på syskonrelation.

I november fick vi iaf en till kollega på avdelningen vilket var väldigt kul. Dock en till man. Men i februari började det hända saker. Först började min första kvinnliga kollega. Några dagar senare fick fick vi in en ny chef. Veckan efter började en praktikant. Och tre veckor senare började ytterligare en till kvinnlig kollega. Det var otroligt kul men samtidigt otroligt påfrestande. Vi som var vana att bara vara två på avdelningen skulle plötsligt hålla ihop och lära upp ett helt gäng av folk. 

För att göra en lång historia kort så har det nu ett par månader senare lugnat ner sig lite och pusselbitarna börjar falla på plats. Det är jättekul med nya kollegor och jag har samtidigt fått en del nya arbetsuppgifter som jag trivs med. Praktikanten blev snabbt en god vän men tyvärr har hon slutat nu. Tråkigt att förlora en kollega som man tycker så mycket om man glad var jag som fått en ny kär vän. 

xoxo

Härliga lediga dagar i Italien

Italien är på många sätt och vis en stor del av mitt liv. Både Italien som intresse (jag dras som en magnet till mat, film, musik, folk, ja allt som är Italienskt) men även Italien som en del av mitt liv, min historia. Att få ta del av den Italienska vardagen i några dagar, få arbeta på ett Italienskt kontor omgiven av Italienare kändes helt fantastiskt. Men än mer underbart var det att slängas in i mitt gamla liv igen. Så snart jag lyckades få en stund ledigt från kollegorna hann jag iväg på en sushi middag med Anna och Matteo. En lunch med Stefania och Luisa. Och en bröllopsskor-shoppingtur med Stefania. 

På fredagskvällen gick jag och Stefania ut på en långpromenad och pratade om allt. Hon hade sedan bokat bord till oss på en högrankad Italiensk restaurang där vi tog in en smak-meny som vi satt och åt av länge. Vi hade såå mycket att prata om. Stefania är för de som inte vet min bästa kompis i Milano. Vi var som oskiljaktiga de åren vi båda bodde i stan och har umgåtts mer intensivt än de flesta. 

Lördag förmiddag lekte jag och Stefania turister och tog oss upp på "taket" av Duomo, något jag aldrig gjorde under mina år i Milano. På eftermiddagen bilade vi ner till Genova och mötte upp min andra väldigt nära vän Francesca. Francii är den mest sociala jag känner och i hennes sällskap blir det alltid fest. Inte fest som i Svenska mått betyder alkohol utan fest i Italienska mått där det betyder stora gäng av glada vänner samt massvis av mat och dryck. Francii bjöd på BBQ på sina föräldrars takterrass och där njöt vi av en  härlig försommar-kväll i goda vänner sällskap. Jag bara njöt. 

På söndagen var det redan dags att flyga hem till Sverige igen och det var med blandade känslor jag lämnade Italien. Sorg och med tårar i ögonen för att behöva lämna landet och vännerna jag älskar men ändå lycklig att få komma tillbaka till min blivande man och mitt liv som det levs idag. 

xoxo