Att resa i jobbet kan vara lika jobbigt som det är kul. Själv reser jag i jobbet ett par gånger per år ca men nu i mars/april i år har det blivit lite mer än så. I hela april spenderade jag 5 dagar inne på kontoret och var ute och reste de övriga. Men jag tycker verkligen det är kul och välkomnar utmaningar och nya erfarenheter med öppna armar.
Att få åka till vårt kontor nere i Milano har jag längtat efter sedan jag började på Atex, men det har aldrig blivit av förrän nu. Milano, mitt underbara Milano som fortfarande känns som hemma när jag kommer dit. Allt är som det brukade vara. Mina vänner bor kvar på samma ställen och jobbar med ungefär samma saker som innan. Livet har gått vidare men ändå stått still.
Jag reste ner med min chef J och vår CFO och våra 3 fullspäckade jobbdagar präglades mestadels av möten, det ena efter det andra, och vi träffade och pratade med många av våra kollegor på plats. Jag var glad att Italienskan fanns kvar och att jag relativt fort kom igång och pratade på, det gjorde det mycket enklare att kommunicera med vissa av kollegorna där Engelskan inte tillhör favoritspråket.
En av kvällarna tog en av cheferna med oss på en liten familjerestaurang där vi åt och drack fantastiskt gott. Det kändes nästan surrealistiskt att vandra omkring på Milanos gator tillsammans med J. Han tillhör mitt nya liv medan livet jag hade i Milano var ett helt annat, men samtidigt var det kul att få orientera oss fram i Milanos rusningstrafik ihop.
En annan kväll mötte jag upp Matteo och Anna med pojkvän och åt på min favoritsushi restaurang, ett måste när jag besöker Milano. Hann även med en lunch med min fd flatmate Luisa.
Det var intensiva dagar i Milano men jag var lyriskt lycklig att få vara i Italien, så pass att mina chefer nästan blev lite oroliga att de inte skulle få hem mig därifrån...
xoxo