Kanner mig som ett pubertetsbarn som inte vet at vilket hall jag vill eller ska vaxa. Kanner mig forvirrad och osaker pa vem jag egentligen ar och vad jag egentligen vill.
Har star jag, mitt i den stora vackra staden London, Europas centrum som oppnar mojligheter manniskor fran jordens alla horn. Jag har en underbar pojkvan, ett bra jobb, fantastiska vanner och ett aktivt och roligt liv sa varfor klaga?
Jag har kommit fram till att jag ar en sokare! Jag klattrar pa en oandlig stege som aldrig verkar ta slut och soker hela tiden efter nagot battre an det jag redan har. Jag verkar aldrig bli helt nojd. Jag vet att det inom mig aven finns en raddsla for att inte kanna mig lycklig eller tillracklig, bade privat och pa ett proffessionallt plan.
Men sa undrar jag, ar detta bara jag eller kanner kanske alla dess starka individer jag umgas med dagligen samma sak? Ar alla, innerst inne lika forvirrade som mig? Folk kanske inte lika starka som de utger sig for att vara?
xoxo