29/07/2009

Att älska

Harrom kvallen borjade jag och min pojkvan, helt utan anledning, att diskutera vad vi alltid har velat se hos var "framtida flickvan/pojkvan". Hans lista var kort, han ville ha en glad, positiv och aktiv tjej som tycker om att hitta pa saker ihop men som aven kunde acceptera att han ibland vill vara for sig sjalv. Min lista var liiite langre an sa.... Jag vill ha en kille som ar omtanksam, snall, gullig, romantisk, generos, ambitios, omhandertagande, en som prioriterar mig som nummer 1 i hans varld, som sa klart alskar mig mest i hela varlden, som har mkt vanner, som gillar att gora mycket saker, som jag kan prata med om allt... etc etc Klart man inte kan fa allt men jag attraheras helt klart av de har sakerna.

Senare pa kvallen sag vi filmen Marley and me. En helt underbar film om en hund och dennes matte och husse; ett ungt par.. Det ar en film om forhallanden, om karriar, om familj, om problem men framfor allt om karlek. Den som vill se filmen kanske ska sluta lasa har!

Det var speciellt sista filmfrasen som fick mig att tanka till. Sa har lyder den;

"A dog has no use for fancy cars or big homes or designer clothes. Status symbol means nothing to him. A waterlogged stick will do just fine. A dog judges others not by their color or creed or class but by who they are inside. A dog doesn't care if you are rich or poor, educated or illiterate, clever or dull. Give him your heart and he will give you his. It was really quite simple, and yet we humans, so much wiser and more sophisticated, have always had trouble figuring out what really counts and what does not. As I wrote that farewell column to Marley, I realized it was all right there in front of us, if only we opened our eyes. Sometimes it took a dog with bad breath, worse manners, and pure intentions to help us see."— John Grogan

Dar fick jag mig en knapp pa nastan. Alla saker jag nagra timmar innan rabblat att jag vill se hos min framtida man var som bortblasta och helt plotsligt var det sa sjalvklart att det anda som egentligen ar viktigt ar den sanna karleken. Varfor maste manniskan vara sa komplex? Tanka sa mycket runt allt och aldrig riktigt bli nojd? Ibland ar det nog valdigt bra att satta sig ner och tanka pa vad man faktiskt har och sedan forsoka fokusera pa det istallet pa det som man inte har och pa det man skulle vilja ha. Vi manniskor kanske ska forsoka lara oss lite av var basta han hunden? :)


xoxo

28/07/2009

Svininfluensan nu nära

Nu har det varit prat om svininfluensan i flera manader och det har kanns som en av de dar storslagna nyheterna om nagot som hander "dar borta" men aldrig skulle kunna drabba mig. Tji fick jag, inte for att jag har fatt det an (peppar peppar) men nu har det natt till mitt foretag och aven till mina narmaste kollegor, sa det ar nog ingen omojlighet att aven jag skulle bli smittad.

2 av mina kollegor har redan varit sjuka och en 3e ar hemma just nu. De stannade hemma en vecka vardera och kom sedan tillbaka som ingenting hade hant. Tydligen far man hog feber och rosslig hals och ev lite hosta men mycket varre an sa verkar det inte vara? Laste man nyheterna for nagon manad sen pratade de om att 15% av jordens befolkning skulle kunna do av det. Alla skulle omedelbart in till sjukhus och laggas i isolering. Hmm, vet inte vad jag ska tro langre.

Jag ska pa semester om 2 veckor och jag vill absolut inte vara sjuk under resan sa nu har jag borjat dricka massvis med vatten och trycker dagligen i mig frukter och c vitaminer, haha.

xoxo

26/07/2009

En spontan toppenkvall

Jag kan nog tyvarr inte kalla mig sjalv for spontan. Jag ar en riktig planeringsmanniska som bara alskar att organisera och planera och ibland kan jag bli riktigt irriterad om folk omkring mig inte kan planera som mig eller om mina planer av nagon anledning forstors. Nu det som jag ar helt manisk men det ar jag faktiskt inte men gillar bara att ha struktur pa saker och ting.

Hur som helst fick jag i Fredags bevis pa att spontanitet inte ar sa illa trots allt. Fredagsplanen var drinks med Alessandra pa uteserveringen pa market place och den planen holl. Hade en riktigt trevlig pratstund och delade en flaska vin. Dock va Ale trott och ville i sang tidigt. Vid 9 tiden kom Tobbe lunkandes och vi 3 delade ytterligare en flaska vin innan Ale forsvann hemat. Istallet ringde Marie Therese som hade varit pa afterwork men nu va pa G och ville hitta pa nagot, vi bestamde att vi skulle ga till Vapiano for lite mat och mer vin och sa blev det. 20 min senare mumsade vi pa god och billig pasta pa Vapiano och pratade finans. Helt plotsligt dundrar aven Howard in och vi 4 gar sen vidare till en narliggande bar for supersmaskiga cocktails och darifran dundrar vi vidare till nagon bar i soho. Klockan hade sedan lange passerat midnatt och jag och Marie kande oss trotta och bestamde oss for att dra oss hemat. Vi hamna pa en buss mot nightbridge och hann med en timmes djupt tjejsnack. Vid nightbridge akte Marie hemat och jag bestamde mig for att valdsgasta min pojkvans lagenhet. Nar jag kom dit va M inte hemma dock hade nagra andra italienare efterfest dar sa jag joina, hur skoj som helst. Toppkvall verkligen och helt oplanerad!!! :)

Lite bilder:




xoxo

23/07/2009

Pappans rätt till beslut om abort

Rakade stota pa ytterligare en intressant artikel under morgonen, namligen denna.

Den handlar om ett lagforslag som ar pa G i Ohio i Usa, om att en man som gjort en kvinna ska ha ratt till att bestamma om kvinnan ska fa gora abort eller inte. Dvs, om hon blev gravid av misstag och vill gora abort maste hon forst bevisa vem fadern ar och sedan ha hans godkannade att fa gora aborten. Om han inte vill att hon ska gora abort ska hon inte fa gora det utan ska bli tvingad att foda barnet.

Jag tycker absolut att det ar fel. Latt for mannen att saga att han vill att hon ska foda hans barn, det ar inte han som behover vara gravid i 9 manader och sedan behova stanna hemma och amma ett barn hon inte vill ha. Nej jag tycker det inkraktar pa kvinnans ratt till sin egen kropp.

Helst skulle man ju vilja att det alltid skulle vara en overenskommelse mellan mannen och kvinnan att skaffa barn ihop, men jag vet att det tyvarr inte ar sa i manga fall. Jag tycker faktiskt att det ar fel att vissa kvinnor foder barn mot mannens vilja med, aven om han slipper graviditeten slipper han inte undan faderskapet vilket sa klart kommer bli en stor del av hans liv. Nej man ska vara tva om att skaffa barn, inte bara for deras skull utan aven for barnet skull.

Det ar ingen latt fraga men helt klart tycker jag det ar fel att tvinga en kvinna foda ett barn om inte vill ha och sen kanske inte ens kan ta hand om.

xoxo

Hemmafru

Laste den har artikeln imorse och blev lite fundersam...

Nagonstans inom mig skriker en arg rost att nej hon gor fel lagger sin karriar pa is (ger upp sin karriar?) for att kunna flytta med sin man till USA och leva som hemmafru och ta bygga pa forhallandet. Nej jag tycker inte att "varda forhallandet" racker som anledning att ge upp allt och flytta med. Hade de haft sma barn hade jag nog tyckt annulunda. Men for att svara pa artikelns fraga; nej jag skulle for allt i varlden inte vilja byta liv med Emma!

Jag kan latt jamfora hennes situation med min egen. Min kille har ocksa fatt toppjobb men inte slapper jag tag om mitt liv for det...Jag tanker sa har; jag ar inte gift, min karriar har inte riktigt fatt sprang, jag har inga barn och lar inte ha nagra pa bra manga ar och jag ser det som att jag skulle forlora mer, om jag skulle sticka ivag som "hemmafru" eller nagot annat tafatt an det jag kan vinna pa att stanna dar jag ar nu. Har i London har jag for det forsta uppehallstillstand, jag har jobb, vanner och jag har familjen hyfsat nara. Men skulle jag ha barn tror jag att jag skulle se saken annulunda. Vem vill inte spendera sa mkt tid som mojligt med sina barn nar de ar sma? Men varningsklockan blinkar!

Sag den har kommentaren langre ner pa sidan
"Jag var hemmafru och tog hand om Barnen 3 stycket mellan 1961 och 1979 de åren ångrar jag inte snarare tvärt om. Lyckan att få vara hemma med barnen under deras uppväxt. var värt priset jag betalar i dag på grund av dålig pension."

Haller aktenskapet livet ut tror jag att man, precis som den har kvinnan sager, skulle tanka tillbaka pa aren hemma med barnen som en lycklig tid. Men... ni kan kalla mig negativ, men jag tanker anda pa vad som skulle handa om forhallandet tog slut? Da star man dar; utan jobb, utan jobbreferenser de senaste aren, med mindre pension och kanske utan pengar. Jag tror anda att man ar tryggare i sitt aktenskap om man ar trygg i sig sjalv och vet att man kan ta hand om sig sjalv om nagot skulle handa. Men vad vet jag... familjelivet kanns laaangt laaangt borta just nu. Vad tror ni?

xoxo

20/07/2009

Wow, vilken Sondag!




Igar hade jag en helt underbar dag! Sa langt ifran lik nagon en vanlig Sondag och darfor sa speciell och rolig.

For nagra manader sen vann jag och Ida en "make over + photo shot" pa Covergirl studio London och igar blev det antligen av. Fulla av forvantan packade vi med oss lite olika outfits (klader, skor, smycken, bikinis etc) och begav oss till studion. Efter en timmes vantan blev det antligen var tur och de sminkade oss (like never before) och fixade fina frissyrer. Sen var det dags... Fotostudion bestod av 3 olika rum; med olika ljus, mobler och bakgrunder. Fotografen tog bilder pa oss staendes, sittandes och liggandes i olika stallningar. Vi tog enskilda bilder och nagra fa tillsammans. Det var valdigt ovant att leka modell for en dag men valdigt kul. Bilderna blev helt fantastiska. Hade aldrig kunnat tro att jag kunde se SA bra ut, haha. Hur som helst kostade bilderna £75 styck for att fa med dem hem pa en CD, helt sjukt pris, sa varken jag eller Ida kopte nagra bilder. Vi fick iaf en pa oss bada gratis sa vi far noja oss med den :) Nu vet vi hur vi ska sminka oss, hur vi ska posera och vilket ljus som ger bra bilder sa vi far helt enkelt ta vara egna bilder nagon dag!

Eftersom vi var ordenligt uppstylade och hade finklanningar och hogklackade skor pa bestamde vi oss for att ga for en drink efter fotograferingen. Desperat forsokte vi hitta en shysst och oppen bar (inte sa latt pa en sondag eftermiddag vid 5 tiden) och vi hamnade till slut pa Ritz. Dar maste de trott att vi var nagra rika house wifes eller liknande for de behandlade oss som kungligheter vilket vi sa klart hade otroligt kul at sa dar blev vi kvar ett tag.

Sondagskvallen spenderades sedan som vanligt framfor en film med pojkvannen. Vi sag Bride wars. Skitfilm men budskapet tyckte jag anda om. I borjan av filmen fick man se tva flickor som dromde om att gifta sig; dom ville finna mannen i deras liv som "stay by their side no matter what". I slutandan visade sig att, visst hade de funnit mannen i deras liv, men den som alltid fanns vid deras sida "no matter what" var i slutandan alltid vannen!!

xoxo

17/07/2009

Stå på egna ben!

Jag laste ut boken Smuts av Katarina Wennstam harrom dagen. En bok jag verkligen vill rekommendera alla som inte last den. Den vacker verkligen tankar och aven om den ar obehaglig och bade upprorande och sorglig sa pushade den mig pa ett positivt satt.

Jag alskar att lasa och jag tycker att bocker ar sa fascinerande for att tva olika personer kan tolka och uppfatta en bok pa helt olika satt. Man lagger tyngden pa olika delar av boken och fokuserar pa det som mest fangar ens intresse. Jag vet att jag ser pa boken Smuts helt annulunda an manga andra som last den har gjort.

Eftersom jag i dessa tider funderar valdigt mycket pa bade framtid, karriar och familj lades tyngden dar. Att boken egentligen ville upplysa lasaren om trafficking och manga mans snevridna syn pa sex och samlevnad tog jag mer med en nypa salt. Upprorande men ingen nyhet.

Det jag framfor allt sag i boken var en, pa ytan, "perfekt" familj. Bada foraldrarna hade stralande karriarer och karleken och respekten for varandra var enorm. De hade aven underbara barn, manga goda vanner, ett fint hus och sa klart mycket pengar. Antagligen ett liv manga drommar om, i alla fall drommer jag om nagot liknane! Dock hander saker som skakar om det perfekta livet for dem... Vill inte skriva for mycket for att forstora lasningen for er som vill lasa boken sa jag stannar dar.

Dock var det ett kapitel i boken som egentligen inte hade nagon betydelse alls for sjalva storyn men som kommer finnas i mina tankar langre an resten av boken. Det var mamman i familjen som tankte tillbaka till nar hon var lite flicka och fran borjan vaxte upp i en underbar familj med mycket pengar. Men en dag lamnar deras pappa henne, hennes mamma och hennes syster. Kvar star dem; utan hus, utan pengar och utan inkomst. Mamman jobbade deltid och hade inte brytt sig om att kolla vad for papper hon hade skrivit pa vid giftemalet. Det visade sig att alla pengarna tillhorde pappan...

Jag har alltid sagt att jag ar sjalvstandig och stark men jag vet ocksa att karleken gor mig lite blind. Jag har senaste tiden funderat pa mojligheter att kunna aka over till USA vilket skulle betyda att jag skulle lamna jobb och vanner i London for att folja efter en den sk karleken. Inget fel med det om USA skulle kunna erbjuda mig nagot att lagga pa erfarenheteslistan aven for mig, men eftersom det verkar vara svart att fa ett bra jobb dar sa var jag ett tag villig att ta emot vad som helst for att kunna aka over, tom jobba som aupair flog forbi mina ogon.

Tacka gudarna for att Erika tryckte pa mig den har boken just nu. Jag insag vad jag egentligen redan visste, men som jag borjade tappa forstandet for, hur viktigt det ar att jag planerar min framtid efter mig sjalv och inte hanger upp mitt liv pa nagon annan. Jag maste ha min karriar, mina pengar och mitt eget liv for att kunna ha en styrka inom mig att jag kan klara mig med eller utan en man. Jag maste sta pa mina egna ben! Det later som en sjalvklarhet men i karlekens ogon ar det inte det.

xoxo

14/07/2009

Scott's Restaurant

Igar var jag ute pa middag pa Scott's med min pojkvan och hans pappa. Det ar en valdigt fin fiskrestaurang i hjartat av Mayfair. Bordet var tydligen bokat sen en manad tillbaka och tur var nog det for trots att det bara var en vanlig Mandag var restaurangen fullbokad.

Servicen pa stallet var nagot jag inte riktigt ar van vid, men skoj va det... Vi kom med taxi och nar taxin anlande utanfor restaurangen var det direkt ett gang uppkladda portiarer (heter det sa?) som var framme och oppnade taxidorren at oss. Nar jag skulle kliva ur tar en av killarna min hand och hjalper mig ut ur bilen, behaller sedan min hand i sin och leder mig in i restaurangen. Toppservicen fortsatte hela kvallen; de la servetten i knat pa en, at men en brodbit och en smula hamnade pa bordet var de framme pa en sekund, man drack en klunk vatten och de hallde dirket upp lite mer for att fylla glaset etc etc. Visst ar det kul att fa lyxa till det lite men jag maste erkanna att jag fick bita mig i tungan for att inte borja skratta vid vissa tillfallen. Jag skulle nog inte passa som lyxhustru tror jag =P

Hur som helst var maten helt otrolig; toppengod, nyttig och vackert upplagd. Kan verkligen rekommendera restaurangen for den som gillar fisk och skaldjur och ar villig att lagga en extra krona for att fa lyxa till det lite.

Den har vid flertal tillfallen vunnit priser som en av Londons basta restauranger och surfar man online pa "scott's restaurant" kommer det bara upp mangder av bilder pa kandisar som besokt stallet. Lite kul att ha testat ett sant stalle med :)




xoxo

13/07/2009

Att vara ensam

Rakade stota pa det har inlagget om ensamhet imorse nar jag bladdrade igenom mina favoritbloggar. Antligen nagon som tanker som mig!

Eftersom det nu ar helt klart att min pojkvan flyttar till New York i slutet pa Augusti har snackat mellan mig och mina vanner senaste veckan mestadels handlat vad jag ska gora med mitt liv. Ska jag stanna har, forsoka flytta dit eller gora nagot helt annat? Jag kan inte saga varfor men jag har varit sa galet ledsen vissa dagar och jag ar otroligt glad att jag har sa manga fina vanner kring mig som lyssnar, stodjer och ger rad. De flesta forsoker fa mig att tanka positivt och en av sakerna som manga har sagt ar att det kan vara bra for mig att M flyttar ivag sa jag for en gangs skull kan lara mig att vara ensam. Men vadda, jag vill ju inte vara ensam!? Jag har aldrig (i alla fall inte tidigare) varit radd for ensamheten men foredrar helt enkelt att umgas med nara och kara istallet for att sitta hemma sjalv och glo i vaggen. Precis som Ems sa tycker jag om att kanna gemensap, kunna prata och dela tankar, fa ta hand om andra och bli omhandertagen och framfor allt att alska och att bli alskad. Vidare forklarar Ems at manniskan ar ett flockdjur och att det ar emot var biologi att vara ensamma. Bra tankt, det ska jag borja svara varje gang nagon sager till mig att jag borde vara mer sjalv.

Manga ifragasatter ofta varfor min kalender alltid ar sa overfull och jag kan inte forklara det pa nagot annat satt an genom att saga att jag ar en aktiv person som tycker om att gora saker. Jag tycker inte om att titta pa TV, surfa pa internet kan jag gora pa jobbet och lasa bocker hinner jag anda sa jag ser ingen anledning till att spendera flera kvallar i veckan hemma, sjalv. Valdigt manga tycker jag tanker fel och sager att man maste lara sig att umgas bara med sig sjalv for att kunna trivas med sig sjalv. Jag trivs med mig sjalv nar jag gor saker och nar jag umgas med de jag tycker om, sa enkelt ar det.

Kandes valdigt bra att se att det var fler som tanker och tycker som mig iaf. Tack Ems :)

xoxo

12/07/2009

Oasis at Wembley stadium


I Torsdags va jag och Marcello och sag Oasis spela pa Wembley. Jag skulle ljuga om jag skulle saga att jag ar ett stort Oasisfan men alltid kul med storslagna konserter. Och storslaget var precis vad det var. Wembley stadium har kapacitet att ta in upp till 90 000 besokare och aven om det knappast var sa manga dar inne i Torsdags sa var det helt sjukt mkt folk vilket imponerade pa mig minst lika mkt som konserten i sig. Hur som helst var de bra! De hade manga fler kanda (i mina oron) latar an jag trodde nar jag gick dit och det var en bra och underhallande konsert. M ar pa konserten ikvall igen, sa ni kan ju gissa vem det stora fanet ar.... ;)

xoxo

08/07/2009

Alltid på väg

En sak som ar trakig med London ar att sa manga flyttar harifran. Visst har jag vanner som vill se sig sjalva stanna i England for all framtid men anda verkar det som de flesta en dag raknar med att flytta antingen vidare nagonstans eller flytta hem till sitt hemland. Det ar jattekul nar nya manniskor kommer hit men det ar an trakigare nar nara vanner flyttar harifran.

Ikvall var jag ute pa en trevlig middag uppe vid Bond Steet med ett gang vanner varav en av tjejerna ska flytta tillbaka till Canada i nasta vecka. Aven om det inte ar en av mina narmaste vanner sa tycker jag det kanns jattetrist.

Manga bor i London for att lara sig Engelska ordentligt, fa arbetslivserfarenhet, fa utlandserfarenhet eller helt enkelt for att leva det underbara liv som London kan erbjuda med sin mangkulturella miljo. Hur som helst ar manga pa sprang och redo att ta beslutet att flytta harifran over en natt. Vissa bor har ett ar eller tva, de flesta flera ar men valdigt fa rotar sig riktigt ordentligt for att de vet att de en dag anda kommer lamna landet och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gjorde sa sjalv. Man ska aldrig saga aldrg men jag har valdigt svart att se mig sjalv stanna i England for all framtid och darfor tanker jag ofta pa vilka mojligheter jag skulle kunna ha i lander som Sverige, Italien eller Schweiz.

Hur som helst har jag valdigt svart for avsked och blir alltid lika ledsen nar nagon kar van flyttar ivag...


4 bilder fran kvallens middag. Forsta bilden ar pa mig och Sara, tjejen som ska flytta.


xoxo



Tillbaka i London med nya tankar

Kom faktiskt tillbaka for 2 dagar sedan men har inte hunnit uppdatera stackars lilla bloggen. Den har kommit lite pa sniskan nar jag haft sa mycket annat att grubbla pa men ska forsoka battra mig.

Mail fortsatter att droppa in fran kanda och okanda som kommer med tips och ideer om USA, karriar och distansforhallanden. Jag fortrollad over hur mycket snalla och omtanksamma manniskor det finns dar ute och att sa manga av dem laser min blogg. Hur som helst ar jag jatteglad over det och det ger mig en kick att fortsatta skriva ner mina tankar pa bloggen.

Sverigeresan var valdigt lyckad. Som vanligt hade jag toppentur med vadret vilket gor att Stockholm visar sin finaste sida. Aven fast tankarna pa att flytta hem fortfarnde ligger langt borta skrammer de mig inte lika mycket nu som de gjorde en gang i tiden. Stockholm kanske inte kan erbjuda spanningen jag vill ha i mitt liv men jag vet att den kan erbjuda ett tryggare och enklare liv an om jag skulle bo kvar i London, flytta till Italien eller till USA.

Det dar med framtiden ar verkligen inte latt. Jag ar en tjej med ganska stort kontrollbehov och skulle egentligen helt vilja ha min framtid planerad och kontrollerad som med allt annat i mitt liv men jag har nu insatt att det ar helt omojligt. Hur som helst kan man dromma, drommar skapar hopp och hopp skapar gladje och ger en energi sa jag far forsoka fokusera pa det istallet.

xoxo

02/07/2009

Karlbegsparken

...min absoluta favoritpark pa jorden!


Eftersom jag alltid bara skriver om allt bra som finns i London tankte jag att nar jag nu anda ar i Stockholm kan jag ju passa pa att skriva lite bra saker om Sthlm med. Har kommer en...

Kom precis hem fran veckans 3e joggingpass nere i Karlbergsparken. Alltid nar jag ar dar nere blir jag lika forundrad over hur fint det ar. Forst och framst ar ju Karlbergskanalen fantastiskt fin och Karlbergsslottet jattevackert men framfor allt ar sjalva parken/skogen dar bakom helt magisk. Det ar som en vildvuxen park med plats for alla.


Jag har massvis med minnen darifran fran min barndom; pulkabacken, gungstallningarna och sandladan. Senare vid lite aldre alder tranade jag och min kompis Amanda ganska avancerade agilitykurser med olika hundar flera dagar i veckan just nere i den parken. Hundarna jagade dock hellre de stackars livradda kaninerna i parken an att koncentrera sig pa var tappra traning. (I parken finns en mangd sota vilda sma kaniner i olika farger som skuttar omkring).
Parken har ocksa 4 olika utmarkta joggigspar mellan 1 - 5 km vilka verkligen ar jattefina och bra. Vill man trana kroppen "lite" extra finns aven militarens traningsbana oppen for allmanheten. Nar jag var ung kampade jag mig runt den men idag nar jag joggade forbi den tyckte jag den sag livsfarlig ut, hehe. Sen sist men inte minst finns AIK's traningsarena mitt i parken och igar morse nar jag pustande och svettig i varmen sprang forbi stod hela A-laget uppstallda pa plan, man kan ju bli lycklig for mindre :)

Nej som sagt ar Karlberg en park for alla. De spelar ingen roll om du ska ut med barnen eller hunden, ut och jogga/trana, vill ga en romantisk promenad langst vattnet eller ha en mysig picknick pa graset nere vid vattnet; parken ar bra for allt! Hyde park slang dig i vaggen, hehe :)

xoxo

Tack till er alla

Jag lever! Jag är i Stockholm på semester och har inte varit på mitt bästa humör sa jag har helt enkelt inte tagit mig tid att uppdatera bloggen.

Hur som helst vill jag passa på att tacka mina fantastiska vänner och er söta bloggare för alla supergulliga mail jag fått de här dagarna, de fina och stöttande kommenterererna jag fick på mitt förra blogginlägg och alla tusen underbara sms jag fått. Verkligen jätteuppskattat! Blir rörd bara jag tänker all omtanke jag fått, så än en gång tusen tack!

Läget med mig, killen och USA ar oforandrat men jag har nu försokt säga till mig själv att sluta deppa på min semester i Sverige. Har haft runt 30 grader och strålande solsken sen jag kom hit och mer kan man väl inte önska sig när man är på semester. Har som vanligt dagarna fullplanerade med vänner och familj men försöker hinna med att ta det lugnt mellan varven med. Semester var ordet!

Nu ska jag iväg och fixa till min lilla lägenhet innan nya hyresvärden ska komma och skriva kontrakt ikväll.

xoxo
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...